2011

Läste följande i SvD:

"Vid en mellanlandning för tankning i Wien fick de 180 passagerna det något udda beskedet att de var tvungna att betala för bränslet om de ville flyga vidare, uppger BBC. Flygbolagets egna pengar var nämligen slut och 20 000 pund, drygt 200 000 kronor, behövdes.

Passagerarna satt först kvar på planet och vägrade att betala, med de fick till slut ge sig. Med hjälp av polis eskorterades de till bankomater i Wien för att ta ut pengar."

Hahaha... hade jag varit passagerare hade jag inte gett dem en spänn. För om de inte har pengar till bränslet med sig så vet i fan om jag hade litat på deras underhållsrutiner.

Det kanske är nästa steg i lågprisflygets jakt på minskade kostnader? Passagerarna tar med sig flygbränsle som täcker deras del av flygningen i en JÄTTEPÅSE som är förseglingsbar. Du kanske får ett mail dagen innan resan där de vill att du ska ta med dig en skiftnyckel, kanske en mutter eller två... och vänta... du känner ingen flygtekniker? Ta med honom till incheckningen! Och längst ned i mailet en försiktig fråga om du brukar spela flygsimulatorer. ;)

Det roliga i artiklar som den här är att man inte får reda på varför i helvete passagerarna gick med på att betala? Har jag missat något eller var planet chartrat av en klubb för idioter?

Jag vill veta!!!

Vi söker en ny alltiallo här på jobbet så idag har det varit ett möte med Arbetsförmedlingen. Som vanligt har det inneburit rena rama orgien i tidsslöseri.

Vi sökte någon som har körkort, självgående, strukturerad, bra i sociala sammanhang (ta emot besökare etc) och lite andra skills som datavana, internetsavvy, basic webbprogrammering och lite annat. Mot mitt råd tog en kollega kontakt med Arbetsförmedlingen och blev sedan sjuk (tack ditt #%@#/!!!) så att jag fick ta hand om mötet.

Nu har jag i en timme fått det ena failet efter det andra presenterat för mig. Det har varit "utbrända" människor, folk som ska "arbetsträna", en som spenderat några år i psykvården... osvosvosv. Inte en enda normal människa har presenterats för mig. Däremot har jag fått reda på hur mycket stöd vårt företag kan få utbetalt ifall vi testar några av personerna under en viss tidsperiod samt att AF står för ev. anpassningar av arbetsplatsen. Visst kan det där bli billigt men som alltid får man vad man betalar för.

Det är nästan så jag fick gå igenom mailet min kollega skickade till Arbetsförmedlingen. Skrev vi att vi sökte människor med låg prestationförmåga? Någon som måste "skolas in lugnt och tydligt i en behaglig miljö"? Har vårt företag ansökt om att bli någon slags rehabiliteringscentrum?

Självklart inte. Kärringen som var här blev så klart upprörd när jag hårddissade hennes "urval" av människor hon tyckte skulle vara intressanta för oss. Hon kallade mig för okänslig och antydde att jag var diskriminerande.

Nu efteråt sitter jag och undrar... var det hela ett slags skämt? Finns det dolda kameror utplacerade här? Ligger kollegorna på golvet i rummet bredvid och skrattar?

Eller är det helt enkelt så här som Arbetsförmedlingen arbetar? Isåfall kan jag säga att det inte är underligt om de inte förmedlar jobb till människor. Tror de på fullt allvar att vi skulle anställa någon som "behöver rutiner och en lugn arbetsplats". Eller någon som "kan behöva vila en timme med kort varsel". Någon psykiskt knäckt fjant som ligger i fosterställning och gråter bredvid elementet vid minsta motgång? NEJ!

Vi vill gärna ha en normalt fungerade människa med ett gäng bra färdigheter, tack. Är det möjligt? Finns de? Har AF några sådana i sitt register? Jag tror inte det.

*googlar bemanningsföretag*

*ringer*

*bokar möte*

Done!

I vårt garage är det väldigt ont om plats. Oftast är det de sega kärringarna från ett tandhygienföretag som försöker parkera sina bilar. Då är det världsrekord i att backa ut och in innan bilen kommer på rätt plats. Ännu värre är det när de ska ut. Då tar det halva dagen...

Så idag när jag kommer tillbaks från en hämtning på flygplatsen hamnar jag bakom en av dessa kärringar som blockerar garaget. Efter 3:16 minuter (så lång var låten jag hann lyssna klart på! Ärligt! Fattar ni hur lång tid 3 minuter är när man väntar på världens sämsta parkerare?) får jag nog och hänger mig på tutan. "SKÄÄÄÄRP DIG FÖR HELVETE!" skriker tutan samtidigt som jag lär mig hur mycket mer en tuta låter inne i ett garage. Jag blir impad.

Samtidigt i bilen framför mig går tanten totalt bananas och trycker av någon anledning på gasen(!) och backar rakt in i en annan av deras företagsbilar. 

Hmm. Jag är helt oskyldig. Jag tutade nämligen på hundarna. Det är mitt försvar. ...and I'm sticking to it...

"Här finns ju inga hundar!" kommer någon att säga.

"Nej, precis. Jag tutade ju bort dem!" kommer jag svara. 

I bilen på väg till jobb hörde jag några människor snacka om gpssändare på barn. Att föräldrar kan hålla koll på sina barn med hjälp av gps i telefoner eller i andra hjälpmedel. Där satt någon som var psykolog och talade sig varm för idén!

Det är, för att vara tydlig, riktigt sjukt. 

Ska föräldrar vänja barnen vid tanken på att vara övervakade? Har barnen ingen integritet? Vad är det för idioter till föräldrar som ens tillåter tanken att existera i ens en nanosekund? Sitta och spana på sina barn med en dator? Är det ett sätt att vara en bra förälder? Självklart inte... det är ett solklart exempel på den där svenska kåtheten på trygghet som går för långt.

Jag har en grabb som är 11 år gammal. Han har en mobiltelefon men han använder nästan aldrig den nuförtiden. Han är helt enkelt för rädd om den. Däremot vet jag alltid var han är. Han ringer när han slutar skolan och berättar vad han tänker göra. Han ringer när han lämnar en polare. Han hör alltid av sig. Frivilligt. Det är det som är viktigt. Även om han själv har orsakat rabalder eller något i skolan så berättar han för mig. För det är så vårt förhållande är. Han vet om att jag "got his back". Även när han har gjort en dum grej.

Jag knackar alltid på hans dörr innan jag går in. Ibland säger han till mig att vänta en stund och då gör jag det. När han sedan säger "kom in" så går jag in. Och jag frågar INTE varför jag fick vänta. Det har jag inte med att göra. Vilket vissa föräldrar inbillar sig.

Det handlar om respekt. Om att prata med sina barn. Det handlar om att rusta sina barn att klara sig själva och då måste de ibland få fria tyglar. De måste helt enkelt få vara utan föräldrarnas ögon lite då och då. Så de kan lära sig hur livet fungerar och hur de vill att det ska fungera. Hitta deras eget sätt att existera.

Det kallas för att växa upp. Har föräldrarna gjort sitt jobb så går det alldeles utmärkt utan gps:er och överförmynderi. 

Vi vill väl ändå ha barn som själva, utan konstant föräldrakontroll, fattar bra beslut i livet? Då måste de få göra beslut själva... ibland kommer det gå mindre bra men - hey! - det kallas för att lära sig. 

Jag brukar säga att kidsen är ok. Trots föräldrarnas alla knäppa idéer. Det gäller även min grabb. ;)

1 - 2 - 3 - 4 - 

Vår trappa på jobb är varje måndagmorgon totalt nedpissad av fulla snubbar. Det är vansinnigt äckligt och nu får det fan räcka. Det är nämligen inte alltid att fastighetsskötaren hinner tvätta av den på måndagsmorgonen innan vi anländer.

Så vi har haft möte. Fastighetsskötaren lovar att göra vad de kan för att komma ännu tidigare på måndagsmorgonen och när han väl gick ut satt vi kvar och surade en stund. Vem fan pissar i vår port? Det är liksom inte en liten dutt med piss utan rena rama sjöar med piss. Det luktar... öh... sunkig ungersk urinoar.

Så kom jag att tänka på att vi har en som jobbar här som håller på med viltvård. En annan är händig med allt som har med elektronik att göra. Och en annan är mest ond.

Jag tänker vatten, ledningar, bilbatteri och en stöt rakt upp i kuken.