Det är extremt ruggigt väder i Stockholm idag. På Nyheterna lät det som om domedagen är nära och jag ser inte direkt fram emot att gå ut men, norrlänningen i mig blir lite trött. Varför är det samma sak varje år, så fort det blir snö i luften skriker man i hysteri som om fimbulvintern är nära? Ta på en extra kofta och dra ner mössan över öronen vettja.
Istället för en kofta brukar jag slänga en stor cashmeresjal runt axlarna och fästa den runt midjan med ett skärp. Mjukt och skönt 2.0.
Klänning, Stradsmissionen. Sjal, köpt på marknad i Oman. Skärp, mammas gamla.
åh, underbart med gladiolus
utrustad med två koftor, två halsdukar, en trench, totoro-vantar & en liten mössa med tofs. det är ruggigt här med, även om vi inte fått någon snö än.
Jag skrattar när folk säger att de här är mycket snö, själv var jag med när det var snöstorm i Gävle -99. Flera meter snö och militären körde fram med bandvagn. Skolan var stängd i en vecka och man kunde hoppa med i en snöhög och inte synas mer. Det kallar jag snöstorm, inte dehär ^^
Åh, jag förstår inte riktigt heller snö-hysterin. När jag tog en promenad i allt det vita idag kändes det som om jag var den enda människan i hela världen, för jag mötte inte en endaste person på 25 minuter. Rätt så skönt faktiskt.
Norrläningen i mig tycker samma lika :)
trots att jag bor och alltid har bott i södra delen av sveariket, kan jag verkligen hålla med dig. inte för att jag är särkillt förtjust i vintern, men hallå. katastrof är det väl inte!