Detta gick jag förbi i morse. Jag har svårt att tro att man målar ett övergångsställe i pridefärger någon annan stans än på Södermalm. Jag blir glad av tokigheter. Jag blir lättad när någon gör något annorlunda och oväntat. Jag blir lycklig av Södermalm och av tanken på att alla får vara som dom vill här. Man inte ska behöva passa in i något fack och vara som alla andra. Man ska vara fri. Jag hoppas att alla känner sig fria. Jag själv får panik när jag inte känner mig fri.

Jag vill alltid känna mig fri. Jag har aldrig varit bra på måsten och saker man borde i livet. Och nu känner jag mer än någonsin att jag måste få vara. Bara vara jag. Jag klarar inte av en press på mina känslor. Kanske för att jag inte vill. Ska jag känna så ska det finnas tid att känna fritt.

När jag såg detta övergångställe så fylldes jag med tankar. Tankar på hur mycket vackert det finns i livet. Tankar på frihet. Jag hoppade på tunnelbanan och helt plötsligt byttes den vanligtvis äckliga upplevelsen av att trängas med en massa svettigt folk till något vackert. Jag såg en kvinna i 40-års åldern, hon var så vacker och såg så rofylld ut. Hon påminde mig om Sepides vackra moster Annette. Tunnelbanan var fullpackad med folk och helt plötsligt blev alla andra vackra också, gamla som unga. Jag började fundera på allas öden. Där stod vi i en stinkande tunnelbana, tillsammans färdades vi mot samma håll, men inte mot samma mål. Det var något vackert över min morgon. Jag slöt mina ögon och för en stund ville jag inte lämna mitt kära Södermalm någonsin, jag kunde aldrig tänka mig att flytta, jag kunde inte tänka mig att byta ut mitt liv, jobb och min lägenhet för något i livet..

Mina tankar fortsatte till ordet "rofylld". Och då slog det mig att jag inte är det. Jag vill också vara rofylld, fri och vacker. När jag var ute och reste kände jag för första gången i mitt hjärta att jag var hemma fast jag var så långt borta. Jag var hemma i mig själv. Jag hittade min själ och vi gillade varann. Jag var rofylld och fri, det gjorde att jag kände mig just vacker. Jag insåg att varje människas hem är där ens hjärta är, där du känner dig fri. Det är bara då din själ får ro.

Snälla. Surfa inte vidare. Lyssna och njut, jag lovar att det är vackert: