Imorse vaknade jag pigg och glad och utvilad och startade dagen med en fika med härliga Viktor. Vi surrade om livet och Sonisphere festivalen som är imorgon och det var en skön start på dagen. Viktor är alltid så klok och snäll och det borde helt klart finnas fler av honom här på planeten. När vi skildes åt så började jag tänka på livet och på när man egentligen är vuxen?

Att jag har ett stort kompisgäng kan väl ingen ha missat, och det kan man inte vara annat än sjukt glad över! Det finns alltid någon att ringa eller ta en kopp kaffe med, alltid någon som är sugen på att hitta på något skoj eller slappa framför en film. Vi är ju nästan alla i samma ålder och närmar oss trettio nu, så sakta men säkert börjar man inse att vi nu faktiskt blir äldre.. Det innebär ju en del förändringar och tillökningar. Först kom fina prince Vince, första babyn i gänget : ) Och nu har vi även ett nyförlovat par i gänget och med det så innebär det att det blir bröllop nästa sommar!! Hur härligt är inte det?!!

Ni får inte massuppfitta mig nu, jag är sjukt glad för mina älskade vänner. Men själv så känner jag mig som typ 19, eller okej 21. Men det är jag ju verkligen inte. Vad fan hände med tiden? Ja det kan man ju undra? Jag vet i alla fall att jag inte kommer att vara 40 år och tänka ”om jag ändå skulle gjort det, och det, och det..” Jag lär ju sitta och minnas hur sjukt galet och roligt och härligt mitt liv vart. Frågan är ju bara: Exakt hur länge man får leva som Pippi Långstump innan man måste skärpa sig?

 

 

Visst fan kan jag väl tänka mig att trycka ut en och annan kotte så småningom och såklart vill jag ju också ha en man att dela livet med. Men kan man liksom kombinera lite? Kan man vara mamma och fortfarande sova med fötterna på huvudkudden och äta chips till frukost?