2010

Vi hade en jävligt slemmig typ härinne. Har aldrig sett honom innan men han var här med någon tjej för lite studiotid. Han var direkt obehaglig... han vakade lite så där svartsjukt över tjejen han representerade och alla fick dåliga vibbar som fan.

Dock uppförde han sig som såna här äckliga typer bruka göra, var så smörig och inställsam att vi kunnat brett mackor med honom. Så fort han ville något var han nära och av någon anledning skulle han röra vid folk hela tiden. Trots att nog de flesta tydligt visade att det inte var så poppis. Den stackars tjejen han representerade var mest utsatt. Jag hatar människor som honom... som är äckligt slemmiga men på ett sätt att det blir svårt att säga ifrån. Jag blir dock kreativ och börjar leta anledningar till konflikt när det kommer till såna idioter.

Sedan kommer han in till mig(!?) av någon anledning. Börjar fråga saker om viral marknadsföring etc. Jag förklarar surt och kort att han nog ska hålla sig till studion. Då tar han mig på axeln och säger:

"Vänta... du behöver inte bli så fientlig. Jag bara ställer frågor." och så ler han.

"Du, ta bort handen." morrar jag.

"Ojdå. Lite känsligt?" säger han och tar bort handen.

"Nejdå. Alla normala människor förstår att man inte kladdar på folk." säger jag och försöker utstråla så mycket förakt jag kan.

"Jag kladdar inte. Jag bara vill prata lite om det här. Min artist ska ju lanseras snart och..."

"Du är här för studiotid. Inget annat. Inbilla dig inte mer än så. Och gå ut från kontoret. Nu."

"Det här är ju löjligt. Jag bara vill..."

"Så här då. Antingen går du nu eller så slänger jag ut dig."

"Jag..."

"Nu är det ett bra tillfälle att sluta prata." säger jag och tar ett steg mot honom.

Då fattar idioten och drar. Utanför ser jag några som känner mig som samlats nyfiket för att se vad som skulle hända. Jag drog det ett steg längre och tvingade honom att vänta utanför våra lokaler.

Nu har jag precis skrivt ett argt mail till alla och undrat vem i helvete som släpper in idioter på jobb. Det är synd att jag inte har en bild på slemmot att posta här. Fast å andra sidan är det ju inte så trevligt om jag förstör er fredag med en äcklig bild... och min egen med en polisanmälan för förtal eller något.

Vilket jävla kryyyyp!

Ledsen, men jag måste skratta av mig lite. Tårarna har sprutat här på kontoret. Sverige åkte ur melodifestivalen så det rök om det. Fjanten Christer "kan inte åstadkomma något viktigt om så mitt liv berodde på det" Björkmans alla ursäkter i tidningarna... Det är sjukt roligt.

"Folk förstår inte hur bra vi är i Sverige..."

"Låten är inte dålig... det var många bra låtar..."

blablabla osvosvosv

Mer än 50% går vidare. Klarar man inte det så SUGER man. Jisses... operagnäll förra året och årets bidrag vet jag inte vad jag ska skriva om... bara... öh... PIIIIINSAMT DÅLIGT. Kan vi snälla, snälla, snälla bara lägga ned det här med ESC nu från Sveriges håll?

Fast, jag erkänner att det är lite synd om Anna (heter hon det?) är det faktiskt. Fast... som ni alla som läser här vet... allting dåligt som händer i hela världen är ju Christer Björkmans fel.

Hahahaha... för första gången någonsin är Sverige inte med i Eurovisions finalfält!!! Var är min champagne?


Intressant fakta:

Tysklands bidrag... ni vet det där jag skrev om innan? Det är alltså det tredje mest sedda bidraget NÅGONSIN på ESC's officiella youtubekanal. Det innebär typ 4 miljoner fler views än den andra mest sedda av årets deltagare. Jag skiter i att den är med i ESC2010... man blir glaaad av den där låten.

AB - AB - AB - AB - AB - SvD - DN - AB -

Jag och kollegan har precis varit på en lunch med min pappa. Mycket trevligt. Nu är vi tillbaka med en kopp kaffe, sitter och läser lite nyheter på nätet. Plötsligt tittar en blond kalufs tittar in genom dörren. Det är en kille som har en studio här.

"Har ni svart färg?" frågar han.
"Öh... till vad?" undrar jag.
"Jag ska täcka över en bit omålad mdf-platta i studion."
"Vet inte... kolla i serverrummet... där finns tuschpennor..."
"Nej, tuschpenna fungerar ju inte. Typ målarfärg eller något."
"Jasså, målarfärg! Jaha. Jo, jag har en burk här." säger jag och pekar mot min skrivbordslåda.
"Verkligen?"
"Nej, klart som fan jag inte har. På ett kontor? Målarfärg?"
"Ja, man vet ju aldrig."
"Lika stor chans att någon här har en gräsklippare."
"Äsch."
"Eller en lie."
"Jaja, jag fattar."
"Eller en traktor."

Han gick.

I DN kan man idag läsa om en 20-åring som klättrade in genom en balkong och började förgripa sig på en kvinna. Hennes man kom infarande och satte stopp för det. Resultatet? Tja, två åtal. Ett åtal för försök till våldtäkt och ett för grov misshandel.

Sanslöst. Nu har det hela inte varit i rätten än men oavsett vad utgången av rättsprocessen blir så är snacket redan igång. Rätt? Fel?

Diskussionerna på vissa andra ställen i bloggvärlden är att "tänk om det var en älskare och kvinnan fick panik och ljög?" - tja... det förändrar väl inget för mannen ifråga? Han skyddar sin kvinna och sitt hem oavsett hur det egentligen ligger till?! Han kan väl inte förväntas vara synsk! Så det spelar väl ingen roll?

Om en dum jävel tar sig in i en lägenhet för att våldta en kvinna så får han nog skylla sig själv fett mycket när han blir misshandlad. Hur rätt som helst. Vad fan skulle han in där för? Skyll dig själv din jävla mupp.

Jävla daltande med idioter i det här landet. Jag skiter ett stort stycke i alla lagvrängares tolkningar i såna här fall. I mitt huvud är principen självklar. Om en dum jävel tar sig in i mitt hem så tänker jag ta hand om situationen. Jag kan utan att blinka gå så långt som att ta ett liv för att skydda min familij. Utan att ens behöva reflektera över det efteråt.

Blir jag sedan straffad för det så kommer jag hålla fanan högt i en eventuell rättsprocess. Vissa saker är inte ens lönt att fundera över.

Rubriken i Norrans artikel var "Förgripare blev själv offer". Pfft... testa "Idiot fick vad han förtjänade" istället.

N -

En gång i tiden kollade jag på "Lost". Det var precis när serien hade börjat. Den verkade spännande. Intressant story, annorlunda och.... tja... som sagt... den verkade lovande.

Ända tills idioterna på stranden gick förbi en kabel...

"Titta! En kabel från havet upp på land!"

"Ja... oj..."

Sedan gick de vidare. De kollade inte upp det där utan fortsatte leta bananer eller något. Vilka idioter. Strandsatta på en ö och ingen fattar någonting. Så hittar de en kabel och helt enkelt skiter i den? I flera avsnitt dessutom!? Där satt man och kollade och skrek: "MEN KOLLA UPP KABELN FÖR HELVETE ER JÄVLA MONGON!"

Men det gjorde de inte. Ungefär där slutade jag att titta på skiten.

Tydligen har det blivit ännu fler säsonger men jag har envist hållt mig borta från dem. Tur är det för nu när sista avsnittet gått så upptäcker jag att man tydligen inte fick svar på något alls. Oväntat liksom. Bara pang och tjoff slut. Tack och hej för stålarna, liksom.

Skönt att jag inte slängde bort mer än 3-4 timmar på skiten. Till er som kollade och förväntade er något måste jag bara säga att den där kabelgrejjen jag nämnde i början av inlägget borde ha gett er en aning. Om ni har kollat på alla avsnitten så har ni väl bränt c:a 100 timmar av ert liv på ingenting alls. Grattis!

"Lost" lever verkligen upp till sitt namn.

SPOILER:

Om ni undrar så är de alltså döda... allihop. Men exakt när hur hur de dog får man inte reda på... som med allting annat i det där förbannade skitserien. Jag misstänker att avsnitten skrevs efterhand, utan plan och utan egentligt mål.


AB -