2010

I AB idag kan man läsa om en gammal gubbe vid namn Jan Börjesson som försvarar snabbmaten. Jan tycker nämligen att i dagens samhälle behövs MER snabbmat. Mer halvfabrikat för att hjälpa människor klara av stressen i livet. Fan, vad folk är stressade nuförtiden?!

"Småbarnsfamiljer där båda föräldrarna jobbar heltid upplever måltidsstressen som det största vardagsproblemet och är knappast betjänta av matlagningsråd som kräver långkok. Timmarna finns inte."

Öh... verkligen? Vad fan är det med folk och tid idag? Det är som den där reklamen på tv för något knäckebröd med någon äcklig smet i. Har ni sett den? Där de visar hur någon gör en knäckemacka med någon ost på, hackar lite gräslök och sedan slår in den i papper samtidigt som de visar en klocka att det tar FLERA MINUTER att göra det! Speakern berättar att man inte har så mycket tid på morgonen... så köp det här knäckebrödet så blir det liv sååååå mycket enklare! Det är så korkat att reklamen är rolig.

En tanke nu bara, men om man tycker att det tar för lång tid att bre ett knäckebröd på morgonen så kanske man har lite större problem än så? Då borde man ta sig en allvarlig funderare på vad i helvete man prioriterar i livet.

Jag är en yr kille, extremt disträ, kreativ och huvudet bland molnen. Enligt min flickvän och föräldrar är jag en katastrof när det kommer till planering etc av mitt liv. Jag går mestadels omkring och lullar i nuet. Kan det skjutas upp till imorgon så gör jag det. Jag har tusen saker som jag vill göra men mitt i allt detta så tar det mig typ 15-20 minuter att fixa ihop bra, gott käk av råvaror till mig, grabben och flickvännen.

Har man inte tid med det så är man en riktigt looser. Jag skrattar åt människor som inte kan laga käk själva. Basic skills, typ. Det roliga är att vissa stressade människor verkar ha någon slags stolthet i sin oförmåga att laga mat.

"Asså... jag har inte tiiiid med sånt. Jag vet inte ens hur man använder spisen. Hihihihihihi!" allting sagt med ett tonläge som verkar tycka att det är lite coolt att inte laga mat.

Jupppiiiiii! Grattis till dig! Du kan inte ens laga mat till dig själv. Höjden av patetiskt.

Det är klart att snabbmat fyller en funktion... ibland! Är du på språng mitt under dagen är det bättre att klämma i sig en kycklingsallad eller något från en valfri hamburgerrestaurang än att knäcka ryggen för att få i sig en korrekt måltid. Ibland är nyckelordet här.

Det finns tre saker som en tänkande människa alltid ska kunna göra...

För det första är det att kunna chilla lite då och då... oavsett vad som händer i livet. Ni vet... att bara kunna ligga i en park och kolla in en fågel under en längre stund. Känna marken mot fötterna och njuta av doften av nyklippt gräs. Mindfulness säger vissa... vanligt jävla bondförnuft, säger jag.

Det andra är att sköta sin mat, äta nyttigt, finna glädje i att både göra och äta god mat, dessutom, om du är förälder, så är du fan SKYLDIG att ge ungarna bra käk.

Den tredje och sista saken som är apviktig är att du sover ordentligt. Fibblar du med sömnen fuckar du upp så otroligt mycket i kroppen att det ALDRIG är lönt att slarva för mycket på den punkten.


Svensken har blivit en bortskämd jävel. Andra länder har kriser, landsidentitet och visioner... vi har inte det längre. Vi bekymrar oss för nästa löneökning, husköpet, vilka klubbar man kommer in på etcetc... Våra största bekymmer är hittepå-sjukdomar som "utbrändhet", stress över saker som egentligen inte är viktiga och "jag har lite ont i ryggen och kan aldrig mer jobba"-mentalitet...

Hade något allvarligt hänt Sverige så hade hela jävla landet plötsligt vaknat upp och insett hur sjukt bra vi har det. Vi har hus/lägenhet, pengar till mat, barnen mår bra, du har hälsan, släkten finns där, du HAR ett jobb etcetc... över natten hade miljoner svenskar plötsligt gillat läget igen när slöjan av idiotier lyfts bort från våra medvetanden.

Jag är ledsen att säga det... men det här landet behöver en kris. Så att folk vaknar upp och inser vad som faktiskt är viktigt i livet.

Se bara på den artikeln som jag länkade till i början av inlägget. Det är alltså ett problem för människor i Sverige att hinna göra lite bra käk i vardagen? Skojjar du med mig?

Ett helt land med folk som inte har en jävla aning. Det är nästan imponerande.

Tingsrätten i Malmö verkar bestå till största delen av kompletta idioter. De har idag dömt Sydsvenskans chefredaktör för förtal. Enda problemet är...

I april 2004 lades en uppgift ut på Sydsvenskan.se. Det är en uppgift som en advokat från Stockholm anser vara förtal.

Advokaten påstår sedan att avtalet, gällande förtal, gäller från den 1:e juni 2009. En tidpunkt då chefredaktören Daniel Sandström inte var chefredaktör för tidningen ifråga.

Uppgiften i artikeln publicerades alltså 2004. När advokaten får för sig att stämma tidningen 2009... då är det alltså Daniel Sandström som är ansvarig utgivare.

Daniel Sandström åkte alltså dit för förtal. För något han inte haft någon som helst kontroll över... eftersom han inte jobbade på tidningen vid tillfället artikeln publicerades.

Vad ska man göra som chefredaktör i framtiden nu? Ta bort allt material från tidningarnas hemsidor varje gång en ny chefredaktör tillträder? Ska någon stackare försöka ringa Google och be dem ta bort ALLA cachade sidor från hemsidan ifråga? Lycka till med det.

Jag är inte insatt i vad förtalet handlar om. Det spelar faktiskt ingen roll, det är säkert rätt och riktigt. Men det är INTE rätt att skuldbelägga någon som inte har haft något som helst med själva publiceringen att göra. Det fattar till och med min katt... och hon är riktigt korkad (fast hon är väldigt söt... så det kompenserar lite).

Och så undrar folk varför jag anser att svenska domstolar inte är mer än ett riktigt dåligt skämt. Kallar man detta rättvisa? Fungerar hjärnorna på människorna som suttit och dömt? Kan de knyta sina egna skor? Dreglar de när de äter? Frågorna är många.

En liten idé här... när saker och ting förändras, ni vet? Som Internet och annat? Kanske, bara kanske nu alltså, det är en rätt bra idé och uppdatera lite lagar och sånt... eller? Äsch... vad dum jag är som förväntar mig att det ska fungera på det sättet.

SvD - 1 - 2 - Resumé -


Pågår det just nu en diskussion över huruvida grävskopeprinsessan ska bli förd till altaret av pappa papperskungen? Ja, det gör det. Skämtar ni med mig?

Suck... det finns ingen som skiter mer i bröllopet än jag. Bröllop och kungligheter är två saker jag tycker är fjantigt. Religion och monarki... tja... ni som läser vet ju var jag står. Men det här är ju löjligt? Det är för för helvete upp till var och en hur de nu vill göra på sitt bröllop?

Kvinnoförnedrande, ägandeöverlämning, blablabla... ja... argumenten är många... och idiotiska. Spelar det någon som helst jävla roll? Om nu knuggen vill föra sin dotter till altaret så ska väl han för helvete få lov att göra det? Hur kan någon ens bry sig?

Lena Mellin (AB) kallar själva överlämnandet av kvinnan för en medeltida rit... jaha... kära Mellin och vad i helvete är själva bröllopet då? I en kyrka någonstans i Stockholm ska två människor svära trohet inför varandra inför... vem då? Gud? Låtsassnubben? DET är en medeltida rit det.

Mellin och övriga journalister i Sverige... skärp er nu för fan och försök... verkligen... FÖRSÖK göra något vettigt resten av dagen.


Vår praktikant har lite svårt att förstå en klient som betett sig... tja... illa? Sedan när tredje part blev inblandad så ska skyllde vår klient all skit i hela världen på vår praktikant... som bara gjort det hon skulle göra...

Inget nytt här inte kanske du tänker... men praktikantens värld har fått sig en törn. Kan man verkligen bli oskyldigt anklagad för något man inte gjort?! Jag har precis kallat in henne på kontoret och snackat med henne.


"Men varför säger han att det är mitt fel?" frågar hon mig.
"För att han skyddar sig själv." förklarar jag.
"Men det var ju inte mitt fel... eller?"
"Nej. Det var hans."
"Men varför säger han då att..."
"För vissa människor är på det sättet. Han upptäckte att han hade gjort bort sig... istället för att ta ansvar för det så skyllde han på dig."
"Men... varför?" undrar hon.
"Vet inte. Bryr mig inte. Idioter ska man inte bry sig om. Bara säga till dem när de kommer ivägen för en."
"Ja... men NI vet ju att det inte var mitt fel iallafall. Det känns skönt."
"Jupp... det vet vi. Han med..."
"Va? Hur då?"
"Jag har honom här på högtalartelefonen."
"VA?!" säger praktikanten och ser skrämd ut.

"Hörde du det här?" säger jag till högtalartelefonen.
"Öh... ja..." hörs det från högtalaren.
"Bra, nästa gång du gör bort dig så skyller du INTE på vår praktikant."
"Öh... ja... det... låter... öh... ok." stakar han ur sig.

"Då återstår bara en sak..." säger jag.

"Öh... vad?"

"Ja... ursäkten... kom igen..."

"Öh... erhm... sorry, då. Men till mitt försvar vill jag..."
"Tack för det." säger jag och trycker bort honom.

"Så där. Fixat." säger jag till praktikanten.
"Oj... tack." säger hon.
"Ingen orsak. Det gäller att hålla dem kort."

Ingen... utom vi... jävlas med vår praktikant.