En helkväll med medlemmar från Thatsup.

Vi möttes i Folkparken bar och tog en öl och det bubblades av förväntningar inför kvällen. Sedan kickade vi igång med att ta oss ner till källaren, en festlokal i restaurangen som både går att hyra som privatperson och företag, men som Folkparken själva använder för olika temakvällar och event.

Där väntade ett väldukat bord och två fantastikt passionerade personer från Lisch Vodka. Det var dags för vodkaprovning. Efter en intressant berättelse om det svenska Lisch och deras unika sätt att brygga vodka, med bland annat vatten från Vänern, var det dags att börja smaka. Vi smakade vodkan i rumstemperatur, med is och med apelsin. Vi fick sedan jämföra med en annan Vodka för att till sist få en fantastisk shot — Crackbaby! En vodka- och passionsfrukt-shot toppad med prosecco. Energin var på topp och vi hade önskat att Lisch hade varit kvar hela kvällen. Vi avslutade provningen med Moscow Mule i discokula.

När vi minglat en stund och applåderna för Lisch Vodka lagt sig, slog vi oss ned vid middagsbordet. Där stod det snacks framme, bland annat eldade sugarsnaps med misosmör, tuppvingar asian bbq och höeldad oxfilé med rökt talgmajonnäs. Folkparken har hämtat inspiration under resor till ruffa ställen i Vesterbro i Köpenhamn, Spitalfields i London samt Brooklyn i New York. Läs mer om Folkparken här. Efter det kom den mest fantastiska varmrätten, en sharing-bricka fylld med läckerheter från grillen där Folkparken verkligen fick visa vad de går för — det gjorde de smaksäkert och riktigt bra. Porkrib, jerk chicken, spetskål, dirty flank och massvis med sides. 

Äntligen var det dags för det som alla undrar över, Silent Disco! Musiken i lokalen stängdes av och istället pumpades musik i tre olika genrer igång i lurarna och dansgolvet var öppet. Pirrigt satte vi Thatsupare på oss lurarna och vi hade ingen aning om vad som var på väg att hända. Vi flög upp från våra bänkar och på bara någon minut var dansgolvet fullt. Tyst i lokalen men fullt blås och bra ljud med vår favoritmusik i öronen. Några bytte ofta mellan stationerna, medan andra länge höll sig kvar på sin favorit. Det blev en härlig gemenskap trots egna lurar, för alla fick köra på sitt spår. Ibland stod nästan hela gänget och dansade till Avicii på högsta volym, medan en annan till Diggiloo. Det var en salig blandning av nya hits, gamla favoriter, schlager, 90-tal och allsång. Om det lät bra när vi sjöng med? Förmodligen inte.

Det är svårt att beskriva hur roligt det är att gå in i en bubbla tillsammans med andra och bara köra. Kanske säger det en del att vissa kom upp i 10 000 steg under discot, eller att all personal på Folkparken kom ner för att lyssna och titta eller alla våra galna stories som kom upp på Instagram. Men detta gör det ändå inte riktigt rättvist i att beskriva hur roligt det faktiskt var.