Jag tycker att "Äta sova dö" var förra årets näst bästa svenska film (den bästa var "Call Girl") och den besegrar även de flesta andra filmer jag såg 2012. Den innehåller mycket tragik och sorg men lika mycket hopp och kärlek. Den har liknats vid "Apflickorna" (så fort det är en kvinnlig regissör och kvinnor i huvudrollen är de lika..) men jag tycker att "Äta sova dö" är mycket mer lätttillgänglig, en film som både kritiker och publik kan älska.

Även om jag inte alls kan jämföra mig med Rasas situtation har jag erfarenheter av arbetslöshet och Arbetsförmedlingens handfallenhet. "Äta sova dö" visar Sverige 2013, ett Sverige som många inte vill låtsas om. Det är upp till betraktaren att bestämma hur politisk regissören Gabriela Pichler är, jag tycker hon är mer politisk än vad många politiker är tillsammans men på ett subtilt sätt.

Nermina Lukac trollbinder i huvudrollen och har rättvist prisats för det både i Sverige och utomlands. Det ska bli spännande att följa hennes och Pichlers (som gör sin långfilmsdebut) fortsatta karriärer.

Betyg: 4/5