... men vi har coola ubåtar i Sverige. Eftersom ingen annan visste detta (ärligt talat, jag visade denna för kollegorna och ingen hade en aning) så tänkte jag dra mitt strå till stacken och berätta att vi faktiskt har lite fräsiga grejjor i Sverige.
Ny ubåt, A-26, är på gång till 2018.
Läste i AB om en snubbe som blev tvungen att stå(!) en hel flygresa på grund av att en tjock jävel inte fick plats på sitt säte. Tjockisen fick inte plats med armstöden nere och när de fälldes upp så flöt äcklig tjockis över på det andra sätet. Till den grad att den smala killen inte fick plats. Så fick den smala killen fick stå?!?! WHAT?! En annan artikel tar upp en liten smal kvinna som åkte av planet för att ge plats åt en 14-årig tjockis.
Fel, fel, fel. Det är så klart tjockisarna som ska av planet om de inte får plats. De ska inte stå, de ska inte åka i bagageutrymmet... de ska AV PLANET!
Det roliga är dock kommentarerna längst ned i artikeln. Där kan man förstå att det finns två läger. De som har problem med att tjockisarna inte gör rätt för sig i samhället och just... tjockisar. Gnällande tjockisar som piper "sjukdom" och "handikapp".
Det är med andra ord dags att påminna fetknopparna om några småsaker i den här debatten. Vi kan börja med påfundet om att det skulle vara en sjukdom att vara tjock. Det är det inte alls. Det är någon promille som kan skylla på ett kroppsligt fel... någon procent kan skylla på mediciner... i båda fallen finns det möjlighet till LÄKARINTYG. Resten av tjockisarna har helt enkelt ätit för mycket och skitit i att röra sig under en längre tid. Det är så klart mycket lättare att skylla på gener, sjukdom, mediciner än att faktiskt lyfta på fettröven och börja jobba med vikten.
Jag vill även påpeka det absurda i att tjockisarna skriker efter att samhället ska byggas om för att passa deras feta kroppar. Hur kan fetton ens komma på tanken att bussar, tåg, flygplan, bänkar etc ska byggas om bara för att de inte klarar av att äta mindre? Det är fullständigt idiotiskt.
Feta människor ska betala för två flygstolar. Kan de inte det, eller hellre vill lägga pengarna på mer mat, så ska de ge fan i att flyga. Detta gäller på bussar, tåg och alla andra transportsystem i hela världen. Väljer ni att skita i att ta hand om er så är det NI som får anpassa er.
"Ska inte vi få flyga till samma pris som alla andra?"
Erhm... nej? Ni är inte som alla andra. Ni är ju feta. Det innebär att ni väger mycket mer, tar mycket mer plats och helt enkelt inte är som alla andra. Ni måste alltså betala mer. Eller gå ned i vikt. Det är upp till er.
Fetknoppar ylar om medmänsklighet och förståelse för deras övervikt... men de förstår verkligen inte ett smack om vad som rör sig i andra människors huvuden när de ser riktigt feta människor (av någon anledning gillar de tights dessutom *kräks*).
"Hur i helvete kan man tillåta ett sånt kroppsligt förfall!?" - SÅ tänker vi. Det finns således ingen som helst förståelse för ert mycket självförvållade tillstånd. Varje gång en tjockis gnäller om dieter, hur svårt det är, hur jobbigt livet är, hur svårt det är att resa etc så fylls våra huvuden enbart av förakt.
Gervais får avsluta debatten:
Läste ni att Anders Borg blev utnämnd till europas bäste finansminister? Jag är inte överraskad. Jag är inget större fan av moderaterna (egentligen inget parti alls... så illa är det) men Borg har gjort ett riktigt bra jobb. Och det är roligt att han får det erkännandet. Så man kan vara lite stolt över en svensk minister för en gångs skull.
Men socialdemokraternas ekonomiska talesperson, Tommy Waidelich, är inte imponerad. Inte bara det... han utgår med en korkad sosses partiskapade självförtroende att han själv hade fått priset om han bara varit finansminister!
"Socialdemokraternas ekonomisk politiske talesperson Tommy Waidelich är inte så imponerad av utnämningen.
– Konkurrensen är inte så hård, inte minst på grund av eurokrisen. Sverige har bra finanser och det är inte minst något vi ska tacka Göran Persson och andra finansministrar för, säger Waidelich.
– Sammantaget så går Sverige bra jämfört med andra länder, men vi har inte rustat oss för den tid som kommer.
Så du skulle också ha fått priset om du varit Sveriges finansminister?
– Det utgår jag ifrån, men det viktiga är inte att få pris, utan att bygga Sverige starkt för framtiden, säger Waidelich."
Hahahaha, vilken idiot. "Det utgår jag ifrån..." fniss. Vilken tomte. När ni skrattat klart åt detta så kan vi lite snabbt jämföra dessa två snubbar, ok?
Anders Borg har, utöver sina politiska uppdrag, studerat nationalekonomi, arbetat som analytiker, varit chefsekonom på bank, varit analytisk chef på bank, varit rådgivare åt Sveriges Riksbank, ledamot i Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi samt en del andra grejjor som är kopplade till politik.
Waidelich har... öh... jobbat som brevbärare och politisk sekreterare. Därefter in i politiken och rakt in i lite uppdrag som har med ekonomi att göra. Allt är bananskal och han har ingen som helst dokumenterad kunskap/erfarenhet mer än några uppdrag inom just politiken.
De spelar helt enkelt inte i samma division. Waidelich är självklart mycket medveten om detta och uttalar sig därför som en typiskt avundsjuk och bitter sosse - ni vet en sådan som inte riktigt har klart för sig hur det ser ut i verkligheten. Patetiskt.
Men det viktiga här är... bra jobbat Borg!
Vi var ute och fixade lite nya USB-minnen till kontoret. Vi knallade omkring ett tag och en kollega fick plötsligt en riktigt dum idé.
"Vi tar bussen in till kontoret!" sa han nöjt och pekade på busshållplatsen han precis upptäckt längs med trottoaren. De andra tyckte detta var en bra idé och började genast studera skylten. De konstaterade att bussen skulle komma om fem minuter och började alltså vänta på kötttransporten.
Jag tackade för mig och fortsatte gå. Inte bara för att jag fullständigt hatar alla former av masstransport, utan mer för att när man för en gångs skull får tillfälle att promenera lite istället för att sitta och dega på kontoret så ska man fan ta den! Det är ju inte så att vi rör oss för mycket nuförtiden.
Tillbaka på kontoret. Ingen här. Vad fan?
De kom in efter 20 minuter. De hade väntat på bussen... den var sen.... den var mycket sen... en hel kvart försenad. Sedan gick de glatt in i värmen på bussen. Fick reda på att de inte kunde betala på bussen. Man var tvungen att ha något jävla kort! De fick snällt lämna bussen.
De fick gå tillbaks.
Jag är helt stum. Vem fan kom på att man inte kan betala biljetten på en buss? Och varför? Och när? Så otroligt dumt.
Man behöver tre saker för att röra sig fritt. Ben, bil och taxi. Allt annat är bara dumt.
Jag bor på ett knepigt ställe. En liten "fin" förort där människor tror att de är extra speciella. Detta yttrar sig bland annat i något de kallar för "grannsämja". Det innebär att de tillsammans två gånger om året går ut och fixar lite med omgivningarna. Pillar lite i rabatterna, plockar löv, dricker lite kaffe och grillar korv. De är även aktiva i att hålla koll på vad alla andra gör. För det skapar "säkerhet".
Jag är aldrig med på sånt trams. Jag gillar inte mina grannar, jag vill inte vara kompis med dem utan jag vill helst bara vara ifred. Eftersom jag inte är med i deras gruppaktiviteter ska jag ifrågasättas på ett lite "trevligt" sätt av några utvalda nissar från bostadsrättsföreningen. Jag jämför dem med missionärer som envist ska få med folk i någon slags sjuk församling.
"Några planer för helgen?" undrar en trivselnisse från bostadsrättsföreningen.
"Nej." svarar jag där jag står och hämtar posten.
"Då kan du vara med på söndag. Då har vi städdag!"
"Nej. Absolut inte."
"Det är för allas trivsel."
"Jag trivs som det är. Oavsett om det är ogräs i buskarna eller inte. Det är inte där jag bor."
"Men du kan vä..."
"NEJ!"
Där brukar de ge upp. Men jag får ändå blickar. För jag är inte "en i gänget". Värre blir det eftersom jag bara bor i lägenheten två veckor i taget. Då undrar de vad jag arbetar med. För vanliga människor bor hela tiden i sina lägenheter. Det frågas en massa om vad jag gör och jag njuter av att ge kryptiska svävande svar. Det skapar nämligen lite ont i magen på dessa stollar om de inte vet allt som händer där de bor.
I förra veckan var det dags igen. En nervös herre smetar sig fram till mig när jag är på väg ut.
"Är allt bra med din grabb? Han är inte sjuk?"
"Nej, hur så?"
"Njaeee... jag bara såg att det var tänt. Och din bil var inte här."
"Jupp. Det är alltid tänt. Det är mysigare att komma hem till."
"Höhöhö (på ett mycket äckligt och präktigt sätt), men det är väl inte så miljövänligt? Eller ekonomiskt."
"Det ska väl du skita stort i?" svarade jag. "Har du inget annat för dig än att gå och kolla om det är tänt i folks lägenheter? Exakt hur tråkigt liv har du? Stalkervarning!"
Att prata på det här sättet gör folk på det här präktiga stället mycket nervösa. De vill ju bara väl, enligt dem själva. De vill ju bara att vi alla ska trivas och helst göra på samma sätt.
Så gubben tittar osäkert på mig. Jag tittar tillbaks och njuter av den pinsamma tystnaden.
"Öh... jag menar inget illa. Jag bara..."
"Du bara vad? Du bor i andra änden av huset! För att du ska se om jag har tänt krävs det att du går ut, aktivt lägger märke till att min bil inte är här, aktivt kollar om det är ljust i lägenheten samt att du lägger märke till tiden... därefter drar du egna slutsatser och nu står du här och lägger dig i något du inte har ett jävla dugg med att göra."
"Det är ju inte så att jag går omkring och..." försöker gubben men jag fortsätter...
"Det är faktiskt sjukt. Riktigt söka-hjälp-sjukt. Ok?"
Gubben ger upp och ger mig en uppgiven blick. Jag vet att han redan nu har börjat skriva nästa anonyma lapp i sitt fårhuvud. Och jag ser fram emot att riva ned den.
ARGH! Ge mig vårt bygglov NU så jag kan komma härifrån!
