Jag kan inte låta bli att förundras över att det måste finnas någon slags tankeläsning. En mental kontakt människor emellan. För mig händer det gång på gång med en och samma person. När jag behöver dig som mest så finns du där som ett brev i brevinkastet, utan att jag ber dig. Är det bara en slump, en knasig tillfällighet? Eller är det så att vi har ett band mellan oss som inte går att förklara? Vi är ju vi. På ett sätt som är mäktigare än kärleken.
Tack för att du är den du är. För allt du gör för mig. Tack för att du finns.
