Aenigma

Idag har jag spenderat dagen i en skön studio med en skara fantastiska människor och njutit av att få jobba med det jag tycker allra bäst om. Gårdagens tumult lades åt sidan och byttes ut mot ett glas champagne, himla fina kläder från Kotyr och plåtning tillsammans med ett peppat team. Katarina och Natalie på Kotyr kan konsten att göra en dag i studion extra-allt-bra!

Temat var det lite glammigare 70-talet och modellen Arwen var smått fantastisk. Och lång, som ni ser. Jag nådde ungefär så långt att jag kunde krama hennes lår.

Fotografen Carlos Norén gillade högen med smycken som jag dukade fram.

Carlos fixar med bakgrunden (vi var mycket eniga han och jag trots att det var första gången vi sågs. Smutsigt grå bakgrund, accessoarer extra allt, Farrah Fawcettförälskelse och känslan av en snäll Terry Richardson-sk anda i bilderna med mycket blixt) Första modellen Patricia var fantastisk för att vara ett new face och gjorde oss lyriska i Malinaklänning och frisyren vi döpte till "bullen".

Carlos och glam-Arwen i rosa siden. Studio 54 och Diana Ross anno 2011.

Pics. Carlos och Katarinas iphonebilder från FB.

Så fort jag hinner ska jag lägga in även mina bilder från idag. Kom dock ganska nyss hem och känner mig en smula mör i både hjärnan och kroppen. Men jag klagar inte. Att jobba med styling, ha full kreativ frihet, makalösa människor omkring sig och attityden att ingenting är omöjligt - det är magiskt.

Nu tänker jag lägga ned känslan av totalt illamående och klump i magen inför varje gång jag går in på bloggen för att någon ska ha spytt vidrigheter över mig. Det funkar inte.

Istället peppar jag inför en så jäkla kul plåtning jag ska styla imorgon och laddar batterierna efter att ha plockat kläder i dagarna två till en jätteplåtning till som infaller på fredag.

T A C K ni som försvarade mig i kommentarerna när jag själv inte orkade ens öppna datorn. Ni är värda så jävla mycket mer än att bara kallas bloggvänner. Ni är riktiga vänner.  

Tillåter migsjälv att vara lite stolt över det här!

Ett jobb jag stylade för Sthlm City i sammarbete med Noir et Blanc precis innan jul.

Det var så jävla kallt och blåsigt men en fruktansvärt fin dag. Modellen Margarita var en jäkla trooper och Jeans humör sinade aldrig. Vi sprang omkring på söder på massa olika locations med ganska ruffa och metalliska miljöer. Otroligt kul att se slutresultatet nu!

Såhär är det. Jag kan ta att folk inte tycker om mig. Alla älskar inte alla och så gör även inte jag. Jag har för tillfället helt slutat att titta på Stylisterna då det gör mig mest trött och inte alls glad. Att jag har fått rollen som den tjuriga, taskiga tjejen är ingenting jag gillar. Men det är väl inte problemet i sig. Problemet är att jag får så jävla mycket skit från folk i anonyma kommentarer. Jag har hittills inte besvarar dem mer än då och då eftersom det helt ärligt inte är någon mening att diskutera med människor som bara är ute efter att spy galla. (anonymt, så klart)

Ni som bemödar er med att komma hit och kräkas jävligt taskiga kommentarer; inser ni inte att det är ett realityprogram ni ser? Att det är skapat för att väcka känslor? Att vi som personer i programmet vinklas till karaktärer?

Ni kallar mig för en ond/dålig/ful/taskig/värdelös människa som uttrycker mina åsikter om Victoria. Det ni inte förstår är att ni får se några procent av allt material som spelas in. Att mina kommentarer om Victoria är de enda som syns är jäkligt trist för mig. Det får ju absolut mig att framstå som taskig. Vilket jag inte anser mig vara.

Jag var mig själv genom hela programmet och jag är en ärlig människa. Men det är skillnad på att vara ärlig och snacka skit. Jag och Victoria är två väldigt olika människor. Som natt och dag. Jag hymlade aldrig med att jag tyckte att Victoria ibland gav upp alldeles för lätt, kunde ha en lam attityd och var dryg. Tyvärr är det, det enda som kommer med när jag talar om henne i avsnitt efter avsnitt. Att jag i övrigt tycker att Vickan är en skön tjej som man kan prata om det mesta med. Att hon är en tjej med väldigt sunda och bra värderingar och bloggar för att peppa andra tjejer istället för att trycka ned. DET kommer aldrig med.

Ni känner ingen av oss. Ni vet inte vad Victoria sa och gjorde i programmet mer än vad de visar i avsnitten och så även om mig.

Jag och Victoria har ingenting otalt. Jag hatar inte henne. Jag tycker inte att hon är en dålig människa. Vi är bara otroligt olika och i känslofyllda stunder uttryckte jag precis vad jag kände där och då. För att jag är sådan som person.

Innan ni postar nästa kommentar som kallar mig alla elaka ord i världen; kom ihåg att det är ett realityprogram ni ser. Ni känner inte mig och ni känner inte Victoria. Och om ni kallar mig elak som uttrycker mina åsikter i programmet; vad fan är ni då som säger så jävla vidriga saker till mig grundade på någonting ni tolkat från ett par sekunder i ett program?

Tänk efter. För om jag och Victoria inte är osams. Varför ska ni då be mig dra åt helvete om hon inte gör det?

Och såhär skriver nu Victoria själv om det. Om det inte får er att inse hur ni borde bete er så vet jag inte vad som gör det.

Det är väl inte så konstigt att man vill ha det här håret när..

.. man ser sådana här tjejer?

Färgen jag använder är dessutom väldigt skonsam och bara en toning som går ut efter 8 - 10 tvättar. Köper den för 69 kr/burken på Blue Fox (punkbutik) här i Stockholm och den är hur dryg som helst. Går att beställa färgen via nätet också på deras hemsida!

Mina nycklar fick en ny kompis att hänga fast vid.

19 kr på Beyond Retro.