Livet som dj



Det går snabbt i den här branschen. Det var inte länge sedan en kille som presenterade sig som Alex mejlade mig och ville ha dj-lektioner.
Det blev bara en om jag minns rätt. Alex hade bra koll på det mesta.

I lördags, 1 mars 2014, var Alex Fahlberg tillsammans med Kristoffer Kent (duon kallad PANG!) uppvärmare till Avicii på Tele2 Arena.
Det är stort. Väldigt stort. 

Lyssna gärna på intervjun jag och Styret gjorde med Alexander HÄR.
Ödmjuk man, det där.

Och plötsligt stegar Wyclef Jean fram till dj-båset, tar mig i hand och undrar om jag har någon instrumental houseslinga han kan frestyla över. Jag har ett oändligt antal houselåtar utan sång, men där och då star det stilla i huvudet. Jag kan inte komma på en enda.

Jag visar honom min Wyflef-mapp, där jag samlat hans bästa alster och han bestämmer sig för duetten med Shakira – Hips Dont Lie.
Jag trycker på play och en halvmeter ifrån mig uppträder mannen som var min stora idol i tonåren.

Wyclef och The Fugees gav mig någon sorts trygghet när jag 1998 åkte tuck-tuck genom det fattiga Filippinerna och Wyclef gav mig euforiska minnen i början av 2000-talet när jag såg honom i ett utsålt Globen. 2005 dök han upp och knackade mig på axeln när jag spelade på en fest på Medborgarplatsen. Jag drog av instrumentalen till Lean Back och The Fugees – ja THE FUGEES – improviserade fram en helt unik mashup framför mig och det var länge det starkaste minnet i min dj-karriär (jag hade svårt att sova den natten).

– Whats your dj name? frågar han mig i båset på Café Opera.
– Beat Cake, svarar jag.
– Give it up for Beef Cake! skriker Wyclef i mikrofonen och jag känner tacksamhet även om det blev lite fel, det där.


Jag står, svettig och härlig, och spelar techhouse för massorna på Café Opera när det knackar på ryggen.
Jag vänder mig om och möts av ett blont dockansikte som ler åt mig.
– Ursäkta, får jag låna dina lurar?
– Va?
– Får jag låna dina lurar? Om det är ok alltså. Och så kan du ta en bild på mig med lurarna på.

Jag vet inte varför jag gör det men jag ger henne mina Sennheiser. Tjejen ger mig sin kamera. Hon ställer sig vid skivspelarna och poserar som dj. Jag knäpper av. 

Och vad vet jag, den bilden hamnade väl på Instagram. Under rubriken "dj-karriären går bra ;)".
Och nästa sommar ser vi henne på Summerburst. Sedan blir det USA-turné. Sensation White. Tomorrowland. Miami. Och i Nyhetsmorgon frågar de henne hur det känns att vara så oerhört framgångsrik inom ett så mansdominerat område. Och hon skrattar och säger "att det är inget jag har tänkt på men jag har jobbat hårt för att komma dit jag är".

Och jag står kvar på Café Opera och tänker att det är roligt när det går bra för folk.