Jag är på Gotland. Jag dansar mig svettig på dansgolvet och det är då det händer. Jag förstår att jag inte längre är i 20-årsåldern. Nu är jag mina föräldrar när jag som barn var med på fest och såg mina föräldrar dansa. då tyckte jag det såg roligt och lite pinsamt ut.

Den känslan av hur tiden går var speciell. Tiden när jag svingade mina lurviga på en nattklubb halva natten och sen cyklade hem i gryningen är över. Jag saknar den inte alls.

Kanske är det just det som gör att jag samtidigt blir lite sorgsen. För att jag inte vet vilken tid det är nu. Är det tiden då jag paddlar igenom grönskan tillsammans med en vän för att sen dricka RIKTIG champagne på en brygga eller är det tiden då träning inte görs för att det är så jäkla roligt och får tiden att gå utan för att min kropp blir stel och gammal när den inte får röra på sig.

Spännande är det, jag välkomnar tiden in.