April 2013

Visst är det så att när det bästa filmåret genom historien ska listas så snackas det om 1994?! Jag förstår varför. Följande är några av filmerna som hade premiär 1994 och som jag tycker är mer än sevärda:

• Dum och Dummare • Forrest Gump • Fyra bröllop och en begravning • Lejonkungen • Léon

• Natural Born Killers • Nyckeln till frihet • Pulp Fiction • Quiz Show • Reality Bites • Speed • Yrrol




Jag tycker att filmåret 1999 var minst lika grymt och är nog mitt favoritår:

• Allt om min mamma • Arlington Road • American Beauty • Boys Don't Cry • Den gröna milen • Eyes Wide Shut • Fight Club • I huvudet på John Malkovich • Insider • Magnolia • Notting Hill • The Matrix • Sjätte sinnet • Stulna år • The Straight Story • The Virgin Suicides • The Talented Mr. Ripley


Två andra favoritår:


95:

• Apollo 13 • Bara en natt • Braveheart • Casino • Clueless • De misstänkta • Copycat • Dead Man Walking • Die Hard - Hämningslöst • Farväl Las Vegas • Heat • Nätet • Se7en • Strange Days  


76:

• Alla Presidentens Män • Bugsy Malone • Carrie • Den lilla flickan i huset vid vägens slut • Hyresgästen • King Kong • Maratonmannen • Mannen på taket • Mordet på en kinesisk bookmaker • Network • Omen • Rocky • Taxi Driver


Som ni kanske märker är flera av åren från 90-talet eftersom det är mitt favoritfilmdeccenium tillsammans med New Hollywood under 60- och 70-talet. Förklaring? På 90-talet var jag barn/tonåring och började sluka film. På 60 och 70-talet gjordes de bästa och viktigaste filmerna som har präglat efterkommande regissörer och filmer.

2002 var för övrigt ett fint år som gav mig två av mina favoritfilmer ("The Hours" och "Älskar dig för evigt"), 1991 är ett annat grymt år då "JFK", "Thelma & Louise", "Stekta gröna tomater", "När lammen tystnar", "Terminator 2" och andra femmor kom.

Sämsta filmåret då?

Det blir något på 2000-talet eftersom det är de åren jag kommer ihåg + att det faktiskt har varit några halvdåliga år: 2005, 2006 och 2010.


Nu är det er tur att berätta vilka som är era favoritår och favoritdeccenium (och sämsta) i filmhistorien!


Jag tycker att "Äta sova dö" var förra årets näst bästa svenska film (den bästa var "Call Girl") och den besegrar även de flesta andra filmer jag såg 2012. Den innehåller mycket tragik och sorg men lika mycket hopp och kärlek. Den har liknats vid "Apflickorna" (så fort det är en kvinnlig regissör och kvinnor i huvudrollen är de lika..) men jag tycker att "Äta sova dö" är mycket mer lätttillgänglig, en film som både kritiker och publik kan älska.

Även om jag inte alls kan jämföra mig med Rasas situtation har jag erfarenheter av arbetslöshet och Arbetsförmedlingens handfallenhet. "Äta sova dö" visar Sverige 2013, ett Sverige som många inte vill låtsas om. Det är upp till betraktaren att bestämma hur politisk regissören Gabriela Pichler är, jag tycker hon är mer politisk än vad många politiker är tillsammans men på ett subtilt sätt.

Nermina Lukac trollbinder i huvudrollen och har rättvist prisats för det både i Sverige och utomlands. Det ska bli spännande att följa hennes och Pichlers (som gör sin långfilmsdebut) fortsatta karriärer.

Betyg: 4/5