Eller?

Självklart pratar jag om surströmming. Denna läskiga lilla fermenterade fisk som är en delikatess i norra Sverige och i resten av världen ses på med avsky. Det handlar inte om smaken på själva fisken utan den skarpa doften eller kanske borde jag säga lukten eftersom den är hemsk. Den går inte att undvika och luktar starkt av bajs och dåliga avlopp. Lukten sätter sig i kläder och har du tänkt dig att äta inomhus borde du antingen tänka om eller öppna burken i iskallt vatten. Ett annat knep är att öppna burken i en plastkasse. Om du inte förstått det så se upp för spadet. Fermenteringen gör burken farlig att öppna då det bubblar och har sig.

Jag är uppvuxen med hela min släkt i Skellefteå så även om jag skulle vilja slippa att äta surströmming vore det omöjligt. Tur då att jag tycker om det. Jag gör mig en riktigt fet klämma och njuter medan mormor tycker att jag förstör fisken med alla mina tillbehör och toppingar.

Hon som 95-årig krutgumma äter fisken enbart med potatis och smör på tunnbröd. Kanske lite rödlök på sidan av.

Ädla drycker till bör vara iskall snaps och öl men eftersom mormor väger som en fjäder och jag ammar drack vi istället 3,5or från Backens, ett lokalt bryggeri. Också fantastiskt gott!

Eftersom vi var osäkra på om det skulle räcka med surströmming bakade vi en västerbottenspaj också. Serveras med romsås.

Här borde jag länka ett recept men här kommer det på bild istället.

Ser ni de fina blåklockorna? Min älskade make plockade de till min mormor, fint va.

Nu sova, kramar!

Kom ihåg att följa mig på Instagram också @stockholmandme.