Eventuellt så råkade jag just näcka inför min dokusåpagranne och hans vän som sitter på innergården. Jag skäms och kommer aldrig mer gå ut från min lägenhet. Om du läser bloggen, Cimon, eller vad du nu heter? Jag har aldrig sett på programmet du var med i. Men du har väl säkert också gjort något pinsamt? I TV-rutan dessutom? När vi möts i trappuppgången ser jag ju på dig och vet ingenting. Kan du snälla göra detsamma för mig?

 

Snälla.


Jag fick frågan om jag vill hänga med på Foo Fighters ikväll. Det känns väldigt mellanmjölk för mig. Att gå på konsert är ju alltid grymt!! Men hade jag sjukt gärna velat gå så hade jag ju köpt en biljett. Så är det ju. Fan, jag kan inte ens komma på en enda låt av dom just nu. Jag vet att jag vet nån men jag är så jäkla hungrig just nu så jag kan inte tänka ordentligt. Hur som så blir det säkert en magisk kväll full av kärlek och dyrkan.

 

Jag svarade att det känns hemskt att gå! Hemskt att frågan bara ramlar ner i min famn och jag känner typ: Nå jooo..kanske. Hoja, jag tänker att jag tar någons plats. Någon som förtjänar att se dom mer än jag. Det finns säkert många som skulle döööö för att få se dom live och skulle tycka att det var hur spännande som helst. Nåväl. Ni som känner så. Flytta till Stockholm. Möjligheternas stad.

 

Alltså inte vädret egentligen. Men ett regnigt Stockholm får mig att längta bort härifrån. Förslagsvis till Gili Trawangang. Eller till vars som helst på detta jordklot där jag kan snorkla. Då får min själ ro. Varför kan inte min favorithobby vara något man kan göra här hemma? Nä, för då hade det väl inte vart min hobby. Jag verkar ju aldrig lära mig det där med att fatta tycke för något som är tillgängligt. Haha hoja miffo jag.

 

Nu ska jag lyssna på lite Bob och drömma mig bort till andra sidan jordklotet..