Torsdagen den 18:e feb

Vägen till Wamunyu från Nairobi var väldigt skumpig och stenig. Omgivningen bestod delvis av karakteristiska bruna kullar. Här och var kunde man se teplantage och majsfält. En stor kontrast från den livliga staden Nairobi. Det här är "the real Kenya" (det riktiga Kenya) tänkte jag.

Vi anlände till Joshuas hus och blev glatt bemötta av hans familj. Joshua med sitt livliga humör tog med oss kring sin boskap. Den röda jorden var dekorerad med tegelröda kojor. Här är kvinnorna de som styr. Hans 80-år-någonting-gamla mor sprang runt med djuren och högg ved. Fantastiskt!

Vi blev visade till våra rum, sedan toaletten som låg trettio meter bort, ett hål i marken. Jag frågade Joshua varför det fanns grenar i luckorna i taket?

- Vi har placerat dem där för att hålla fladdermöss borta på nätterna.

Jag är ingen mörkrädd person av mig, men efter hans svar hade jag velat ha dagsljuset en lite längre stund. Här i byn har de inte tillgång till el och rinnande vatten. Så fort solen försvann förstod jag hur oförbredd jag var för denna främmande värld som jag helt plötsligt befann mig i. Hemma i Sverige tänker jag nog inte mycket på el för det är så enkelt, bara en strömbrytare som ska på och av.

På kvällen samlades vi med familjen för middag, en enkel måltid av majs och ris. Vi satt runt Joshua som berättade om sina ungdomshistorier och översatte berättelser av sin mor. Deras sätt att leva är väldigt enkelt men inspirerar mig. Här är mycket lugnt. När vi var bredda att gå till sängs blev jag förvånad. Joshua sa att jag skulle följa med honom. Jag följde honom i mörkret till en annan hydda där jag skulle få sova.

Jag tittade på Rose och Anette som flinade, lättade att det inte var dem. I hyddan insåg jag att det inte fanns några pinnar för att skydda mig från fladdermöss. Detta kan låta som jag är mammas pojke, rädd för mörkret. Men jag tror nog att det hade varit ett fåtal personer som hade velat ligga ute i en hydda bland alla majsfält helt själv. Jag tittade runt omkring mig och drog mig snabbt tillbaka till Rose och Anette. Nu ligger vi på en trång plats och lyssnar på fladdermöss som gnager på pinnar över våra huvuden.