Aenigma

Jag försöker alltid att kolla in åtminstone en second handaffär när jag är i nya, mindre städer. I Stockholm vet butiksägarna precis vad allt är värt och tar betalt för det med råge. På mindre platser kan man därför ibland göra de där rejäla fynden eftersom trenden med andra hand inte är riktigt lika gigantisk ofta.

I Växjö för ett par veckor sedan hittade jag inte så jättemycket som föll mig i smaken i klädväg, däremot fann jag ett en näve dekorationstoffsar. Jag använder dem som långa halsband, som accessoar på väskor eller fäster dem, som jag visade igår, i hällorna på jeansshortsen.

I höst kommer jag ta 70-talsgarderoben och blanda den med bohemisk barock och orientaliska influenser och då misstänker jag att dessa toffsar kommer att bli perfekta.

Mina smycken är överallt i lägenheten. Man hittar dem på golvet, i fönsterkarmarna, i soffan, på diskbänken, i väskor och under böcker. Eftersom mina halsband hänger på väggen så är det resten som ligger drällande överallt.

Lösningen hittade jag i en burk med flera våningar som Grisen fått av sin morfar.

Rymmer hur många armband, örhängen och annat krimskrams som helst. Dessutom är den jäkligt fin och dekorativ! 50-talsretro när den är som bäst helt enkelt.

Jag är inget fan av högtider. Tycker att jul kan vara så himla jobbigt. Man MÅSTE liksom vara superlycklig. Det gör mig olycklig. Påsk känns så forcerat. Midsommar alldeles för märkligt påhittat. Födelsedagen är ju förvisso ingen högtidsdag men den är ändå lite i densamma genre. En dag där förväntningarna är höga på precis allt.

Därför hade jag planerna på att ha en otroligt lugn liten tillställning där det mesta gick ut på att äta kakor och prata strunt i mitt kök. Och trots smärre kaos runtomkring blev det precis så. Och jag är så glad. Inte ett kort tog jag, jag var inte särskilt uppklädd och jag satt mest på golvet och njöt av att ha fina vänner och en sockerstinn mage.

TACK alla för era, såsom det känns, miljoner gratulationer på bloggen, facebook och telefon. Bästa presenterna från såväl familj som vänner och mannen i mitt liv. Jag älskar er allihopa.

Mina fina pojkar på whatsupsthlm överraskade mig dessutom med att haffa domänen till aenigma också så nu kan ni knattra in aenigma.se och komma direkt hit!

Jag hade inte alls på mig det här. Men en annan dag hade jag det. Så, ja.

Wedges, Banana Republic. (Köpta i New York) Jeansshorts, H&M.

Jeansskjorta, Grisens. Spetsjacka, Myrorna. Toffsgrej, Myrorna.

Idag fyller jag 22 år. Därför ger jag ert ett tidsinställt inlägg (jag är alltså i detta nu fortfarande 21 ljuva, köpaalkoholiUSAålder, när jag skriver) eftersom jag med största sannolikhet när detta läses antingen a) äter kakor b) gråter eftersom det är MIN födelsedag och jag gråter om jag vill c) får förklarat för mig för 500:de gången att åldersnoja är töntigt d) sitter med presentpapper runt mig och är ett lyckligt litet barn som blir tillfreds av materiella presenter e) spelar spel och dricker saft med sugrör eller f) något annat fint, så bloggar jag inte denna söndagen den 30 maj.

Men jag ser antagligen ut ungefär såhär på den tjugoandra födelsedagen 2010.

En virrig hattifnatt som påbörjar kakor och glömmer dem i fönsterkarmar i ny second handklänning, oborstat hår, omgiven av goda vänner och med glad boll i magen.

2009 såg jag ut såhär när jag fyllde tjugo. Det var sommar, jag var i skåne, jag var galet nykär (fast jag och Mikael varit tillsammans i nästan fem månader) och jag blåste såpbubblor vid poolen mest hela kvällen. Som bilden nedan är vill jag att livet ska vara mest hela tiden. Varmt, försommar, grönt och oändlig blå himmel.

2008 när jag fyllde tjugo var jag i Washington DC halva dagen och njöt av mina sista timmar i den fantastiska staden innan vi satte oss på tåget tillbaka till New York. I det stora äpplet firade vi min födelsedag med att åka upp i Empire State Building, jag fick 'happy birthday' sjungen för mig av hisspersonalen och sen åt vi middag vid Times Square och promenerade barfota längs med Broadway på varm asfalt.

2007 var det ett par veckor innan studenten och jag minns det mest som en lång, solig, varm, fantastiskt rolig, äventyrsfylld, mysig och makalös tid. På min nittonårsdag var nästintill alla som skulle ta studenten ute och spelade brännbollsturnering halva natten, låg i gräset och snackade strunt, lekte runt och åt godis.  

Eftersom jag har för vana att slänga ned mina solglasögon väldigt oförsiktigt i väskan, gärna med tunga grejer i dessutom, och sen tur kasta väskan runt mig lite överallt är det ingen mening att lägga mycket pengar på dom.

Tur då att man har ett ganska litet huvud så man kan köpa ett par schyssta i wayfaresinspirerad modell med rosa skalmar för 40 kr på Lindexs barnavdelning!

De finns med neongröna och neongula skalmar också. Kalasbra! Funderar på att införskaffa ett par av varje tills jag och Mikael åker på semester. Billiga, bra, perfekt passform och snygga på ett lagom anskrämligt 80-talsvis.