När jag var hemma i norr tog jag en snabb vända uppe på den iskalla (hej 34 minusgrader och oisolerad våning) vinden för att se om jag kunde hitta mig en varmare vinterkappa. Frågar man mina föräldrar hur många vinterkappor och jackor jag har är det nog för att värma ett mindre europeisk land. Frågar man mig räcker det inte ändå. (till vare sig det där lilla landet eller mig) Så när jag drog fram denna fårskinnskappa som min pappa hade för en herrans massa år sedan blev jag hyffsat glad. Ganska för stor men så jäkla mjuk, varm, vindtät och hippie-fin.
Bara att snurra en paisleysjal runt halsen och sätta John Lennon-glasögonen på näsan!
Snäppet bättre hade det varit med mammas sköna och väl ingångna jodhpurspjucks till men de ville hon behålla. Kappan är dock claimed mine för all framtid!