2022

Egentligen skulle vi kunna kalla det "Vad fan var det som hände?".

Jag har alltså varit mamma i 12 år. Och det går inte en dag utan att jag tvivlar på mitt föräldraskap.

Har jag varit tillräckligt tydlig?

Är jag för hård?

Är jag för snäll?

Hur mår hon egentligen?

Borde jag ställa högre krav?

Tänk om hon blir kidnappad?

Tänk om hon dör?

Du hör, det är inte lätt. Och då lever vi ett relativt tryggt och ordnat liv. Visst, vi oroar oss för elpriset, klimatet och kriget i Europa men vi somnar varmt och tryggt varje kväll.

Det är också på kvällen det är svårast att vara förälder. Jag vet inte riktigt om jag delat detta men jag har ett katastrof-tänkande som gör sig tillkänna precis innan jag ska somna. Du vet känslan av att falla som kan komma innan sömnen kommer? Istället för känslan av att falla slår en iskall nattsvart ångest till och känslan är att barnen dör. Alltid på ett märkligt sätt - dom drunknar, ramlar ner från balkongen, blir skjutna eller försvinner spårlöst. Det är en vidrig känsla.

Under en period fick jag det varje kväll och jag hade svårt att ta mig ur den men så började jag prata om känslan med Stefan. Till slut kunde jag börja hantera ångesten när den kom genom att väldigt sakligt förklara för mig själv att den inte var verklig. Det var bara en märklig tanke i huvudet, inget annat.

Nu minns jag inte ens när ångesten senast knackade men jag vet att den absolut kommer komma ikväll eftersom jag nu tänker på den medan jag skriver.

Oj, vilket märkligt inlägg det här blev. Kom in för att skriva om min fantastiska Miriam och istället hamnade vi mitt i min ångest. Lite så fungerar jag, jag tänker ytligt men skrapar sönder den och går rätt in i djupet.

Miriam är underbar. Livet innan henne var ett halvt liv. Hon är det bästa som har hänt mig. Det är Jacques också så klart men det är ändå Miriam jag tänkte prata om. Min, fina, stora tjej.

Kram till alla föräldrar där ute. Och till alla er med ångest. Du är inte ensam.

Hårda ord så här på en söndag, men ack så sanna! Och ändå matas vi dag efter dag, helg efter helg och år efter år med gulliga tillrättalagda filmer och bilder där mammor och barn med tindrande ögon bakar ihop. Sociala medier är verkligen inte bra på det sättet. Du ser detta vackra tillrättalagda medan du själv knappt orkar med att barnen är med när du lagar middag bestående av makaroner och stekt falukorv. Vad skapar det för känsla hos en människa? Eller människa - vi pratar om föräldrar som sedan dag ett lärt sig att kalla det dåliga samvetet för en vän i mörkret. Vi behöver inte mer ångest.

Ska vi ta det från början? Jag är ingen Grinch utan jag förstår att barn tycker det är kul att vara med. Jag uppmuntrar det. Miriam var en fena på att göra sallad när hon var liten och Jacques skjuter fram pallen varje gång han ser mig i köket. Och jag övar på mitt tålamod. Förklarar, berättar, guidar, hjälper och försöker att inte tappa det när det inte blir som jag tänkt mig. För med barn blir det aldrig som du tänkt dig. Det blir alltid tvärtom.

Lägg till bakning. Bakning som kräver att du måttar rätt, väger rätt, jäser rätt och har rätt temperatur. Det går faktiskt att höfta med bakning men räkna inte med att du får ett bra resultat. Jag vill väga exakt, låta det jäsa, kavla, puffa och njuta av resultatet. När Jacques är med är det snarare så att jag håller fast vid ett halmstrå för att få det resultat jag vill ha.

Nu stoppar vi igen. Jag vill poängtera att jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG ger sken av mina känslor av total hopplöshet när jag bakar med kidsen. Dom får vara med så länge dom vill, jag ler lite stelt och låter dom hållas. Jag vet att dom kommer tröttna och snart lämna köket och baket.

FRIHET! Jag sätter i mina Soundcore från Anker i öronen, slår på en dokumentär och njuter av bakningen. Helt ensam, utan små kladdiga händer.

Puss

Vi har ett dilemma. Jacques verkar inte trivas på sin nya förskola och det krossar mitt hjärta. Att höra hans lilla röst som säger att han inte vill gå till förskolan dagen efter, gråter och ber om att få stanna hemma.

Det värsta är också att Jacques ALLTID har älskat sin förskola. Ibland så mycket så att han kallade förskolan för sitt hem och frågade när han fick gå hem igen. Eller var besviken över att det var lördag och han inte fick gå dit.

Tyvärr lades Jacques förskola ner och en del av personalen och många av barnen flyttade till en annan skola i samma koncern. Lokalerna är fantastiska, egen kock finns, bra utrymme för utelek men det är också en väldigt mycket större förskola med flera avdelningar. Kanske är det just det som skapat Jacques känsla av otrygghet.

Jag har turen att inte behöva lämna men Stefan kommer ofta hem uppriven efter ännu en dag av desperat gråt från Jacques där han ber om att få följa med hem igen. Jag hade inte klarat av det.

Egentligen vet jag inte vad vi ska göra åt saken men blir det inte bättre till jul måste vi nog börja leta efter att byta till en annan. För det viktigaste i livet är just att skapa trygghet för sina barn och just nu är inte Jacques trygg nog.

Den känslan är vidrig.

Äntligen Halloween - en av mina allra bästa högtider som kräver minimalt med jobb. Fast tydligen var jag tvungen att göra det svårt i år och ge mig på en sak som jag nog inte hade gjort om jag vetat vilket jobb det skulle innebära.

Och innan vi går vidare - om du fortfarande tycker det är svårt att hitta inspiration till Halloween-utstyrsel utan att köpa ett dyrt kit från Buttericks är TikTok din bästa vän. Där hittar du ALLT du kan tänka dig iform av sminkning, outfits och annt du inte ens kunnat tänka dig.

Nu till tipsen:

• Köp en pumpa och karva ur den. Det är så enkelt och det är roligt för alla att vara med. Du kan vara lite duktig om du vill och ta till vara på fröna men vi körde istället på en kräkande pumpa så då använde vi istället allt innehåll till detaljer.

Pensla fönster med filmjölk. Klipp ut mönster som fladdermöss, månar, kanske en spindel. Sen penslar du filmjölk tunt över och låter torka. Ta två lager. Och nej, det kommer inte lukta filmjölk när det torkat.

Gör en Mystery box och fyll den med läskiga grejer.
Det var det här som tog dit. OMG alltså!
Jag köpte färg på Clas Ohlson och målade med liten roller.
- Skär ut hål.
- Ta en gammal t-shirt och fäst omlott över hålen.
- Fyll den med läskiga saker. Pasta med olja är äckligt, speciellt om det ligger en plastorm med. Korv kan kännas som fingrar. Spindelväv med spindlar, slime, fluffiga gosedjur som låter. Kom ihåg andra sinnen också. Jag hade två luktburkar. En med ättika och en mer parfymerad bomull. Jag hade velat ha även något för ögonen men det tog för lång tid med allt annat så jag struntade i det.

Vad mer kan göras på Halloween? Kanske tänker du på fika. MUMS!

• Köp färdiga kakor och dekorera som med blod.
• Rulla chokladbollar och sen lägger du vit sockerpasta tunt över och gör hål. Då har du istället små spöken.
• Smält marshmallows med karamellfärg. Blanda sen med cornflakes eller rispuffar. Forma som monster!

Och sen är du klar. Fattar du nu varför det kan vara så enkelt med Halloween. När du ändå håller på, sätt upp spindelnät med spindlar lite här och där. Voìla!

Nej, det är inte roligt att hänga i en lekpark med barn. Alla föräldrar som säger att dom gillar det ljuger. Men ändå envisas vi föräldrar att gå till parken, dag efter dag, vecka efter vecka. Och den enkla anledningen är - barnen älskar att vara i parken! Och det enda en förälder vill är att känna sig som en bra förälder. Jag skulle kunna gå över glödande kol för kidsen och det i princip det jag gör varje gång jag på egen hand går till en lekpark med Jacques. Vilket är varje söndag och oftast även en sväng på lördagen.

Jag gjorde en undersökning på Instagram förra veckan och det var inte en enda förälder som inte höll med mig om att det är lite som döden att vara i lekparken. MEN bara om du är där ensam. Har du med dig resten av familjen, en bra kompis, kanske en termos kaffe och har vädret på din sida kommer du ha en kanondag. För ärligt, hur underbart är det inte att vara utomhus!

Så istället för att ha tråkigt i parken nästa gång, bjud med en kompis och njut!