Frukt är aldrig lika gott hemma i Sverige som utomlands.

På Sri Lanka var den som godis.

Starring (i rollerna som sig själva):

Vattenmelon

Ananas

Papaya

Minibanan

Lime

När jag fortfarande var lite brun efter Sri Lanka (uh, får ångest när jag tänker på att jag borde visa lite mer bilder) så såg jag ut såhär. Nu har några peelingar satt spiken i kistan för allt utom några kvarglömda och förvirrade fräknar på näsan.

I vanliga fall har jag ju kanske en kjol också så att jag inte går med rumpan bar. Eller så kan man bara säga att jag var högst modsinspirerad. Men jag tog på mig en kjol sen. Faktiskt.

Strumpbyxor, H&M (vi hade likadana på en plåtning och jag gillade dom så mycket att jag köpte ett par jag med!). Tröja, vintage. Armband, köpta i Indonesien. Nagellack, köpt på Sri Lanka.

Jag är fortfarande på piggelin-stadiet (dvs. jag inmundigar ingenting mer svårtuggat än mintgrön isglass på pinne) i min sjukdom här hemma. Men jag jobbar och ritar desto mer!

   Jag har precis fått hjälp att börja knåpa ihop min egna första hemsida, förutom bloggen, där en massa nya grejer ska upp som en sorts digital portfolio. Så just nu är jag så himla pepp!

Så snart den är up and running så ska ni få se hur fint det blir.

Bilden här ovan tecknade jag igår utefter en lånad idé men i min tappning. Lite annorlunda mot hur jag vanligtvis ritar men ändå ganska Kajsa.

ps. kvaliteten på illustrationen suger rätt hårt eftersom bloggens bredd är för smal så klicka på bilden så får ni upp den i bättre upplösning utan knäppa pixlar hit och dit. ds.

Jag har så mycket bra att blogga men vissa omständigheter gör att energin ligger på minussidan. Blev himlans sjuk i helgen och vi vet fortfarande inte vad det var som hände. Men jag kan meddela att man inte känner sig särskilt värdig när man sitter i ett dike någonstans i Halland i ett stilla duggregn och försöker stoppa ett skakande finger i halsen för att få kräkas bort det onda i magen. Det är varken värdigt eller kul.

Ska äta en piggelin eller sju till och sen ska jag jävlar i mig ta tag i livet igen!

Hela grejen med modejobb där man anspelar på Alice i Underlandet känns ju ganska trött. Ungefär på samma sätt som att man sett en miljon arty modefoton på modeller med renhorn på huvudet i trassligt hår. Hur fint det än är så blir det ändå blasé efter ett tag.

Dock fick denna fantastiska editorial mig att bli lite betagen ändå. Det är kombinationen av miljön, den skira färgskalan, ljuset och de smått förtrollade detaljerna som ihop blir magiskt.

Bild ett och två är helt klart mina favoriter!