Idag är det alla hjärtans dag. Eftersom vi alla är killar på jobb så har samtalsämnet för dagen varit vem som helt glömt bort att det är alla hjärtans dag och vem som har börjat dagen med ett förhållandefail. Det var mer eller mindre alla. Utom jag, faktiskt. Tjohooo!

Vid kaffebordet bidrog Rupert, som vanligt, med en fundering över något som de flesta andra inte ens reflekterar över.

Varför ser hjärtat ut som ett hjärta? Varför ser symbolen ❤  ut som den gör? Ett hjärta har ju absolut inte den formen. Så nästa projekt blev en googling.

En teori är att symbolen kommer ifrån ett Silphium frö. En okänd (mytisk?) växt som de gamla egyptierna ska ha använt som ett slags preventivmedel och som krydda. Nej. Den tar vi inte. Den är tråkig. Och eftersom fröet/växten inte existerar idag så går den - enligt oss - bort.

Några andra mycket roligare teorier är att hjärtsymbolen ska föreställa något av följande: en kvinnlig rumpa, ett venusberg eller en utsprädd vulva.

Med det i tanke så blir alla hjärtans dag konceptet plötsligt mycket roligare.

Kvinnliga Rumpdagen. Alla Bullf***rs dag. Eller.... äsch... nej. Jag tror vi håller där.

Happy Valentine!

Wiki - ab - dn - 2 - 3 - exp - 2 - 3 - 3 -

Jag var på väg att lägga mig när jag råkade läsa om Keith. En snubbe som norpat åt sig den tvivelaktiga äran att vara världens fetaste man.

"Keith Martin, 42, inleder varje dag med att trycka i sig åtta korvar med bröd – minst.
Det har hjälpt till att göra britten till världens fetaste man, och ständigt sängliggande.
För att klara sitt vardagliga liv behöver han hjälp av 18 personer som kostar de brittiska skattebetalarna betydande summor varje månad."

18 personer som tar hand om tjockisen! Vad gör de undrar man ju? Hmm... 95% av arbetstiden går säkert åt till att köpa mat och bära hem den till honom. De andra fem procenten vill jag inte ens tänka på vad de gör.

Givetvis kan Keith inte hjälpa att han blev fet. Han är helt oskyldig. Var det någon som tvingade honom äta kanske? Eller vaknade han en morgon och var jättesjuk i fetma? Jag läser med spänning vidare i artikeln.

"Min mamma dog när jag var 16 och jag brydde mig inte om något efter det och jag kunde inte bry mig mindre vad som hände med mig. Jag åt vad vad som helst, säger han enligt Daily Mail."

Jaha. Så han skyller det hela på att hans mamma dog. Han åt vad som helst. Jag undrar var hans mammas kropp tog vägen. Är det någon som kollat upp det?

"För att ens komma på fråga för att gå göra en magsäcksoperation måste Keith Martin gå ner drygt hälften av sin kroppsvikt på egen hand först. Något han inte räknar med att kunna göra."

Inga nyheter här inte. Självklart är det inte ens lönt att försöka. Keith är ju tjock och bara att andas är sugjobbigt. Fast å andra sidan... han kanske kan börja med att försöka äta lite mindre? Ja?

"Sina dagar spenderar han i sängen framför teven samtidigt som han frossar godis, tårtor, kakor och korvar."

Såklart inte. Dumt av mig att komma med en sådan korkad idé. Vad fan tänkte jag på?

Var femte svensk tror på spöken enligt en undersökning som SvD beställt. Det resultatet gjorde mig rätt paff måste jag erkänna. Var femte svensk!?

Det är ett massivt bottenbetyg på svensk folkbildning och skolväsende. Det är till och med riktigt skrämmande. Spöken? Alltså någon som dör "finns kvar"! På ett sätt så att det inte går att mäta det. För att, enligt flummarna/idioterna, "det finns saker som vetenskapen inte förstår". Pfft.

Vad är det med människor? Var är intelligensen? Räcker det inte med att folk knaprar hälsokostpiller för rekordsummor varje år? Att folk hoppar mellan hittepå-dieter som galningar?  Att kvackdietister får prata om detox i tv? Att folk sitter och suger på saltpipor med ett ljus i örat? Att folk går till kiropraktorer och homeopater som aldrig förr? Går till spågummor? Räcker inte det? Måste vi har MER idioti i samhället?

Helt otroligt. 20% av befolkningen i det här landet tror på spöken? Sheeeez... detta är folk med rösträtt! Inte ok.

Givetvis blir det värre längre in i artikeln:

"När Kalmar kommun 2010 anlitade ett medium för att driva ut spöken hos en omsorgstagare i hemtjänsten blev..."

WHAAAT?! Rogntudjuu!!!! Tack Kalmar kommun för att ni bevisar min teori om offentliganställda.

"Även om det fortfarande är tabu för många att prata om det här, så ser man en ökad acceptans, säger Sara Duppils."

NEEEEJ! INTE ÖKAD ACCEPTANS! SKÄRP ER!

Jag orkar inte med allt korkat. Det är för mycket nu.

AB -

Hjälpte en polare att bära upp en tv till hans lägenhet. När vi väl fått allting på plats så satte vi oss och tittade nöjt på den uppmonterade tv:n. Sitter den rakt? Jo... det ser bra ut.

Ungefär då kom hans flickvän in i vardagsrummet. Hon visade upp en kavaj. Hon skulle iväg på en prisutdelning med sitt företag och höll alltså på att prova ut kvällens "outfit". Fan. Helvete. Jag sneglar mot dörren och försöker hitta på en bra ursäkt att vi ska dra. Satan! Jag inser att vi har kört hans bil. Jag är fast.

Han kollar igenom menyerna på tv:n och sätter igång kanalsökningen. Frågar mig om jag vill ha kaffe. Jag skakar nejnejnej med huvudet. Hon kommer ut och visar en ny kavaj... tror jag. Jag ser inte skillnaden. Eller så var det en extra scarf/handduk/tygbit någonstans. Mentalt försöker jag snabba på kanalsökningen i tv:n... 

Efter några klädbyten till och några påtryckningar från mig så måste vi till slut dra tillbaks till kontoret. Då kommer den. Frågan. FRÅGAN.

"Vilken gillar du bäst?" frågar hon sin sambo. "Det måste se seriöst ut. Den röda?"

Han tänker efter ett tag. Sedan säger han:

"Nej. Inte den röda. Det är något med hur den röda färgen träffar dig i ansiktet när ljuset kommer uppifrån... ögonen ser typ lite mongolida ut. Men vilken som helst av de andra fungerar. Vi sticker nu. Pusspuss vi ses ikväll!" säger han.

Hon tittar argt efter honom när vi går ut. Men hon säger inget mer.

På vägen till bilen går jag bakom honom och funderar allt vad jag kan över det jag precis varit med om.

Är han möjligtvis... ett geni?

Nästa gång jag pratar med Arbetsförmedlingen ang. sökande (nej, vi har fortfarande inte tillsatt den där tjänsten) så måste jag hitta ett annat effektivare sätt att säga att vi inte vill ha några religiösa sökande.

"Och inga andliga typer." förtydligar jag.

"Ursäkta?"

"Ja, du vet. Typ religiösa eller liknande flummare."

Ovanstående argument fungerar inte när man pratar med AF. Speciellt inte när damen från AF berättar att hon är kristen och börjar babbla om att "menar du att jag inte skulle kunna arbeta hos er då?".

Suck. Jag förklarar att det inte finns någon chans i världen att någon av Arbetsförmedlingens tjänstemän skulle vara kvalificerade att ens tömma vår diskmaskin... så hennes tro är med andra ord hennes minsta problem vid en eventuell intervju hos oss. Vi eftersträvar intelligens på det här företaget. Kan vi återvända till ämnet?

Nu blev allting lite konstigt.

Hon tycker nu att min inställning är obehaglig. Jag påpekar att jag känner samma sak. Det faktiskt är ett problem för mig att hon precis sagt att hon är kristen. Det känns inte alls bra. Det finns möjligtvis ingen annan handledare jag kan prata med?