Restaurangrecension

Ett dygn utan barn och med vänner på Smådalarö Gård

Hej hej hallå. Det känns verkligen att våren är här och att sommaren är på väg. Jag älskar att cykla i solskenet och ändå ha lite kalla vindar i ansiktet. Jag tänker alltid att det är våren som blåser bort det sista av vintern. Bonus också att jag slipper bli så varm när jag cyklar genom stan. Mitt i sommaren är det nästan olidligt att cykla eftersom jag alltid har lite tidsbrist och måste trampa fort längs med skeppsbron.

Fast egentligen tänkte jag berätta om mitt dygn förra helgen på Smådalarö Gård. Jag måste nog anses vara partisk på ett sätt eftersom maken jobbar där men att vara gäst där är som en dröm. Långt från stan, vackert vid vattnet och med utbyggnaden som gjordes förra året har ett otroligt SPA och fler rum kommit till.

Det var en present till min vän Maria som fyllde 40 år förra året och det var på tiden för henna att få den så vi alla fixade antingen barnvakt eller makar som tog kidsen och åkte ut. Jag har varit där vid ett flertal tillfällen redan, alla gånger under vintern. Då är det gnistrande fint med iskristaller och ett istäckt hav men nu, glittrande vatten, fåglar i skyn och nästan så varmt att vi kunde sitta utomhus. Jag såg framför mig en ljum sommarkväll lyssnandes på musik. För ja, dom har livemusik på sommaren!

Vi började med SPA. Sittandes i den varma utepoolen i över timme avhandlade vi livet. Vi ses inte så ofta men vi har det fint tillsammans. Ärligt och fint. Väldigt uppskattat i mitt liv.

Jag badar helst kallbad var det härligt att kunna ta en simtur, känna fötterna och fingrarna domna bort och sen krypa in i bastun med utsikt över vattnet. Tänk dig det, och tillsammans med vänner.

Eftersom jag och Linnea är suckers för hudvård blev det sen skönhetssalong på rummet. Jag fick testa en otrolig lermask från Bruns och även en läcker vårdande nagelolja från Button London som fick nagellacket att torka på ett kick! Kunde tyvärr inte hitta den sen när jag kom hem men upptäckte att det finns rätt många andra liknande på marknaden. Hoppas bara den jag beställde är lika bra.

Med bubbel i magen och mer prat var det dags för middag. Jag drog till med grön ögonskugga och höga klackar. Tyvärr finns inte klackarna på bild, jag har väldigt sällan klackar så hade velat visa det. Maken jobbade, som alla helger, och det är alltid en speciell känsla att se honom i sin jobbroll. Proffsig, rolig och verkligen i sitt rätta element.

Sen var det en matkavalkad av aldrig skådat slag! Otroliga gratinerade ostron, vårens första vit sparris med en distinkt underbar syra, klassisk fransk råbiff med frasiga pommes och rabarber. Just rabarbern hade behövt mer syra men annars var allt perfekt. Kanonbra service men igen, min man är restaurangchef så vi fick nog service extra allt.

Proppmätta och lite runda under fötterna drog vi oss tillbaka till rummet och somnade gott i sköna sängar. Om jag snarkade högt kan vi räkna med, vågade inte ens fråga om någon stördes, hehe.

Frukost i solen och mer samtal innan vi återvände till vardagen. Det finaste att ha varit borta från barnen är också att komma hem. Jacques blir alltid totalt överlycklig och det gör mig så glad. Tänk att jag får uppleva kärleken till en mamma på samma sätt som jag älskar min mamma. Jag blir varm bara av tanken.

Ha en underbar helg! På söndag tänkte jag berätta lite om hur verkligheten ser ut för mig - att vara ofrivilligt ensamstående i en tvåsamhet. Snacka om cliffhanger!

;
Coco & Carmen - min sista restaurangupplevelse på länge?

Den andra april 2010 gifte jag mig med Stefan på Gotland med Fårösundet i bakgrunden och den varma aprilsolen i ansiktet. Den 2a april 2020 firade jag och maken alltså 10 år som gifta, riktigt stort! och vilken kväll det blev trots att vi inte trodde det!

Vi hade ställt in oss på att vi skulle få fira efter coronaviruset då våra barnvakter är just våra föräldrar som nu inte borde träffa oss pga de är äldre och nära riskgrupp.
Sen flyttade min brorsa in och plötsligt blev det möjligt att fira, vi bokade först bord på Miss Voon men ändrade till Coco & Carmen. Stefan bokade hotell via jobbet och vår kväll var komplett.

Allt på Coco & Carmen var verkligen otroligt; från klockren service, bra dryckesval och kanongod mat. Vi blev både fulla och mätta innan vi långsamt snubblade oss genom stan till hotellet, vårt hem för natten.

Nu med lite distans till kvällen undrar jag om det vi upplevde var vår sista restaurangupplevelse på ett tag? Vad händer med virusets framfart? Jag är inte säker på att jag vill sitta inne på resturang eller nära andra människor. Risken finns att jag smittas och i sin tur smittar jag andra svagare grupper i samhället.

Jag som går runt och tänker ofta på vilken typ av smitt-ringar jag varit i kontakt med idag kan inte hålla koll på restaurang. En person = en smitt-ring som i sin tur har en massa smitt-ringar hen möter.

Tänk vilken sjuk sjuk värld det har blivit. Tyvärr blev maken Stefan också av med jobbet här i fredags så det är fruktansvärt tråkigt. 😔

Äsch nu avslutar vi allt med lite bilder från kvällen.

;
Semlan som förändrade allt

Så otroligt banalt att skriva en kärlekshyllning till en semla men det är precis vad det här är.

Det finns semlor. Många oroligt goda, dubbelt så många riktigt äckliga och sen några fullpottare som Bullar & Bröd, Konditorn & Bagarn och Lillebrors bageri. Sen ett gäng i mitten som du ändå blir nöjd av att köpa en enstaka av men i jämförelse med andra är de rätt mediokra.

Sen finns det en semla till. Semlan som faktiskt förändrade allt för mig. Semlan som gör att jag knappt bryr mig om att det fettisdagen idag. Jag har redan ätit den mest fulländade semlan. Så annorlunda, så inte vad du tänker att en semla är och därför perfekt. Inte alla kommer förstå storheten men de som gör det är de enda jag egentligen litar på när det kommer till smak. Och förresten, vem bryr sig? För mig är den allt. Mitt liv innan den var ändå alltid ständigt en jakt på en riktigt god semla att sätta tänderna i. Nu är det över. Jag kommer inte göra så igen. Jag kommer kanske tillochmed gå så långt att jag nästa år bara äter en semla*.

Den jag vill äta idag fast ändå inte. Jag behöver inte. Smaken finns i mig.

Mums.

Sebastien på Söder, mitt mecka.

Semla.
Jag älskar dig.

*förutom när jag är smakdomare så klart.

;
Gulddraken 2020 - nominerade och vinnare

Imorgon är det dags att kora årets vinnare i DNs Gulddraken. Jag tänker att det vore kul att gissa vilket ställe som vinner vilken kategori så här kommer först alla nominerade.

Förra året var det Oaxen Krog som vann i kategori lyx, Hantverket i mellan, The Fishery i budget, Gast i Kafé och Videgård i Bar. 

Bar
Stockholm har blivit en lysande barstad, och för att
sticka ut krävs mer än gott i glaset. En nominerad
bar ska ligga i framkant, utmana sina gäster och
samtidigt kunna ge dem exakt det de vill ha. Alla
ska känna sig välkomna, oavsett om man vill sippa
på en mellanöl hela kvällen eller testa avancerade
cocktails.
A Bar Called Gemma Grev Turegatan 30
Bio Rio Bar & Grill Hornstulls Strand 3
Ima, Tak Brunkebergstorg 4
Lucy’s Flower shop Birger Jarlsgatan 20
Positano NK, plan 2, Hamngatan 18-20

Krog Budget
Stockholm vimlar numera av små enkla
matställen. De nominerade ska servera god,
vällagad mat, men det kan lika gärna vara en enkel
ståservering med begränsade öppettider, smart
gatumat eller en bra burgare så länge vi trivs och
har trevligt.
A Bowl Blecktornsgränd 8
Lao lao Hornsgatan 63
Panda dumplings Fatburs Brunnsgata 27
Pat’s Place Folkungagatan 140
The Fishery Brunkebergstorg 14

Krog Mellan
Mellankategorin rymmer allt från enkla
kvarterskrogar till ambitiösa krogkoncept som håller
en hel kväll. Även prisspannet är brett, och även om
man kan få betala en slant för en komplett måltid
på de dyrare ställena kan man komma betydligt
billigare undan genom att göra rätt val på de
billigare.
Folkparken Sveavägen 53
Hantverket Sturegatan 15
Las Brasas Roslagsgatan 6
Prospero Roslagsgatan 21
Sekt Runebergsgatan 1

Krog Lyx
Till lyxkrogarna går vi för att få en extraordinär mat-
upplevelse. Det betyder inte att det alltid är svindyrt
– även om det så klart ofta blir det om man går ”all in”.
Här ska alla upplevelser, mat, dryck, miljö och service,
vara på topp och ett besök här är något vi bär med
oss länge och drömmer om.
Adam/Albin Rådmansgatan 16
Coco & Carmen Banérgatan 7
Etoile Norra Stationsgatan 51
Gastrologik Artillerigatan 14
Ichi Timmermansgatan 38B

Kafé
Ett Stockholmskafé gränsar idag till både krog och bar. För att nomineras måste helheten inte bara vara bra
utan genomtänkt. Miljön ska ha en tydlig identitet, frukostpaket och lunchsoppa ska tåla jämförelse med
budget- och medelprisrestauranger. Och så vägs kärleken till kaffet in, förstås.
Beck kaffebar Tjärhovsgatan 3
Fosch Artisan Patisserie Birger Jarlsgatan 63
Kavalleriet Sibyllegatan 2
K-märkt Patisserie & Bageri, Bok- & Matcafé Mäster Samuelsgatan 30
Robin Delselius Bageri Renstiernas gata 19

Okej, här kommer min gissning och det jag hoppas på:

  • A Bowl i Budget
  • Prospero i Mellan
  • Coco & Carmen i Lyx
  • Bio Rio i Bar
  • Fosch Artisan i Kafé.

Vid årets prisutdelning vill vi lyfta fram vinnarna ännu mer, och ge våra läsare större möjlighet att vara delaktiga. Det innebär att vi personligen kommer att åka ut till vinnarna för att delge dem vinsten – med pompa och ståt så klart.

Så säger Elin Peters, mat- och krogredaktör på Dagens Nyheter som arrangerar Gulddraken och i år ändrat hela prisutdelningen. Ingen fest och med det slipper vi alla trängas på Café Opera med ljummet vin, dyngfulla pristagare och halvbra möjligheter att hylla vinnarna. Istället fullt dokus på vinnarna, briljant.

;
Foodstock 2019 eller den totala bristen på självrannsakan

Det har gått nästan en halv vecka sedan Foodstock. Jag har väntat och väntat. Väntat på att någon annan än jag som känner skavet ska agera. Skavet av att vilja för mycket, kanske av girighet som arrangör och i slutändan då inte kunna leverera till de tusentals besökare som tog sig till Fjäderholmarna i lördags eftermiddag.

Märk väl att jag säger i lördags. Om jag hade gjort som alla andra foodies, journalister, branschfolk osv så skulle jag ha varit där på söndagseftermiddagen. Då var allt väluppstyrt, knappt en tredjedel av besökarna från lördagen (om ens det) och luften pyste av inbördes beundran. Ni är många som vittnat om detta, var är ni idag? Varför hörs inte er kritik om festivalet utåt? Istället är det tillrättalagda bilder, hurra-rop om en väl genomförd festival och ryggdunkeri som får mig att storkna.

Jag är så tacksam att jag inte kunde vara där då utan istället fick uppleva Foodstock som den vanliga besökaren. Hur en ivrig förväntan byttes mot bestörtning, ilska över bristen på mat, på långa köer som slutade i ett "maten är slut", på dålig kommunikation & information, tacksamheten över att de fasta krögarna på ön förstod vad 3000 sålde biljetter innebar och sen massflykten från ön. Flykten som började i den långa kön för återköp - där två personer jobbade konstant med att antingen skriva upp vilken mail kravet på återköp skulle komma ifrån (ni skulle sett de listorna) eller föra över pengar på korten, och som slutade med att vara bland de sista som fick plats på båten ca 18:30, alltså 4,5 timme innan festivalen skulle stänga för kvällen. Jag tyckte så synd om de besökarna som kom ut med den båten bara för att mötas av att det inte fanns någon mat och sen snällt antingen fick ställa sig i den långa kön till båten som skulle gå om en timme eller sätta sig på Rökeriet när en tänkt sig att smaka sig igenom mat från 11 michelin-stjärnor, 18 toppkockar, 12 hantverkare och ett 10-tal restauranger representerade – allt samlat på en och samma ö i avslappnad skärgårdsanda!

Fast kanske ska vi ta det från början.

Jag älskar hantverk, jag älskar mat och jag älskar restaurangbranschen. Min bransch som jag är så stolt över att vara en del av. Jag kommer alltid sträva efter att lyfta fram restauranger, kockar, diskare, restaurangchefer, hovmästare, sommelierer, bartenders och servitörer som vill mer. De som går i bräschen och vill förändra, förädla och dela med sig av sin kunskap. Underbart helt enkelt. Vad jag däremot inte kommer vara en del av är den ryggdunkarmentalitet utan att våga kritisera eller ifrågasätta som jag ser mer och mer av. Hur blev det så här?

När jag första gången läste om Foodstock väcktes mitt intresse direkt. Man skulle kunna säga att jag tänkte att Äntligen en gastronomifestival som bjuder på bredd med både kockar, hantverkare, matlagning och upplevelser av alla det slag med allas vår Niklas Ekstedt som frontfigur. Allt paketerat på vår närmaste skärgårdsö Fjäderholmarna. Det kändes också tryggt att vara i SPG Events händer. De kan ju event så att sy ihop det mäktigaste mat-Sverige sett på länge torde vara en uppgift de kunde hantera.

Jag blev bjuden till Foodstock och tackade självklart ja. Hade oavsett varit på plats så det var lite som en bonus. Nu kunde jag inte vara på plats på söndagen utan både biljett och bankett skulle ske på lördagen istället. Jag ville gå med familj och vänner som kunde på lördagen.

När vi går iland ca 14:15 så passar vi på att köpa på oss ännu fler smakbiljetter. Vi gillar mat och ville inte gå miste om något. När vi möter upp några vänner och de får höra att vi köpt fler utbrister de "men varför gjorde ni det, det finns knappt någon mat". Jag tror liksom inte på det men sen kommer köerna till hela Bistromarknaden. Vi hör att folk stått i 45 minuter, 1 timme och sen har maten ändå varit slut när de kommit fram. Varken vi eller barnen har ätit lunch så vi styr näsan mot Garba som har snacks lite längre bort. De började servera 14:00. Maten är slut och de har stängt minst en timme för prepp. Det står minst 60 personer i kö och väntar redan nu. Hoppet slut för den maten. Jag köper på mig fyra påsar chips för att stilla dotterns hunger och är lycklig över att jag har med mig smoothie "för säkerhets skull" till sonen.

Vi går vidare och kommer till en cool set up med eld. Där frågar jag kocken hur dagen har varit. Svaret: Har du hört om Fyre Festival, så är det. Det börjar kännas konstigt. Det finns alltså ingen mat på en gastronomifestival?

Vi knatar upp till Röda Villan och där brassar de på blodpudding och har en vodka- och löjromsbar. Barnen får mat, jag får mest alkohol men även ett tunnbröd med löjrom också. Här skojar kockarna friskt om hur dåligt förberedda på anstormningen festivalgänget varit. "Har man sålt 3000 biljetter till en dag så får man räkna med att folk kommer".

Vi stöter på massor av bekanta som alla vittnar om det sjuka i att det inte finns någon mat. Vissa skrattar medan andra är mer arga. Jag ser den första kritiska kommentaren på Instagram och får en ingivelse och tar en print screen av den.

Till slut hamnar vi på baren vid vattnet där vi köper strömmingssliders, mer att dricka och bara försöker glömma det hela. När det är 25 minuter till avfärd går vi mot båten för att även lämna tillbaka de biljetter vi fått + köpt extra. Vi har inte kunnat använda en enda smak-biljett. Vi är inte ensamma i kön. Alla vill ha pengarna tillbaka, alla får det som jag förstår det.

På båten går jag in på Instagram igen. Fler kritiska men sakliga kommentarer. Jag borde tagit fler print screens men gör det inte. Jag väntar mest på att folket på Foodstock ska slänga ut sig ett "HÅLL I HATTEN VAR MYCKET MÄNNISKOR DET VAR IDAG. Vi blev totalt överkörda. Förlåt att maten tog slut men imorgon kommer vi vara laddade igen". Inget kommer.

De kritiska kommentaterna raderas.

Plötsligt är festivalen slutsåld.

"Kom tidigt, det ska bli soligt".

Fortfarande ingenting om att hälften av besökarna som kommit efter 14.30 inte fått mat eller kunnat ta del av de olika upplevelserna. Var är människorna bakom? Varför säger ingen någonting. Jag gör en story på Instagram och får så mycket reaktioner att jag ändå tror att fler ska skriva. Jag ser en som gör det. Har du fler tips, dela gärna.

Vad vill jag ens med det här?

Foodstock är en fantastisk idé och söndagen var säkert toppen såsom en vän berättade att morgonen var på lördagen. Niklas Ekstedt är en eldsjäl och alla kockar, hantverkare och människor på plats slet som djur. Det är inte vad det här handlar om. Det handlar om det hånfulla i att inte ta ansvar, att inte rannsaka sig själva, våga be om ursäkt på riktigt, göra bättre, våga kritisera och stå upp när saker blir fel. Att ta bort kritiska kommentarer och tro att det inte ska märkas. Att inte ens se till att det finns personalmat till alla de människor som sliter som djur på plats. Hånfullt.

Det handlar också om en bransch som måste våga lämna ryggdunkeriet bakom sig. Vad är du rädd för? Att inte få vara med nästa gång? Att alla fina inbjudningar till öppningar, event och bjudresor ska sluta komma? Oroa dig inte. Du höll käften. Du är säker. Njut av värmen. Jag drar på mig ett ullunderställ och tar med mig min scoutpatrull ut i skogen. Där säger folk vad de tycker och tar ansvar för både sig själva, sin patrull och naturen.

;