Jupp. Ni, kära läsare, kom med i Aktuellt på Svt. Jag var mer eller mindre först i Sverige med att skriva om Casey Heynes... jag hade nämligen flyt och blev tipsad samma dag (öh... eller dagen efter... eller före... jag fattar noll av tidszonerna). Ni läste inlägget och drog iväg några kommentarer.

Detta kom med i Aktuellts nyhetssändning igår (tack för tipset, Ipse!). Jag letade upp länken till inlägget. Signaturen "JB"s kommentar fick dessutom en dramatisk inzoomning. Hur kul som helst. ;)

Ni kan se det här (klippet försvinner den 4 april - så kolla innan dess). Kommentarerna visas två gånger. Först i presentationen och sedan under själva nyheten senare i sändningen.

Alltså... för att förtydliga... det är inte inlägget som är aktuellt utan ERA kommentarer. :D

Tänkte bara ni ville veta ;)

*applåder*

Länkar till Ipses blogg. Tack för tipset!

Trött som en gnu tittade jag på tv under kvällen. Dampzappade runt bland kanalerna i jakt på något värt att se... erhm... alternativt skratta åt. Jag landade på "Ullared" på femman.

Det slog mig efter tjugo minuter att jag har hittat Sveriges köttberg. Det var ju själva fan vad många tjockisar det är som handlar på Ullared. Så frågan kom upp... dras tjockisarna till Ullared eller blir folk tjocka av att handla på Ullared?

Milslånga köer av fetton som kåtdreglar av köplust. Det är som en skräckfilm. Fast obehagligare.

Jag skrev 2009 en mycket uttömmande guide om mode för män. Jag hittade den på datorn i helgen och insåg att den fortfarande fungerar. Så här är den igen.

Ett litet tillägg är givetvis att alla former av randiga, rutiga färgkombinationer på byxtyget är fruktansvärt förbjudet. Det där behöver jag givetvis inte förklara. Det bara är så.

Vi svenskar äter allt mer kött. Detta är goda nyheter. Kött är bra för oss. Artikeln som tog upp detta fokuserade på att svenska köttproducenter har problem att klara av utländsk konkurrens. Vi äter nämligen mer och mer kött från utlandet.

Lönt och gnälla. Svenskt kött brukar enligt min erfarenhet vara dyrare och sämre. Jag skulle vara en riktigt korkad konsument om jag spenderade mina pengar utifrån var köttet kommer ifrån. Jag är intresserad av en enda sak och det är jämn kvalité. Speciellt eftersom kött har blivit relativt dyrt.

"Det är inte bra när företag slås ut, det tyder på att de inte kan hävda sig i konkurrensen, säger Åsa Lannhard Öberg, handläggare på Jordbruksverket."

Precis. Klarar man inte konkurrensen är det dags att byta strategi eller lägga ned. Det är väl inget att gnälla om? Jag upprepar... svenskt kött har blivit dyrt och undermåligt. Att det enbart är ideologiska nötter som vill betala för det är väl ingen nyhet.

"Kolla här! Dansk oxfilé! Vilken jävla bit! Den tar vi!"

"Men hur vet du att djuret har haft det bra?"

"Det vet jag inte. Men köttet brukar vara kanon!"

"Hur kan du köpa när du inte vet hur djuret har haft det."

"Vad menar du? Ska jag läsa en slags morbid dagbok om djurets liv tills det hamnar här i köttdisken? Det är en bit kött för helvete! Jag vill äta det, inte ha en relation till det."

SR -

Min flickväns föräldrar har en katt som är svart, tjock och smidig som ett kassaskåp. Hon har en massa trevliga saker för sig. Hon springer omkring och låter som en liten pippifågel när man är i köket. Hon gosar in huvudet i handen på en och puffar på en. Det är en tjock men rätt söt katt.... eller? Fan heller. Hon är döden själv.

Plötsligt, utan någon som helt förvarning, öppnar hon käften och biter. Inte ett nafs, inte ett markerande "låt mig vara"-bett... oh nej... utan kattfan biter med full kraft så det knakar i muskler, senor och ben. Blodet sprutar som oftast.  "Svarta Farans" matte och husse är vana vid plåster, antibiotika och diverse "kattattack"-relaterade skador.

Det där vansinnet i ögonen på bilden är på riktigt. Ni kan se hur hon fokuserar på min kroppspulsåder och smider grymma planer.

Dessutom har hon mjäll.