USB-minne är roliga. Jag köper alla som är små för de tar ingen plats. Små saker är fräsiga. Sedan blir jag av med minnena eftersom de är så små. Sedan hittar jag dem och det är alltid lika roligt att se vad som ligger på dem.
Jag hittade ett i morse och på det låg den här bilden från när jag och flickvännen satte tomtekläder på lilla katten. Hon var inte så road. Men det var vi. Sorry, katten. Det är sådant man får stå ut med som katt. Det är priset du får betala för maten och lådtömningen.
Hahahaha... lille katten hatar läget och framtassarna ser extra fluffiga ut. Hon bör få lite tonfisk idag som tack för rolig bild.
Vi hade några inbjudningar liggandes på ett bord. De försvann och jag tänkte inte mer på det. Jag brukar som sagt aldrig gå på s.k. "events" där diverse företag vill få mig att köpa grejjor i utbyte mot lite happenings och några goodiebajs... öh.. bags.
Idag berättar kollegorna att de nyttjade biljetterna tillsammans med några av våra artister. De var och tittade på folk som berättade hur hy åldras, vad det innebär att bli gammal etc... allting rundades av med en demonstration av diverse hudprodukter för män. Vilket tydligen ledde till lite shopping...
Nu, dagen efter, pratas det friskt i fikarummet, påsar öppnas, lock skruvas av, burkar hålls upp under näsor och krämer smetas på handryggar. Jag kommer in lagom för att se en kollega smeta under ögonen med något som ser ut som en liten roll-on deodorant.
"Gulligt." säger jag.
De tittar upp och jag ser hur deras ansikten får en härligt "skäms"-röd färgton.
"Ska ni tjejer på spa efteråt? Eller blir det till skoaffären?" säger jag och börjar skratta. Någon kommenterar genast något om att det gäller att ta hand om sig etc. när man blir äldre. Samtidigt rafsar alla ned sina prylar i sina små påsar.
Visst. "Ta hand om sig"... pffft... för helvete, killar... testa ta en promenad, jobba bort kulmagen, ät mer regelbundet, träna varannan dag, minska pizzaluncherna... sånt är att ta hand om sig.
Att en man smetar grejjor i ansiktet är rätt jävla långt ifrån att "ta hand om sig". Det är mer en slags "en-gång-var-jag-en-man-men-nu-använder-jag-kräm-istället"-kastrering.
DN skriver om sopsortering i Stockholm. De som inte sopsorterar ska få betala mer. Hmm... alltså kan man betala för att slippa hålla på med tramset? Det är ju super!
Det är lysande att införa en avgift så att man slipper allt tjat. Kan du tänka dig att lägga en tusenlapp om året för att slippa sopsortera? För att slippa flytta runt på avfall medan behållare? Självklart. Vem fan vill inte det? En tusenlapp om året för att slippa göra något varje dag? Vad blir det? 3 spänn om dagen? Snacka om lätt beslut.
Fast just nu påverkar det där inte mig. Vi har frivillig sopsortering där jag bor. I soprummet finns det ändå mer behållare än vad jag orkar hålla reda på. Och folk står där inne i lukten flera minuter åt gången. Själv öppnar jag dörren och siktar bara på de där två stora gröna grejjorna. Oftast träffar jag.
Det enda i återvinningsväg jag har gjort är pet-flaskor. Fast när jag såg alla andra som stod där i butiken med sina flaskor i egna fuktiga små tygpåsar (plast är en dödssynd i dessa köer) så upptäckte jag att detta är inget jag tänker göra om. Någonsin.
Jag försökte en gång få de lokala idrottsföreningarna att knalla runt och erbjuda sig ta hand om hemmens pet-flaskor och aluminiumburkar. Om alla knattarna gick runt och gjorde det så kunde det lätt bli lite sköna stålar till deras verksamhet. Men det gick inte. Folk ville nämligen hellre panta sina "värdefulla" flaskor och burkar själv istället för att ge det till ungdomars aktiviteter. Snåla jävlar.
Jag förstår att det bara är en tidsfråga innan alla miljönissar får igenom dödsstraff på de som inte sopsorterar... men som det ser ut nu behöver jag inte tänka på det. Jag kan betala för att slippa. Jag kan helt enkelt köpa mig fri.
... men vi har coola ubåtar i Sverige. Eftersom ingen annan visste detta (ärligt talat, jag visade denna för kollegorna och ingen hade en aning) så tänkte jag dra mitt strå till stacken och berätta att vi faktiskt har lite fräsiga grejjor i Sverige.
Läste i AB om en snubbe som blev tvungen att stå(!) en hel flygresa på grund av att en tjock jävel inte fick plats på sitt säte. Tjockisen fick inte plats med armstöden nere och när de fälldes upp så flöt äcklig tjockis över på det andra sätet. Till den grad att den smala killen inte fick plats. Så fick den smala killen fick stå?!?! WHAT?! En annan artikel tar upp en liten smal kvinna som åkte av planet för att ge plats åt en 14-årig tjockis.
Fel, fel, fel. Det är så klart tjockisarna som ska av planet om de inte får plats. De ska inte stå, de ska inte åka i bagageutrymmet... de ska AV PLANET!
Det roliga är dock kommentarerna längst ned i artikeln. Där kan man förstå att det finns två läger. De som har problem med att tjockisarna inte gör rätt för sig i samhället och just... tjockisar. Gnällande tjockisar som piper "sjukdom" och "handikapp".
Det är med andra ord dags att påminna fetknopparna om några småsaker i den här debatten. Vi kan börja med påfundet om att det skulle vara en sjukdom att vara tjock. Det är det inte alls. Det är någon promille som kan skylla på ett kroppsligt fel... någon procent kan skylla på mediciner... i båda fallen finns det möjlighet till LÄKARINTYG. Resten av tjockisarna har helt enkelt ätit för mycket och skitit i att röra sig under en längre tid. Det är så klart mycket lättare att skylla på gener, sjukdom, mediciner än att faktiskt lyfta på fettröven och börja jobba med vikten.
Jag vill även påpeka det absurda i att tjockisarna skriker efter att samhället ska byggas om för att passa deras feta kroppar. Hur kan fetton ens komma på tanken att bussar, tåg, flygplan, bänkar etc ska byggas om bara för att de inte klarar av att äta mindre? Det är fullständigt idiotiskt.
Feta människor ska betala för två flygstolar. Kan de inte det, eller hellre vill lägga pengarna på mer mat, så ska de ge fan i att flyga. Detta gäller på bussar, tåg och alla andra transportsystem i hela världen. Väljer ni att skita i att ta hand om er så är det NI som får anpassa er.
"Ska inte vi få flyga till samma pris som alla andra?"
Erhm... nej? Ni är inte som alla andra. Ni är ju feta. Det innebär att ni väger mycket mer, tar mycket mer plats och helt enkelt inte är som alla andra. Ni måste alltså betala mer. Eller gå ned i vikt. Det är upp till er.
Fetknoppar ylar om medmänsklighet och förståelse för deras övervikt... men de förstår verkligen inte ett smack om vad som rör sig i andra människors huvuden när de ser riktigt feta människor (av någon anledning gillar de tights dessutom *kräks*).
"Hur i helvete kan man tillåta ett sånt kroppsligt förfall!?" - SÅ tänker vi. Det finns således ingen som helst förståelse för ert mycket självförvållade tillstånd. Varje gång en tjockis gnäller om dieter, hur svårt det är, hur jobbigt livet är, hur svårt det är att resa etc så fylls våra huvuden enbart av förakt.
