Förra veckan fick jag hem ett bud från Leksands Knäckebröd med uppmaningen att göra egen färskost. Det hade jag aldrig testat så jag var självklart tvungen att göra det. Och wow vilken grej! Så otroligt gott blev det. Och det känns lyxigt att bre färskost på en knäckemacka som jag själv gjort.

Det var ett rätt stort gäng som ville ha receptet och här kommer receptet som kom med i budet. Alltså inte mitt recept utan ett perfekt grundrecept. Smaksätt med saker du tycker är gott.

Färskost

• 1 liter filmjölk
• 2 dl yoghurt eller gräddfil
• 4 krm salt

Smaksättning

• Ca 2dl finhackade örter
• 1-2 klyftor vitlök (kan uteslutas)
• Zest från en citron

1. Värm upp filmjölken till 45 grader. Blanda ner yoghurten. Häll blandningen i kaffefilter, en ostform eller silduk. Låt rinna av i kylen ca 8 timmar. Jag använde ett durkslag för att få avstånd mellan blandningen och botten.
2. Salta och tillsätt smaksättning. Jag använde färsk timjan och ramslök jag torkade förra året.
3. Forma m, lägg i lufttäta burkar och förvara i kylen

Äta med fördel på Leksands Tre Kullor Ramslök, Frön & Havssalt eller kanske på hembakt fröknäcke. Väldigt väldigt gott!

Jag är en person som identifierar mig som engagerad av naturen. Inte alltid för att jag vill utan för att jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag förstår mig knappt på människor som inte delar sin tid mellan betalande jobb, fritid och sen en massa tid på ideellt arbete. Vad gör folk med sin tid? Det låter knäppt men jag undrar.

Jag har inte alltid varit där. I perioder när jag inte kunnat ge av min tid har jag istället gett pengar. Jag brukade säga att jag var månadsgivare till varenda organisation som ringt. Jag kan inte motstå när dom ringer. Mail, brev och reklam kan jag stänga ute men inte riktigt bra samtal. Numera har jag Truecaller så jag svarar inte. Ger ju ändå min tid.

Nu undrar du så klart vad jag bidrar med i form av tid? Eller så har du slutat läsa och skrivit av mig som ett jävla pretto. Det går också bra.

Jag är scoutledare och bidrar till att barn förstår sig på och kan både ta hand om och överleva i naturen. Jag lär mig minst lika mycket av dom.

Jag bidrar till att ideer sprids genom mitt engagemang i TEDxStockholm. Har du inte koll på det och bor i Stockholm eller har aldrig hört ett TED Talk så googla och du kommer hitta rätt.

Jag bidrar till folkhälsan genom att vara mentor för andra som genomför livsstilsförändringar i Bodily. Älskar att se andra lyckas och gläds med dom och är minst lika tacksam för min egen lycka.

Jag bidrar till att minska ensamheten mellan människor genom att vara coach i Friendcation - nätverket som gett mig så mycket iform av relationer och uppvaknande.

Jobbet då? Hur bidrar jag där. Det är nog det allra häftigaste! Jag jobbar arslet av mig för att du, din mamma, släkting eller vän ska slippa falla för bedrägerier och faktiskt kunna både lita på och våga svara i din telefon. Eller veta när du inte ska göra det. Du borde absolut ladda ner Truecaller redan idag.

Hur bidrar du? Med tid eller pengar?

Det är en intressant fråga som jag trodde handlade om mognad och ålder. Jag märkte att så var det inte för mig förra året. Jag trodde jag hade växt ifrån känslan av fomo men så var det inte. Det bjöds in till en händelse som jag hade velat vara med på och det sticker fortfarande lite att jag inte var det.

Men annars känner jag mig faktiskt rätt lugn med min fomo. Snarare så att jag känner tvärtom. Alltså fy fan vad skönt att jag inte behöver det där. Inte behöva anstränga mig, synas, vara där det händer eller få inbjudningar till grejer som låter roligt men som också innebär en massa jobb under tiden.

Jag har helt tappat stinget till vad som sker i stan. Eller snarare så är det så jag uppfattas utifrån numera. Och det är skönt, så mycket lugnare. Jag är bara jag, inget annat.

Missförstå mig rätt nu. Jag håller mig fortfarande väldigt uppdaterad med nya restauranger, cafeer och barer men det är bara ett eget intresse. Och en service till nära och kära som fortfarande frågar om var dom ska gå. Jag blir lika glad varje gång och gör lika grundlig research som när jag jobbade med att ha koll på sånt. Det är fantastiskt!

Så nu undrar jag: Hur mycket bryr du dig om vad andra tycker? Och viktigare - vad är det folk frågar dig om? På vilket sätt är du bäst? Hoppas du vet det. Du förtjänar att vara bäst.

Hej hej hållå. Nu har det kommit för många frågor om recept på Stefans "no recipe" lasagne att jag tvingade honom att skriva ner det. Enjoy! Och som med alla recept - lägg till, ta bort, modifiera exakt hur mycket du vill. Puss

Stefans lasagne - den godaste jag vet!

Dag 1:

Koka nedan i kastrull:

3 paket krossade tomater
2 stora gula lökar eller röda (whatever) hacka
1/2 fl rödvin (inget blask)
2 vettiga morötter - riv
Timjan
Basilika
Oregano
Salvia
(Ovan 4 örter torkade och adderas i mängdordning, mest timjan, mindre basilika osv. efter känsla)
1/2 dl kalv/oxfond alt 50/50 köttfond/grönsaksfond
1/2 dl Maggisoja
1/2 dl tomatpuré
1/2 dl balsamico vinäger
En massa vrid svartpeppar (säkert 50 på pepparkvarnen)
1/2 msk cayennepeppar

Fräs/stek nedan:

1000gr nötfärs
6 vitlöksklyftor (riv)
Stek färs i smör och rapsolja krydda med salt och peppar i med vitlöken ,fräs med en stund sen i tomatsåsen. Låt småputtra en timme eller mer om det önskas. Smaka av, jag vill ha min köttfärssås lite kryddig med bra syra. Ev mer peppar och vinäger.

Låt köttfärssåsen svalna och skicka in i kylen över natten så köttfärssåsen får ”gifta” sig.

Varför jag vill ha köttfärssåsen kryddig är för att bechamel är rätt snäll och dödar djup och kryddighet (vem vill ha en mesig lasagne) Tänk också på att färska lagagneplattor inte ”suger” lika mkt vätska som torra. Valet av lasagneplattor avgör alltså hur fast du vill ha din körtfärssås alt hur mkt bechamel du kör på.

Dag 2:

Bechamel:

50 gr smör
5 msk vetemjöl
(Gör bottenredning)
1-liter standardmjölk

Vispa på duktigt tills såsen sjuder, låt sjuda 6-8 min så mjölkmagen kokat bort, krydda med muskotnöt salt & peppar (jag kör svartpeppar)

I med två påsar färdigriven mozzarella, vispa tills dessa blandat sig väl med bechamel.

Bygg lasagne i stor ugnsform.
Först rapsolja och lasagneplattor (jag kör färska för mindre tid i ugnen)
Sen är det bara på med köttfärssås, ostbechamel, lasagneplattor repeat (vettig lasagne 5 lager)
När sista lagret är lagt så ska det topps med bechamel och köttfärssås sen en god smakrik ost typ präst eller vad du har tillhands.

In i ugnen på 200grader (varmluft i ca 25-30 min)
Händer att jag drar ner till 175 grader om den börjar bli för välgräddad efter 20 min.

Låt svalna något eller låt den svalna helt och värm på lagom till innan servering.

Voilà! #lasagnabrutale

Egentligen skulle vi kunna kalla det "Vad fan var det som hände?".

Jag har alltså varit mamma i 12 år. Och det går inte en dag utan att jag tvivlar på mitt föräldraskap.

Har jag varit tillräckligt tydlig?

Är jag för hård?

Är jag för snäll?

Hur mår hon egentligen?

Borde jag ställa högre krav?

Tänk om hon blir kidnappad?

Tänk om hon dör?

Du hör, det är inte lätt. Och då lever vi ett relativt tryggt och ordnat liv. Visst, vi oroar oss för elpriset, klimatet och kriget i Europa men vi somnar varmt och tryggt varje kväll.

Det är också på kvällen det är svårast att vara förälder. Jag vet inte riktigt om jag delat detta men jag har ett katastrof-tänkande som gör sig tillkänna precis innan jag ska somna. Du vet känslan av att falla som kan komma innan sömnen kommer? Istället för känslan av att falla slår en iskall nattsvart ångest till och känslan är att barnen dör. Alltid på ett märkligt sätt - dom drunknar, ramlar ner från balkongen, blir skjutna eller försvinner spårlöst. Det är en vidrig känsla.

Under en period fick jag det varje kväll och jag hade svårt att ta mig ur den men så började jag prata om känslan med Stefan. Till slut kunde jag börja hantera ångesten när den kom genom att väldigt sakligt förklara för mig själv att den inte var verklig. Det var bara en märklig tanke i huvudet, inget annat.

Nu minns jag inte ens när ångesten senast knackade men jag vet att den absolut kommer komma ikväll eftersom jag nu tänker på den medan jag skriver.

Oj, vilket märkligt inlägg det här blev. Kom in för att skriva om min fantastiska Miriam och istället hamnade vi mitt i min ångest. Lite så fungerar jag, jag tänker ytligt men skrapar sönder den och går rätt in i djupet.

Miriam är underbar. Livet innan henne var ett halvt liv. Hon är det bästa som har hänt mig. Det är Jacques också så klart men det är ändå Miriam jag tänkte prata om. Min, fina, stora tjej.

Kram till alla föräldrar där ute. Och till alla er med ångest. Du är inte ensam.