April 2011


Jag vaknade lycklig som en jagvetintevad i morse. Jag sov med fönstret öppet inatt och det var underbart att vakna till fåglarna som kvittrade utanför. Nu är det snart vår på riktigt. Det känns i hela kroppen.

 

Efter att jag gaddade mig igår så fick jag sån sjuk adrenalinkick så jag drog ut och sprang i en liten stund. Jag sprang vid vattnet mot hammarby sjöstad. Härligt. Vatten är magiskt. Det känns så skönt att jag äntligen lärt mig att använda energin jag har på ett helt annat sätt än tidigare. Det är som att jag lärt mig att samla den, lägga på locket och hålla kvar den, för att sen fokusera på vad jag ska ta ut den på. Spännande. Det bästa jag vet är att lära mig nya saker om mig själv. Att växa som människa är stort. Det gör mig lycklig.

 

 

Nu ska jag njuta av min kaffekopp och tänka på vad lycka är för mig.

 

 

Jag vaknade med träningsvärken från helvetet imorse. Aj aj, hjälp mig! Jag drog ju och tränade igår på lunchen, och det var inte vilken träning som helst, utan med en träningscoach från det varma stället som kallas hell. Jag kallar honom Dolphan. Han såg typ ut som en gammal Dolph Lundgren. Jag trodde inte att jag skulle lära mig så mycket nytt, men jag lovar, Dolphan visste vad han gjorde. Det känns idag. Han har tydligen vart PT i Aaaamerika hela sitt liv eller nåt och poängterade hela tiden att det minsann inte skulle vilas länge mellan alla set. Han hade tydligen aldrig sett något liknande som på alla Svenska gym där man sitter och vilar mellan alla övningar. Och det är ju sant!!

 

Nåväl. Dolphan inspirerade mig. Han körde slut på mig. Han gav mig träningsvärken från helvetet. Jag kan knappt gå idag, men jag hoppas det blir värt det. 

 

 

Dolphan tyckte att jag var som gjord för att lyfta skrot. Det fick mig att känna mig jätte kvinnlig. Jo visst. Dolphan lovade även att jag kommer att bli jättestark, bara jag orkar fortsätta i samma takt. Jag längtar och hoppas jag orkar.

 

Något annat jag längtar till är påsken för då ska jag åka upp till norr. Egentligen längtar jag till vad som helst som innebär en förändring. Idag tycker jag att mitt liv är tråkigt och inrutat och slentrian och ett enda stort jävla eko. Jag tror det är en konsekvens av att jag tillhör generation Y. Alla dessa jävla val och möjligheter gör ju en kokkobello i huvudet. To be ore not to be, det är ju det som är frågan.

 

Klockan 17 i eftermiddag vet jag att jag kommer att tycka att allt är jätteroligt igen! Då ska jag få min arm fixad i studion! Haha, schizooooo brud!