Jag älskar semlor. Det är helt uppenbart för alla som känner mig och följer mig på Instagram. Samtidigt blir jag fascinerad över hur stort engagemang just semlor väcker. Vad är det som väcker så mycket känslor? Varje år är det likadant. Om någon vågar sig på att baka semlor i november så blir vissa (som jag) alldeles lyckliga och rusar dit medan andra skriker högt av ilska över att ”HUR VÅGAR NI BRYTA EN SÅN VIKTIG TRADITION?”

Ska vi prata traditioner kan vi absolut gå tillbaka i historien och prata om att vi alla borde fasta och då får du bara äta din första "fastlagsbulle" på tisdagen - dvs på det som vi nu bara lite festligt kallar Fettisdagen, innan och sen bara äta tre stycken totalt. Kanske borde vi när vi ändå håller på införa böter till de bagare som bakar för tidigt som faktiskt hänt så sent som i Helsingborg 1952.

Nu kanske vi kom bort från ämnet men just semlor ligger mig varmt om hjärtat. Så varmt att jag har äran att föreläsa för pensionärer via Äldrekontakt. Supermysigt! Kanske kan även du vara med och prata om något som ligger dig varmt om hjärtat. Hojta till mig isf så kopplar jag ihop dig med Maria på Äldrekontakt. Kommer även prata om semlor tillsammans med Ida & Maria på Clubhouse nu på torsdag - medan vi dricker semmel-drinkar. Klicka dig in i rummet då och prata med oss!

Tillbaka till den heta debatten om semlor fast nu ska det handla om att NI TESTADE JU INTE ENS DEN BÄSTA SEMLAN I STAN! Denna tröttsamma mening har jag fått höra sen 2015 då jag drog igång tävlingen Stockholms bästa semla. Numera slipper jag de ilskna kommentarerna då det är Thatsup som anordnar tävlingen men likväl - varför är det så viktigt att testet måste innehålla just den semla som du tycker är bäst? Kan du inte bara nöja dig med att du hittat din bästa semla - precis som ungefär 150 000 andra stockholmare som köar varje dag, gjort?

Semlor engagerar.

Så varför? Jag tror det till viss del handlar om att de personerna verkligen känner att skulle den semlan vara med så skulle den vinna överlägset - även fast det handlar om blindtester. Så enkelt är det inte. När det väl har byggts upp en hype kring en semla så är folk övertygade om att den är bäst. Så pass övertygade att personerna i fråga inte kommer kunna bedöma semlan opartiskt. Inställningen är att den är bäst och oj så pinsamt om dom inte skulle hålla med. Då är det mycket bättre att bara säga "alla har rätt, den är bäst". Det är alltså den andra halvan av myntet. Vi vill passa in. Det gör vi om vi bekräftar det som sägs, den är bäst.

Innan jag fortsätter - jag pratar inte på något sätt illa om semlor som får stämpeln som Stockholms bästa. Herregud det är ju sjukt goda semlor. Jag pratar bara illa om de här människorna som blir så upprörda över att alla semlor inte testas. Ställena får frågan och har rätt att svara nej av olika anledningar. Kommer det ett nej måste det respekteras. Alla vill inte blindtestas. Kanske beror det på att de redan har en så pass stor kundbas att de inte behöver fler folk som ska vallfärda eller så är det ett ställningstagande i att deras semla är så pass annorlunda i hantverk, tillverkning och smak att det blir knäppt i deras ögon att den ska jämföras med en semla fylld med aprikoskärnor istället för mandel. För ja, det fusk förekommer. Skulle aldrig nämna namn men på blindtestet 2015 var det tex en testare med som var lite allergisk mot mandel och hon bedömde utifrån om hon "fick kli i halsen eller inte". Fick hon inte kli i halsen gav hon ett lägre betyg även om hon gillade den pga att bagerierna i fråga marknadsförde sina semlor som "äkta" och hävdade att de bara hade mandel i.

Just blindtesterna är viktiga. Det ger alla ställen en chans att faktiskt visa vad de går för utan att folk tar med sig sina förväntningar in. Det är det som gör att en semla från ett anrikt bageri kan testas på samma nivå som ett uppstickarställe i förorten. Vinnarna genom åren har bestått av alla typer av ställen - Hökisbaserade Konditorn & Bagarn till Brioche i Alvik till Bullar & Bröd som vann både 2019 och 2020. Alltså tre ställen som kanske inte annars hade vunnit i kamp med giganterna till bagerier. Fattar ni hur stort det är? Konditorn & Bagarn sattes på kartan och hade folk som vallfärdade till fots i snöstorm för att smaka, Brioche hade DN som sände LIVE från Fettisdagen och Bullar & Bröd var helt överväldigade av vinsten. Det är kraften i blindtester.

Nu tar vi paus och tittar på lite sk kallade vanliga semlor innan vi tar oss an årets ramaskri över "popularitetstävling".

Och nu 2021 är det alltså inte möjligt att göra blindtester så istället öppnar Thatsup upp till att rösta digitalt. Tror ni folk är nöjda? HAHAHAHAHA. Nej för nu är det en popularitetstävling och då har ju ingen uppstickare chans att vinna. Är det nu jag en gång för alla ger upp hoppet om mänskligheten? Det går inte att göra folk nöjda tydligen. Nu borde ju alla som säger sig veta vilken som är bäst - utan att ens gå utanför sin egen lilla bubbla och prova fler än tre olika semlor, vara nöjda. De kan rösta utan att egentligen vidga sina vyer...

Vågar jag ens gå in på de icke tradionella semlorna som poppat upp mer än vanligt i år? Är det en trend? Alla "Veckans semla", croissantsemlor, hemlor eller rawfood? Nej, de har funnits ett flertal år. Om jag säger semmelwrap fattar du vad jag menar. Här kommer fyra icke tradionella som jag älskar: Nutellasemlan (fast en version utan palmolja, semmelmunken från Simons i Linköping, rawfoodsemlan fån Unbakery och croissantsemlan från Thelins (bonus med semla med pekannöt i bakgrunden).

Låt folk vara! Det får vara veganskt, annat bröd, annan fyllning eller en munk. Något för alla smaker. Och ja, ovan skulle kunna vinna hela skiten i år. Fett kul, HEJA HEJA!

Hur ska jag kunna avsluta det här inlägget? Jo med att sammanfatta att semlan är underbar och det är ganska roligt att den väcker så mycket känslor men nästa gång någon i din närhet börjar gorma om att FEL SEMLA VANN så skickar du bara mitt inlägg. Då blir dom sura på mig istället. Jag är van och har svar på tal när du inte orkar.

Och här har du mina två absoluta favoriter i år: Semlan från Sebastiens på Söder som är ett konstverk och så klimatuppstickaren från Gunnel & Ruth där semlan är fylld med gula ärtor, vaniljkräm, salt kolasås, kardemumma och karamelliserade solrosfrön istället för den vattenslukande* mandeln. Döm inte - testa den bara, det är 2021. Jag lovar att det kommer att gå bra.

Och kom igen, prata semlor med mig på torsdag - Clubhouse!

*I år beräknas 132 ton mandelmassa gå åt till semlor. För det krävs det ca 4 miljarder liter vatten för att vattna odlingarna. Och det äter vi bara upp...
Naturskyddsföreningen

Jag behöver ett nytt jobb.

Jag trodde inte att jag skulle skriva dom orden när jag signade mitt avtal med nya jobbet och lämnade mitt härliga team på Thatsup februari 2020.

Sen slog Corona till och allt som var tänkt att jag skulle göra gick upp i rök. Jag minns fortfarande när första avbokningen för en mässa kom och jag skrev till min kollega ”nu händer det, vi påverkas”.

Men våren var full av möjligheter mitt i krisen. Vi kunde ställa om till dagligvaruhandeln, släppte en funktionsdryck, jord lanserades med Plantagen, vi släppte ny räddad veganglass tillsammans med Coop & Göteborgs Kex och Kvarikvarteret kom till tillsammans med Bageriet BAK och Lykke. Jag jobbade varje vaken stund tillsammans med lika hårt arbetare kollegor och samarbetspartners.

Tiderna blev ljusare, sommarställena öppnade och vi hade nu två starka ben att stå på: HoReCa och Dagligvaruhandeln.

När våg två av viruset kom var läget helt annorlunda. Vi hade alla slitit så hårt under våren att tanken på 7 dagars arbetsvecka satte sig som en klump i magen. Jag flaggade för att det inte gick att kombinera på det sätt jag gjort hittills. Det var nog då som alla förstod att det jag anställdes för: försäljning av event, konferenser och stora spännande uppdrag inte skulle bli av förrän tidigast 2022 och att min roll egentligen inte finns nu.

Det var så hemskt. Jag var ledsen och besviken men när en dörr stängs öppnas ett fönster.

Vad ska jag göra nu?
Ingen aning. Jag har alltid haft turen att kunna välja att gå till någonting som engagerar mig och det har varit lika svårt som att säga upp mig och lämna något jag brinner för som att ta det nya steget. Jag går från drömjobb till drömjobb. Så fungerar jag. Jag är ingen förvaltare - jag är den som driver på och med min kompetens från flera branscher passar jag bara på drömjobb.

Jag brinner fortfarande men nu vet jag inte vart jag ska fästa blicken. Vilket företag ska få min 100 % uppmärksamhet och engagemang? Där det inte bara är ett jobb, det är en livsstil.

Vem är jag då?
Jag är en alldeles för engagerad, driven, kompetent och mångsidig person redo att ta sig an utmaningar! Det kan vara marknadsföring, kommunikation, PR, varumärke, bygga team, Community Management eller bäst av allt - en kombination. Behöver du någon med erfarenhet från internationella bolag är det som om det skulle stå:
Vi söker en Agnes.

Jag behöver dig nu. Jag tror att mitt nästa drömjobb finns därute och jag kommer bara hitta det genom mitt nätverk.

Dela mitt inlägg så mycket du kan om du vill. Det skulle göra mig väldigt glad. Har du jobbat ihop med mig så skriv gärna en rekommendation om mig på LinkedIn. 

Tack och God Jul

Miriam var en mysig liten person som barn. Hon åt allt, sov bra och var allmänt lycklig.

Jacques är inte så. Han är väldigt petig med maten och äter bara det han bestämt sig för. Oftast är det lax, kyckling, pizza, blockoblej (broccoli), köttbullar. Bara morot som grönsak och inte en gnutta potatis, ris, pasta eller bröd. Får han inte vad han vill lägger han armarna i kors och säger "no" och går från bordet. Kul kille, verkligen.

Och hans humör.

Jag blir alldeles matt när jag tänker på hans vilja eller ovilja till att på något sätt göra något som han själv inte vill. Då kastar han saker, väser ngåot ohörbart bakom natten och går gärna iväg och smäller igen dörren efter sig.

Nästa sekund är han världens mysigaste och vill kramas. Han kallar mig mamma älskling och sitter nära nära i soffan.

Livet som mamma är verkligen känsomässigt uttömmande.

Jag har alltid trott på att ibland kommer människor in i livet för att stanna för alltid och ibland kommer de in för en liten liten stund. Alla relationer har sitt syfte och ibland sin tid.

Mitt första möte med Friendcation började med att jag gick med i gruppen sommaren 2018. Det var samma dag som Joanna skadade sig och jag hade ju ingen koll på vem någon var i gruppen så det blev en rätt märklig start att höra om en kvinna som skadats så svårt samtidigt som det pratades om att samla in en massa pengar till en fin present. Jag kom aldrig in i det utan var bara medlem med notiser på.

Och en dag gick jag in på Facebook och där låg det en resa som lät så otroligt bra! Heart of Lapland - jag bokade direkt. Jag förstod inte att det var huggsexa om biljetterna och att jag hade haft tur som fick en plats. Sen att jag fram till veckan innan vi skulle åka trodde att vi skulle till Abisko och inte Övertorneå behöver vi kanske inte prata om...

På den resan började jag förstå kvinnokraft. Att vi var 12 kvinnor i alla åldrar som knappt träffats förr nu satt och pratade med varandra helt filterlöst - ärligt, utlämnande och stärkande. Jag var helt tagen när jag kom hem.

Jag hade även minst lika spontant hoppat på en Staycation på The Winery där jag gick dela rum med Lina som jag mött i Övertorneå. Ett dygn av skratt, vin, samtal, bubbelbad och kvinnor.

Nu började jag hålla kontakten med kvinnorna jag mött. Jag började samtidigt acceptera mig själv, som jag är nu. Lagren började skalas av och jag fann mig själv leta efter lika ärliga och stärkande relationer även utanför Friendcation. Kanske släpptes relationer under den här perioden som skulle kunna ha funnits kvar men igen - ibland är relationer så och det betyder inte att det är för evigt.

Det jag kommer vara Friendcation evigt tacksam är för det här forumet av kvinnor där alla får vara sig själv - oavsett ålder, bakgrund, vikt eller jobb. Men det är på resorna det magiska händer. Så om du som jag bara gått med i gruppen men inte följt med på en resa - ta steget. Du vågar åka själv eftersom du inte kommer vara ensam. Du kommer vara omgiven av starka härliga kvinnor som har nära till sina känslor, till skratt och som håller varandra om ryggen. Underbart!

Den kom ikapp mig. Tröttheten alltså. Jag tror jag helt enkelt bränt mitt eget ljus i båda ändarna alldeles för länge och när jag nu inte har något att parera den med så tog den över.

Det är mänskligt att försöka pusha sig själv framåt för hårt för länge men då behöver en också vila. Det har varit dåligt med riktig vila 2020. Nytt jobb och så corona som förändrade hela spelplanen; både på jobbet och privat. Inget blev som det skulle bli, alla planet omkullkastades och det blev stökigt. Nu är ju jag extremt adaptiv men även jag har gränser. Privat påverkades vi som familj och den berättelsen kommer jag berätta när den är redo att berättas. Jobbmässigt vet du, iallafall om du följer mig på Instagram. Det har hustlats, kämpats och kreerats non stop. När semestern kom var jag helt slut och anledningen till att vi egentligen satt två veckor i en stuga var för att jag inte klarade av något annat. Jag behövde vila, läsa, träna och umgås med min familj för att fylla på depåerna med energi.

Nu vet jag att de inte fylldes på. Det var bara en illusion av det.

Efter semestern har det varit så otroligt roligt med allt! Jag älskar mitt jobb, mina scouter, TEDxStockholm, familjen, Friendcation, aktiviteter och allt annat. Jag borde vetat bättre när jag inte orkade träna och allt jag ville var att yoga, meditera och den typen av träning. Det var kroppen som sa att den inte hade mer energi. Att den också är en del av den jag är behöver vila och återhämtning för att palla den höga hastigheten jag alltid valt att hålla.

I fredags tog den slut. Jag var helt apatisk på kvällen, fick huvudvärk och den ryggvärk jag känt ett tag blommade ut. På lördagen sov jag mig igenom halva dagen och blev sen inte pigg igen, hur mycket jag än försökte. Kärleken kände det här och lät mig vara själv utan att fråga om de aktiviteter och projekt jag egentligen planerat för helgen.

På söndagen kändes det lite bättre så jag kunde vara lite aktiv.

Jag fick även in en lättare träning och återvände då till det jag sagt till en vän i tisdags: jag har förlorat min tränings-identitet. Det är en konstig känsla. Träning är inte en naturlig del av min vardag då den inte får plats i mitt hårt inrutade liv. Jag hade skrattat åt mig själv för 10 år sen och igen påmint mig själv om att den behövs för både fysisk och psykisk hälsa. Tänk att jag som är så smart lät den rinna mig ur fingrarna. Så knäppt.

Nu förstår jag dock att tröttheten är ett tecken på att jag måste chilla lite med alla aktiviteter jag har för mig och istället ge mig själv tid till det som får mig att må bra: vila och träning. Det är bra.

Jag vet att det för många behöver gå så extremt mycket längre innan kroppen säger nej och jag är väldigt tacksam över att jag inte är sån utan att hela mitt väsen protesterat tidigt när depåerna av energi tar slut och inte går på tomgång innan kollaps.

Heja kroppen. ❤️