Jag har skrivit om mina två favoritämnen, en 10-i-topp-lista med de bästa "mode"-filmerna genom tiderna. "Annie Hall", "The Great Gatsby", "Fucking Åmål" och "Almost Famous" finns med på listan men det är inte någon av de som hamnar på topplaceringarna.
Filmspanarna är en klubb där ett gäng filmnördar skriver om olika teman på sina respektive bloggar varje månad. Jag gick med klubben för ett år sedan och har skrivit en hel del texter på min förra blogg Djungeltrumman men har inte skrivit något här så kände att det var dags nu. Månadens tema är: utmana din smak. Jag har tidigare skrivt om en filmupplevelse utöver det vanliga, mat, snö, omstart, på väg och specialeffekter.
Det blev killarna bakom podden "Har du inte sett den?" som förärades uppdraget att välja film till mig. Erik frågade mig vad för filmer jag inte brukar se för att göra hans val lite lättare. Jag berättade att jag allra mest ser filmer inom drama och thriller och att han kan välja något inom (romantisk) komedi, skräck eller science fiction, genrer som jag oftast brukar välja bort. Egentligen var jag bara lite halvärlig för skräck tycker jag om (men ser det för sällan eftersom jag inte har någon i min närhet som gillar det) och renodlade komedier ser jag men tycker att de som regel inte blir särskilt lyckade. Sci- Fi däremot, där var jag helt ärlig. Jag har jättesvårt för övernaturliga inslag. Självklart var det just två sådana filmer han sedan kom med förslag på: "Timecrimes" och "Primer". Jag bestämde mig snabbt för "Primer" eftersom jag har ett minne av att jag har sett den affischen och titeln. Jag läser inte så mycket om filmen innan jag tar mig an filmen men tittar på trailern och får "Das Experiment"-vibbar vilket är något positivt. Såhär efteråt med facit i hand har "Primer" egentligen inget alls gemensamt med det tyska dramat (med en amerikansk remake) och jag ångrar att jag inte valde den andra filmen som Marcus föreslog. "Primer" är långtifrån dålig, bara konstig.
Aaron och Abe, två ingenjörer, jobbar på ett storföretag men vid sidan av det försöker de med några andra vänner komma på olika uppfinningar. En dag gör Aaron och Abe en upptäckt av något som kan vidareutvecklas till att bli en tidsmaskin. De håller allt hemligt för kollegorna och familjerna. De börjar resa tillbaka i tiden för att kolla vilka aktier som har stigit och köper just dessa aktier och tjänar på så sätt pengar. Men snabbt ställs de inför paradoxer när de allt mer desperat börjar resa tillbaka i tiden och därmed skapa en mängd tidslinjer och därmed flera versioner av sig själva.
Här står vi och är svåra.
Jaha, var ska man börja. Jag läser att det här är lite av en kultfilm som många verkligen älskar. Jag har svårt att förstå varför men att den är imponerande kan jag inte slå ifrån mig. Det är lågbudget (7 000 dollar !!) och det är en person (Shane Carruth) som gör nästan hela filmen. Han har skrivit manus, regisserat, producerat, skrivit musiken, varit ansvarig för fotot och spelar dessutom huvudrollen. Och så vidare. En film som har mejslats fram av en superentusiast vill jag bara älska.
Geniet Shane Carruth.
Jag gillar den dokumentära känslan som filmen har och modet att våga ställa krav på tittaren. Det är en intressant och häftig idé. Jag älskar det gryniga 16 mm-fotot som spär på den realistiska stämningen, trots den ologiska historien. Problemet är att jag inte känner någonting när jag ser filmen. Den är svår att hänga med i och det är kanske meningen (regissören är i grund och botten ingenjör och verkar inte ha någon avsikt att "dummifiera" handlingen och dialogen) men jag tror snarare att det handlar om en distansering från åskådaren. Jag förlorar kontakten med filmen flera gånger. Shane Carruth kom in som "sakkunnig" på tidsresor i manusskapandet av "Looper", en film som jag gillar mycket mer. Visst, den är kommersiell och lättillgänglig men den är skicklig och besitter stor berättarglädje. Samma sak gäller filmer som "Source Code" och "The Butterfly Effect". En annan film innehållandes tidsresor är "Donnie Darko" som jag verkligen älskar och som gör mig känslomässigt involverad, minst sagt. Anledningen till varför "Primer" bara blir knappt godkänd av mig när det egentligen är en välgjord och imponerande film kan listas med följande fem punkter:
1. Jag får inte veta NÅGOT ALLS om huvudpersonerna.
2. Jag får inte särskilt mycket förklarat för mig och känner mig dum. Men mest ointresserad och ger sakta men säkert upp.
3. Jag gillar dialogtyngda filmer (exempelvis triologin om Celine och Jesse) men i denna film pratas det hela tiden (om saker jag inte förstår, filmen är full av facktermer och teknologbabbel) men det händer desto mindre. Kort och gott: För mycket babbel och för lite handling.
4. Just när filmen börjar bli intressant slutar den, filmen klockar in på 1.17. Och kvar sitter jag med alla lösa trådar som jag inte får förklarat för mig.
5. Det här känns som en film som man "borde" ge ett högt betyg eftersom den är smart, snygg och svår. Särskilt om man har sjukt många universitetspoäng i Filmvetenskap. Men jag står på mig. Däremot är jag övertygad om att filmen bör ses mer än en gång för att tillgodogöra sig och uppskatta den till fullo. Därför kommer denna recension inte avslutas med ett sedvanligt betyg. :)
Läs vad de andra filmspanarna skrivit på temat "Utmana din smak".
Johan och Markus (podden Har du inte sett den?)
Erik (podden Har du inte sett den?)
Rörliga bilder och tryckta ord
Jag återpublicerar min lista över mina favovitskådespelare. Jag skrev listan för några månader sedan på min gamla Djungeltrumman-blogg och tycker den är värd att publiceras här också. Jag har lagt till och tagit bort filmer bland "bästa roller", annars har jag inte ändrat något. Jag håller fast vid min lista, även om jag är tveksam till några som jag inte tycker har presterat på länge utan är på min lista tack vare gamla meriter (exempelvis Noomi Rapace, Edward Norton, Kevin Bacon och Jennifer Connelly).
Jag har listat 30 skådespelare, 15 kvinnor och 15 män, som alla har gemensamt att de har integritet, har gjort medvetna val och sedan början av deras karriärer nästan uteslutande valt att göra kvalitativ film. De spelar så många olika typer av roller och gör det alltid väldigt övertygande. När dessa skådespelare står i rollistan MÅSTE jag se filmen oavsett regissör, övriga skådespelare, genre och historia – så mycket gillar jag de. Under "bästa roller" har jag medvetet hållit mig till max fyra roller per skådespelare (inte helt lätt) för annars hade jag nämnt hela deras filmografi!
Cate Blanchett
Upptäckte henne i: "Elizabeth" (1998) , "The Talented Mr. Ripley" (1999) och "The Gift" (2000).
Blev min favorit efter: Ingen speciell film utan det faktum att hon alltid är bra i fantastiska filmer i olika genrer. Dessutom en gudinna på röda mattan. Hon är den största filmstjärnan enligt mig!
Bästa roller: Vill nämna typ tio roller men mina personliga favoriter är Philippa i "Heaven", Sheba Hart i "Notes on a Scandal", Katharine Hepburn i "The Aviator" och Marissa Wiegler i "Hanna".
Som Philippa.
Kate Winslet
Upptäckte henne i: "Titanic" (1997).
Blev min favorit efter: På en gång efter Titanic då hon valde de smarta, udda och smala filmrollerna i filmer som "Holy Smoke", "Iris" och "Quills". Otroligt modig skådespelare!
Bästa roller: Kanske den svåraste skådespelaren eftersom jag skulle vilja säga ALLA men: Sarah Pierce i "Little Children", Hanna Schmitz i "The Reader", April Wheeler i "Revolutionary Road" och Clementine Kruczynski i "Eternal sunshine of Spotless Mind".
Som Sarah.
Julianne Moore
Upptäckte henne i: "The Hand That Rocks the Cradle" (1992).
Blev min favorit efter: Mängder av fantastiska roller på 90-talet, exempelvis i "Magnolia", "A Map of the world" och "Short Cuts". Jag vet ingen skådespelare som kan vara så trovärdig som ilsken bitch i ena rollen, och deprimerad hemmafru i andra. Jag älskar hennes sårbarhet, och hennes förmåga att alltid lyckas få en att känna med hennes karaktärer. Oscarsnominerad fyra gånger men har inte en enda Oscar och det är för mig helt obegripligt.
Bästa roller: Hon är bra i allt men… Linda Patridge i ”Magnolia”, Marian Wyman i "Short Cuts", Laura Brown i “The Hours” och Cathy Witaker i ”Far from Heaven”.
Som Laura.
Nicole Kidman
Upptäckte henne i: "Bangkok Hilton" (1989).
Blev min favorit efter: "To Die For" och "Dead Calm". Jag hejar alltid på Kidman, plastikoperationerna till trots. Läs min Best of-Nicole Kidman här.
Bästa roller: Grace i ”Dogville”, Suzanne i ”To die for”, Alica Harford i "Eyes Wide Shut" och Virginia Woolf i “The Hours”.
Som Grace.
Charlize Theron
Upptäckte henne i: "The Cider House Rules" (1999).
Blev min favorit efter: Jag har varit fascinerad av kvinnan sedan Ciderhusreglerna men annars "Monster" och "North Country". Läs varför jag älskar Charlize Theron här.
Bästa roller: Sylvia i "The Burning Plain”, Aileen i "Monster", Josey Aimes "North Country" och Mavis Gary i "Young Adult".
Som Mavis.
Naomi Watts
Upptäckte henne i: "21 Grams" (2003).
Blev min favorit efter: "The Assassination of Richard Nixon" och andra fantastiska roller i dramafilmer. Jag äskar henne extra mycket för att hon nästan bara väljer att vara med i mörkare dramer och sagt: ” You won´t find me in a romantic comedy. Those movies don´t speak to me”. Dessutom gift med en underskattad skådespelare (Liev Schrieber).
Bästa roller: Christina Peck i "21 Grams", Marie Andersen Bicke i "The Assassaination of Richard Nixon", Elizabeth i ”Mother and Child” och Maria i "The Impossible". Nästa år får hon sin första Oscarsstatyett va??!
Som Marie.
Noomi Rapace
Upptäckte henne i: "Cappricosa" (2003) och i mängder av pjäser på Elverket och Teater Galeasen.
Blev min favorit efter: På teatern var hon min stora favorit tillsammans med Mikael Persbrandt för tio år sedan. Hon gjorde redan då starka, drabbade roller i både filmer och pjäser. På film blev hon min favorit efter "Du & Jag" som jag sett flera gånger trots att filmen inte är särskilt bra egentligen.
Bästa roller: Anna i ”Daisy Diamond”, Lisbeth Salander i ”Millenium”-triologin, Anna i "Babycall" och Leena i ”Svinlängorna”. Jag gillar henne bäst i de svenska och danska produktionerna men hon gör fina insatser i "Prometheus" och "Sherlock Holmes" också. Men i "Passion" var hon usel.
Som Anna.
Michelle Williams
Upptäckte henne i: "Dawson´s Creek" (1998).
Blev min favorit efter: Relationen med Heath Ledger, Alma i "Brockeback Mountain" och det faktum att hon så smart varvar storfilmer med indiefilmer. Hon är också en kamelont som byter skepnad från film till film och visar gärna sina mindre smickrande drag. Frågan är: När får hon sin första Oscarsstatyett?
Bästa roller: Cindy i "Blue Valentine", Lucy i "Wendy and Lucy", Margot i "Take This Waltz" och Marilyn Monroe i “My Week with Marilyn”.
Som Cindy.
Claire Danes
Upptäckte henne i: "My So-Called Life" (1994-1995).
Blev min favorit efter: Angela Chase forever!! Men "Brokedown Palace" var filmen som gjorde att jag förstod att det var något extra med den där Romeo & Julia-tjejen.
Bästa roller: Min tonårsförälskelse som jag sedan började störa mig på (vet inte riktigt varför) men dessa roller gjorde att hon åter blev en av mina favoriter: Angela Chase i "My So-Called Life", Temple Grandin i "Temple Grandin", Alice Marano i "Brokedown Palace" och Carrie i "Homeland".
Som Temple.
Kristin Scott Thomas
Upptäckte henne i: "The English Patient" (1996) och "The Horse Whisper" (1998).
Blev min favorit efter: Hon spelar ofta bitska och rappa karaktärer i brittiska dramer/komedier (exempelvis "Four Weddings and a Funeral") men jag gillar henne mest i tunga, franska filmer.
Bästa roller: Juliette Fontaine i "Il y a longtemps que je t'aime/Jag har älskat dig så länge", Julia Jarmond i "Elle s'appelait Sarah/Sarahs Nyckel", Katharine Clifton i "Den engelske patienten" och Anna Cooper i "Contre toi/I dina händer".
Som Juliette.
Laura Linney
Upptäckt henne i: Primal Fear (1996).
Blev min favorit efter: För att hon i sina biroller alltid är så pass bra att hon överglänser huvudrollerna, exempelvis i "The Life of David Gale", "Love Actually", "The Truman Show" och "Mystic River".
Bästa roller: Samantha Prescott i "You Can Count on Me", Joan Berkman i "The Squid and the Whale", Constance Harraway i "The Life of David Gale" och Anabeth Markum i "Mystic River".
Som Joan.
Jennifer Connelly
Upptäckte henne i: "Requiem for a Dream" (2000).
Blev min favorit efter: "A Beautiful Mind". En av världens vackraste och mest spännande skådespelare som tyvärr är med i alldeles för få filmer.
Bästa roller: Marion Silver i "Requiem for a Dream", Alicia Nash i "A Beautiful Mind" och Kathy i "House of Sand and Fog".
Som Alicia.
Meryl Streep
Upptäckte henne i: Första minnena av Meryl Streep har jag från filmerna "The Bridges of Madison Conty" (1995) och "The River Wild" (1994).
Blev min favorit efter: nämnda filmer och "The Deer Hunter". Hon är kanske den skådespelare som jag sett mest filmer med och är en riktig kvalitetstämpel. Hon får mig att se filmerna jag annars inte hade sett (nu senast "Hope Springs").
Bästa roller: Sophie i "Sophies val", Francesca Johnson i "Broarna i Madison County", Clarissa Vaughn i "The Hours" och Syster Aloysius i "Doubt".
Som Francesca.
Tilda Swinton
Upptäckte henne: Jag upptäckte henne sent, kanske i "Thumbucker" (2005)?!
Blev min favorit efter: "Orlando", hennes coola röda mattan-outfits och att hon gör roller som andra skådespelare inte skulle våga (karaktärer som inte alltid är så lätta att tycka om). Hon förgyller ofta filmer med minnesvärda biroller i exempelvis "Michael Clayton" (Oscarsstatyett) och senast i ”Moonrise Kingdom” som en lite annorlunda socialsekreterare.
Bästa roll: Orlando i "Orlando", Julia i "Julia", Eva Khatchadourian i "We Need to Talk About Kevin" och Karen Crowder i "Michael Clayton".
Som Orlando.
Natalie Portman
Upptäckte henne: "Léon" (1994) och "Heat" (1995).
Blev min favorit efter: Att hon gjorde tre så olika filmer och genrer under samma period (2004-2005), "Garden State", "Closer" och "V for Vendetta". Hon fick mig till och med att se en romcom ("The Strings Attached"). Hennes överjordiska skönhet tar ibland fokus från hennes talang (ja, Jude Law och Ryan Gosling..jag tittar på er också).
Bästa roll: Sam i "Garden State", Alice i "Closer", Nina i "Black Swan" och Grace Cahill i "Brothers".
Som Alice.
Leonardo DiCaprio
Upptäckte honom i: "Gilbert Grape" (1993) och "Romeo & Julia" (1996).
Blev min favorit efter: En viss ”Titanic”, likt motspelaren Kate Winslet har han gjort samma val i karriären: bara varit med i intressanta projekt, varit en kamelont och kan gå in i vitt skilda roller med absolut trovärdighet. Martin Scorsese har cementerat honom som en av de bästa skådespelarna i sin generation. Jag kan bara hålla med honom och kan nog sträcka mig till att säga att han är den mest begåvade i Hollywood.
Bästa roller: Måste nämna åtminstone sex roller. Arnie Grape i "Gilbert Grape", Tobias Wolff i "This Boy’s Life", Frank Abagnale Jr. i "Catch me if you can", Howard Hughes i "The Aviator", Frank Wheeler i "Revoulationary Road" och J. Edgar Hoover i "J. Edgar". Nu ska han ta en paus från skådespeleriet, om jag hade varit en av världens bästa skådespelare men aldrig prisades för det (aldrig fått en Oscar), då hade jag också tagit mig en välbehövlig paus. Pausen tänkte han fördriva genom att rädda miljön och hänga med vänner. :)
Som Tobias.
Joaquin Phoenix
Upptäckte honom i: ”To Die For” (1995).
Blev min favorit efter: Jag var helt fast efter hans fantastiska insats (och snygga uppenbarelse) i "To Die For" och det förstärktes efter roller i "Gladiator", "It´s All About Love", "The Village" och framförallt "Walk The Line". Han går sin egen väg och experimenterar hej vilt. Även om han ofta spelar lite samma typer av roller (kufisk/mystisk/galen) gör det inte honom mindre bra eftersom han är perfekt i sådana roller. Han har ett vemod över sig som han för över i sina roller och gör honom till en av världens bästa skådespelare.
Bästa roller: Jimmy Emmett i "To Die For", Johnny Cash i "Walk The Line", Commodus i "Gladiator" och Freddie Quell i "The Master".
Som Jimmy.
Kevin Bacon
Upptäckte honom i: "The River Wild" (1994).
Blev min favorit efter: En mängd bra filmer på 90-talet där han hade biroller och ett par huvudroller, exempelvis "Sleepers", "JFK", "A Few Good Men", "Flatliners", "Murder in the First", "Wild Things" och "The Secret Sense". Alltid bra och lika trovärdig, oavsett om han spelar skurk, offer eller slemmig. En väldigt underskattad skådespelare som borde få göra mer film.
Bästa roller: Sean Devine i "Mystic River", Walter i "The Woodsman", Henri Young i "Murder in the First" och Sean Nokes i "Sleepers".
Som Henri.
Javier Bardem
Upptäckte honom i: "Before Night Falls"(2000).
Blev min favorit efter: Fantastiska insatser i några av de senaste årens bästa filmer, alltid i vitt skilda roller, genrer och ser nästan aldrig likadan ut. En kamelont. En snygg sådan. Lika mystisk, intressant och (ful)snygg som herr Phoenix. Väldigt fascinerad av den här mannen, han är kanske den allra bästa skådespelaren på min lista?
Bästa roller: Ramón Sampedro i "Mar adentro/Gråta med ett leende", Anton Chigurh i "No Country for Old Men", Silvia i "Skyfall" och Juan Antoino i "Vicky Christina Barcelona".
Som Ramon.
Christian Bale
Upptäckte honom i: "Mio min Mio" (1987).
Blev min favorit efter: "American Psycho". Så imponerad av denna människa, en av de på listan som är mest givna eftersom han tar sitt yrke på stort allvar och är beredd att göra vad som helst för sina roller.
Bästa roller: Trevor Reznik i "The Machinist", Patrick Bateman i "American Psycho", Bruce Wayne i "Batman"-serien och Dicky Eklund i "The Fighter".
Som Patrick.
Philip Seymor Hoffman
Upptäckte honom i: Måste ha varit i "The Talented Mr. Ripley" (1999) eller "Almost Famous" (2000). Såg honom i genombrottsrollen i ”Scent of a Woman” långt senare.
Blev min favorit efter: På en gång efter nämnda filmer.. fantastisk skådespelare som är mästerlig i precis allt. Han har aldrig hamnat i ett fack utan klarar alla sorters roller. Birollsmästaren som det dröjde lång tid innan han fick axla en huvudroll och då vann han en Oscar (för Capote).
Bästa roller: Allen i "Happiness", Phil Parma i "Magnolia", Bredan Flynn i "Doubt" och Lancaster Dodd i "The Master".
Som Andy.
Sean Penn
Upptäckte honom i: Tror det var i "Dead man walking" (1995). Det tog lång tid innan jag såg honom i "She´s so lovely", "The Game", "Carlitos Way" och alla 90-talsfilmer.
Blev min favorit efter: Ingen speciell film utan det faktum att han är det största geniet och en gåva till alla filmälskare. Världens bästa karaktärsskådespelare som bara är med i bra filmer och dissar hjärndöda filmer, den senaste är ett litet undantag.
Bästa roller: Jimmy Markum i "Mystic River", Samuel J. Bicke i "The Assination of Richard Nixon", Harvey Milk i "Milk" och Matthew Poncelet i "Dead man walking". Dessutom en fantastisk regissör till filmer som "The Pledge", "The Indian Runner" och "Into the Wild".
Som Samuel.
Mads Mikkelsen
Upptäckte honom i: ”Mordkommisionen” (2000).
Blev min favorit efter: Jag har sedan nämnda film och TV-serie varit helt förtrollad av den här mannen, dels för hans skönhet men framförallt för hans förmåga att göra roller som jag minns, som jag inte kan släppa. Han är Danmarks Mikael Persbrandt, trots sina vackra uppenbarelser väljer de i större omfattning tunga dramer som vill berätta något än actionstänkare. Trots stort motstånd som Persbrandt, Max von Sydow, Peter Stormare, Skarsgård-familjen, David Dencik, Alicia Vikander, Ulrich Thomsen, Joel Kinnaman, Noomi Rapace och så vidare så håller jag Mikkelsen högst som Nordens intressantaste och bästa skådespelare i Hollywood. Han har dock inte fått göra lika minnesvärda karaktärer i Hollywood som hemma i Danmark, ännu!
Bästa roller: Niels i "Älskar dig för evigt", Jacob Pedersen i "Efter Bröllopet", Le Chiffre i "Casino Royale" och Lucas i "Jakten".
Som Niels.
Edward Norton
Upptäckte honom i: ”Primal Fear” (1996).
Blev min favorit efter: Primal Fear. ”I’m an actor and, each time out, I’m trying to convince the audience that I’m this character. Every little thing that people know about you as a person impedes your ability to achieve that kind of terrific suspension of disbelief that happens when an audience goes with an actor and character he’s playing” sade Norton i en intervju efter sin roll i “The Score”. Integritetens mästare som tyvärr inte varit med i lika många (och bra) filmer de senaste åren som i början av sin karriär. Dock är han underbar i Wes Andersons ”Moonrise Kingdom” där han spelar scoutledare.
Bästa roller: Derek Vinyard i "American History X", Aaron Stampler i "Primal Fear", Berättarrösten i "Fight Club" och Montory Brogan i "25th Hour".
Som Aaron.
Mikael Persbrandt
Upptäckte honom i: "Beck" (1997).
Blev min favorit efter: Gunvald i all ära men det var när jag såg "Dag och Natt" och otaliga pjäser på teatern som jag blev förhäxad/förälskad/förtrollad i Persbrandt, och började således förfölja honom (!).. gör inte det längre.
Bästa roller: Roffe i "Under ytan", Gunvald Larsson "Beck"-serien, Anton i "Hämnden" och Thomas i "Dag och Natt".
Som Thomas.
Brad Pitt
Upptäckte honom i: "Thelma & Louise" (1991).
Blev min favorit efter: Redan på 90-talet med mängder av minnesvärda prestationer i grymma filmer men han har bara blivit bättre och bättre. En skådespelare som kombinerar stjärnstatus med fantastiska rollprestationer i drama, thriller, action, komedi, ja alla genrer klarar han. Innan var det Johnny Depp som gällde för mig men Pitt har efter fantastiska rollprestationer de senaste åren (medan den andra har spårat..) seglat om. Han har en plats på listan för han är en hunk men en mycket eftertänksam och begåvad sådan.
Bästa roller: David Mills i "Se7en", Tyler Durden i "Fight Club", Richard Jones i "Babel" och Benjamin Button "The Curious Case of Benjamin Button".
Som Richard.
Ralph Fiennes
Upptäckte honom i: "The English Patient" (1996).
Blev min favorit efter: Han har funnits med sedan dess och även om han sällan har huvudroller så är det något med honom som gör att han tar över filmrutan.
Bästa roller: Amon Goethe i "Schindler’s List", Count Laszlo de Almasy i "The English Patient", Harry i "In Bruges" och Francis Dolarhyde i "Red Dragon".
Som Francis.
Jonas Karlsson
Upptäckte honom i: "Tsatsiki, morsan och polisen" (1999).
Blev min favorit efter: En av Sveriges bästa skådespelare, kanske den allra främsta, som på egen hand kan rädda en film (dock har han tack och lov en förmåga att mest vara med i kvalitetssammanhang, vare sig det gället film, TV eller teater). Ett geni som förutom att vara en fantastisk skådespelare också är en hyllad författare, nu ska en av hans novellsamlingar ”Det andra målet” filmatiseras. Jonas Karlsson är en nästan provocerande begåvad människa som dessutom osar integritet.. sa jag att han var snygg också?
Bästa roller: The man in suit i "Storm", Hannes i "Den man älskar", Henry i "Kim novak badade aldrig i Genesarets sjö" och Valle i "Cockpit". Bästa prestationen för TV är Fredrik Kreutz i "Mannen under trappan" och på teater var han fantastisk som Johan i "Scener ur ett äktenskap".
Som Hannes.
Chris Cooper
Upptäckte honom i: "American Beauty" (1999).
Blev min favorit efter: För att han levererar i skymundan, han är birollsmästaren som alltid gör mig så sjukt imponerad. Han spelar trovärdigt känslotrubbade karaktärer som ingen annan.
Bästa roller: Col. Frank Fitts, USMC i "American Beauty", Sam i "Lone Star", John Laroche i "Adaptation" och Robert Hanssen i "Breach".
Som Robert.
Ryan Gosling
Upptäckte honom i: "The Notebook" och "Murder by Numbers".
Blev min favorit efter: "Half Nelson" gjorde mig fast för all framtid. En kameleont som är lika spännande och begåvad som snygg.
Bästa roller: Driver i "Drive", Dean i "Blue Valentine", Dan Dunne i "Half Nelson" och Lars Lindstrom i "Lars and the Real Girl".
Som Dan.
Av mina 30 skådespelare på listan är de här åtta de absolut bästa: Nicole Kidman, Cate Blanchett, Julianne Moore, Kate Winslet, Meryl Streep, Philip Seymor Hoffman, Leonardo DiCaprio och Sean Penn.
Och de här var VÄLDIGT nära listan... Tim Robbins, Kevin Spacey, Michael Fassbender, David Strathairn, Ethan Hawke, Liam Neeson, Jeff Daniels, Jeff Bridges, Michael Douglas, Jude Law, John C. Reilly, David Dencik, Jennifer Lawrence, Catherine Keener, Olivia Williams, Charlotte Rampling, Gwyneth Paltrow, Vera Farmiga och Bette Davis.
VILKA ÄR DINA FAVORITER AV NAMNEN PÅ MIN LISTA? VILKA SKULLE VARA MED PÅ DIN LISTA?
På bloggen modeochfilm skriver jag, Rebecca Unnerud, om film, mina frilansjobb och relationen mellan mode och film. På bloggen blandas filmrecensioner/nyheter/analyser/tips med röda mattan, politik, vardag och personliga inlägg.
Jag är utbildad journalist och filmvetare. Jag har arbetat som webbredaktör men är nu verksam som frilansjournalist åt vitt skilda tidningar som MovieZine, Feministiskt Perspektiv, Junia och Sofis mode. Det ska bli väldigt kul att blogga för Whatsupsthlm och dessutom skriva kulturartiklar (mest film) för siten.
För att läsa gamla inlägg, kolla in min gamla blogg: www.djungeltrumman.se/rebecca
Senaste numret av MovieZine finns att hämta här:
Jag har skrivit om filmbloggsklimatet i Sverige kontra internationellt, filmbloggar kontra modebloggar. Jag har intervjuat grymma filmbloggare som Fiffis filmtajm...
Hynek Pallas och Joel Burman.
Jag har gjort ett personporträtt av fantastiskt roliga Rebel Wilson.
