Ganska ofta sitter jag hemma på Lidingö, knaprar på ett par (okej, en näve) oliver och inser att ojdå, jag ska ju vara på kalas/middag/event/någonting om väldigt kort tid.

Då gör jag såhär:

Antagligen ser jag ut ungefär på det här viset. En kofta, lite smink och ett hårband jag slängt ihop utav ett sammetsband. Skönt och lagom vardagligt.

Så drar jag fram min mammas gamla locktång. Den använde hon när hon lockade håret till sitt bröllop så det spelar ingen roll att den är ful, det är ett fint minne och dessutom den bästa locktång jag använt!

Eftersom det tar alldeles för lång tid att locka hela håret så snurrar jag bara upp det yttersta 1 ½ - 2 dm. Håller fast locktången en halv minut eller så och släpper sedan. Sprayar, drar fingrarna igenom håret och sen är det klart.

Knyter sammetsbandet som en rosett vid hästsvansens fäste istället.

Väljer ut en klänning, knyter bandet i midjan.

Och sen är jag klar att dra iväg på vad det än må vara jag ska på.


ps. Allt som allt tar det cirka en 15 minuter! ds.


ps2. Nu ska jag faktiskt iväg och intervjua Lars Wallin så då piffar jag lite extra. Ska man träffa Sveriges couture-gud så vill man ju vara fin! ds.

Jag, människan som inte gör någonting utan att tänka efter både en och två gånger, fick ju förra söndagen för mig att blåa hårtoppar var ett måste. Mitt liv var helt enkelt inte komplett utan medelhavsnyanser i svallet! Sagt och gjort, med hjälp av Ida och lite toning från en punkaffär här i Stockholm kammande vi topparna blåa. Jag gillade det dessutom så mycket att vi la i en dm till efter en stund!

Och såhär såg jag ut idag när jag sitter hemma och skriver på en stor artikel och grejar med mitt nya DIY-format. Tyvärr ligger ljuset på utifrån så allt det blåa i håret bleks men man ser skiftningar i grönt i alla fall.

Klänning, second hand. Spetskappa, farmors gamla som jag fått i present. Halsband, second hand.

Jag tycks enbart ha Jil Sander på hjärnan just nu. Fann att Linnéa haffat dessa fantastiska, smått lackiga och alldeles underbart rosa skor på second hand och jag ser bara en liten karamellhybrid med Sander-vibbar. Inte särskilt lika men jag får samma lekfulla känsla!

Jag gillar den gubbiga modellen som genomgått en sockervaddsmetamorfos.

Pics. 1-7 unknown och LeLove. Pic 8, illustration av mig.

Det är alla hjärtans dag. En dag som precis vilken annan som helst. Vi äter klyftpotatis med lite för mycket vitlök, slötittar på världens sämsta Two and a halv men och han följer sen med mig när jag promenerar till gymmet.

Alla dagar är värda att vara extra fyllda med kärlek. Inte bara ett datum i februari.

Så istället för att pussa ännu mycket mer på Mikael (det gör jag ju ändå) tänker jag jag på hur lycklig jag är som har så fina vänner och en så bra familj runt mig. En riktig jäkla klichée men lika sann för det.

Jag uppskattar att prata i en timma i telefon med en vän som åker till sin släkt i Chile, att få en mail från en kompis där vi planerar en fotografering och få en middagsinbjudan appropå ingenting. Det är också kärlek. Alla hjärtans dag hela året om-kärlek.

Jag började göra summeringsinlägg utav Stylisterna med tanke att ha ett inlägg där jag förklarar, förtydligar och berättar lite mer om vad vi gjorde. Förra veckan kändes det ganska jobbigt att se avsnitten och jag gjorde det inte förrän för bara några dagar sedan så därav ingen summering. Men här kommer det nu alltså. Detta är för avsnitt 3 och 4.

Men som jag skrev i det här inlägget, jag personligen kollar inte på juryns bedömning av oss. Kritiken har jag redan fått och det var jobbigt som det var då. Jag har tagit det till mig och behöver inte se det igen. Det gör mig intet gott på något sätt. 


En av dagarna såg jag ut såhär när vi spelade in. Hade byxor för första gången på länge och satsade på ett par riktigt i lös meshmodell från Bellaobastian. En vit enkel blus till det, ett skärp i midjan och så slängde jag min handbroderade second handcape över axlarna.

Jag älskade att göra stilleben! (nähä?) Min tanke var att göra ett höstigt/vintrigt stilleben med produkter och accessoarer som förde tanken till en kall och mysig promenad. Dova och blåa färger och sedan kontraster för att lyfta det hela med läppstiftet och skärpet jag virade runt sjalen. I förgrunden gjorde jag ett "nät" av en handfull hårnålar och för att basen skulle bli tyngre, man strävar som ni hör i avsnittet efter en pyramidform, skrapade jag loss blå ögonskugga från en palett och lät den smita ut från kanterna.

På sminkutmaningen i L'oréals studio var jag smått skräckslagen eftersom jag är tjejen som använder mascara och lite ögonbrynspenna vanligtvis. Men det var urkul och jäkligt lärorikt att ha lektion med Teresa och sedan få applicera de färska kunskaperna på en modell. Jag var den enda som valde YSL-looken av oss alla deltagare och jag funderade febrilt över hur jag skulle göra ögonbrynen ljusa. Men det gick fint tillslut. Synd att de enbart tar med när jag får höra att jag gick loss för mycket med solpuder dock. TV är ju dock som TV är, som sagt. 

Kul kuriosa dock; det man inte får se är att vi förutom att vi ska sminka varsin modell på 45 minuter också ska sminka oss själva från grunden. En modell plus oss själva på 45 minuter, efter konstens alla regler. DET var en utmaning!


När det kommer till uppgiften att på 20 minuter klä oss för en bylineplåtning där vi ska representera Sofis Mode har jag inte så mycket mer att tillägga än vad jag skrev här alltså. Jag har ingen Sofi Fahrmangarderob och det är ingen nyhet. När jag hörde vad vi skulle göra knöt sig min mage så brutalt. Jag visste att jag var körd. Jag hade inte ens ett par jeans att köra en safe outfit med. Men gjort är gjort och juryns kritik är sagd.


Summering för avsnitt 1 & 2: här.