Betyg 5


Nu finns "Call Girl" att hyra, filmen där kritiken (Palme, objektifering av tjejerna) överskuggade filmens enorma kvaliteter. När jag såg filmen på Stockholm Filmfestival i höstas blev jag överväldigad och satte en femma. Och jag håller fast vid mitt betyg. Läs nedan min recension.

Som Ruben Östlunds, Tomas Alfredsons och Lukas Moodysons filmer kommer "Call Girl" att bli en modern klassiker. Den har alla komponenterna: en intressant och spännande historia med många bottnar, en fantastisk skådespelarensemble med både okända och kända ansikten och är snyggt paketerad med musik, scenografi, kostym och foto i värdsklass. Vi möter Iris (Sofia Karemyr) och hennes väninna Sonja (Josefin Asplund) som hamnat snett i tillvaron. De lockas in i prostitution av bordellmamman Dagmar Glans (Pernilla August). 

Mikael Marcimain har valt att berätta om bordellhärvan på 70-talet genom barns ögon och historien blir därför ännu mer drabbande. Det är historien om män med makt som utnyttjar unga kvinnor. Filmen består av två sammanlänkande berättelser, den viktigaste (och mest lyckade) är den om flickorna och deras öde i bordellmammans händer. Den andra berättelsen handlar om gubbarna i kostym som utnyttjar sin makt och polisen som försöker sätta dit de ansvariga och skyldiga i härvan. Marcimain berättade på invigningen under onsdagkvällen att filmen handlar om olika konstellationer liknande familjer och kallade den skämtsamt för en "familjefilm". Jag älskar filmer som är underhållande och spännande men som samtidigt är modiga, provocerande och har något viktigt att förmedla. Det är ju inte direkt förvånande att mannen som långfilmsdebuterar gör ett mästerverk. Smaka på denna repertoar: "Graven", "Upp till kamp", "Lasermannen"!

Jag har för övrigt aldrig varit med om en så bra filmhöst tidigare där framförallt "Palme", "Searching for Sugar Man", "Hypnotisören" och "Äta sova dö" stuckit ut.

Betyg: 5/5

Se filmen här.

Visst är det så att när det bästa filmåret genom historien ska listas så snackas det om 1994?! Jag förstår varför. Följande är några av filmerna som hade premiär 1994 och som jag tycker är mer än sevärda:

• Dum och Dummare • Forrest Gump • Fyra bröllop och en begravning • Lejonkungen • Léon

• Natural Born Killers • Nyckeln till frihet • Pulp Fiction • Quiz Show • Reality Bites • Speed • Yrrol




Jag tycker att filmåret 1999 var minst lika grymt och är nog mitt favoritår:

• Allt om min mamma • Arlington Road • American Beauty • Boys Don't Cry • Den gröna milen • Eyes Wide Shut • Fight Club • I huvudet på John Malkovich • Insider • Magnolia • Notting Hill • The Matrix • Sjätte sinnet • Stulna år • The Straight Story • The Virgin Suicides • The Talented Mr. Ripley


Två andra favoritår:


95:

• Apollo 13 • Bara en natt • Braveheart • Casino • Clueless • De misstänkta • Copycat • Dead Man Walking • Die Hard - Hämningslöst • Farväl Las Vegas • Heat • Nätet • Se7en • Strange Days  


76:

• Alla Presidentens Män • Bugsy Malone • Carrie • Den lilla flickan i huset vid vägens slut • Hyresgästen • King Kong • Maratonmannen • Mannen på taket • Mordet på en kinesisk bookmaker • Network • Omen • Rocky • Taxi Driver


Som ni kanske märker är flera av åren från 90-talet eftersom det är mitt favoritfilmdeccenium tillsammans med New Hollywood under 60- och 70-talet. Förklaring? På 90-talet var jag barn/tonåring och började sluka film. På 60 och 70-talet gjordes de bästa och viktigaste filmerna som har präglat efterkommande regissörer och filmer.

2002 var för övrigt ett fint år som gav mig två av mina favoritfilmer ("The Hours" och "Älskar dig för evigt"), 1991 är ett annat grymt år då "JFK", "Thelma & Louise", "Stekta gröna tomater", "När lammen tystnar", "Terminator 2" och andra femmor kom.

Sämsta filmåret då?

Det blir något på 2000-talet eftersom det är de åren jag kommer ihåg + att det faktiskt har varit några halvdåliga år: 2005, 2006 och 2010.


Nu är det er tur att berätta vilka som är era favoritår och favoritdeccenium (och sämsta) i filmhistorien!

Nu är det klart att Sofia Coppolas "The Bling Ring" ska öppna "Un certain regard" på årets Cannes-festival.

Den är baserad på verkliga händelser och handlar om ett gäng tonåringar som använder sig av internet för att spåra var kändisar befinner sig för att sedan göra inbrott i deras hem. Emma Watson har en av rollerna i filmen som har premiär 14/6.

Sofia Coppola har verkligen ärvt sin pappas talang för att göra film. Coppola har sinne för detaljer och det märks i allt, inte minst i filmernas kostymer och scenografi. Hennes intresse för kläder har inte bara tagit sig uttryck i hennes vackra filmer utan hon har även blivit en stilikon som syns på världens modeveckors första rad. Hon har även regisserat modereklamfilmer som designsamarbetet Marni at H&M.

Så här ser min Coppola-lista ut:

4. Somewhere (Betyg: 3/5)

3. Marie Antoinette (Betyg: 4/5)

2. The Virgin Suicides (Betyg: 4/5)

1. Lost in Translation (Betyg: 5/5)


För ett par veckor sedan såg jag danska ”Anklagad” (på Netflix) som handlar om en familj där pappan blir anklagad för att ha förgripit sig sexuellt på sin 14-åriga dotter. Eftersom dottern har hittat på saker förut som inte visats stämma tror inte mamman (Sofie Gråbøl från Brottet) på henne utan tar mannens parti. Ganska snabbt visar det sig att han faktiskt har gjort det fasansfulla brottet men det vet bara advokaten och vi som tittar. Det är ett väldigt bra drama som gör ont och bjuder på väldigt bra skådespelarprestationer.

”Jakten" är Thomas Vinterbergs nya film och jag som ÄLSKAR dansk film och i synnerhet Vinterbergs ”Festen” hade väldigt höga förväntningar inför förhandsvisningen i måndags. Filmen utspelar sig i en liten dansk stad runt jul. Vi får följa 40-åriga Lucas, som äntligen har lyckas styra upp sitt liv. Efter en tuff skilsmässa är han en omtyckt förskollärare, har sitt tajta killgäng och har börjat dejta en kollega (Alexandra Rapaport). Han har även börjat bygga upp relationen med sin tonårige son Marcus som planerar att flytta till honom istället för hos mamman där han nu bor. En oskyldig lögn vänder dock allt upp och ner. Ett av förskollans barn, Klara, antyder att han har antastat henne och pedofilryktet sprider sig genom byn som en löpeld och ett fruktansvärt drev mot Lucas inleds.

Dramaturgin är perfekt och stämningen trappas upp ju längre in i handlingen vi kommer. Det börjar som ett fint drama med komiska inslag men slutar i thriller och skräck. Sakta men säkert omsveps vi av lögnen som blir till rena mardrömmen för såväl Lucas som åskådaren. Jag slungas mellan hopp och förtvivlan i hela filmen och detta starka och drabbande drama går genom märg och ben. Många av scenerna är så provocerande att det är jobbigt att titta. Filmen handlar om inbillade övergrepp på barn, men också om vuxenmobbning och hur ett litet frö, som inte ens behöver vara sant, kan sätta igång ett jordskred hos en grupp människor. Även om motsatsen bevisas så KAN ju inte den stora massan ha fel, och det går inte att tillstå att man gjort fel i efterhand.

Mads Mikkelsen är fantastisk och bekräftar verkligen det faktum att han är en av de allra bästa karaktärsskådespelarna och tillhör min 10-i-topp över världens bästa skådespelare. Han prisades på förra årets Cannes filmfestival för bästa skådespelare och han spelar med en intensitet och närvaro som verkligen berör. De övriga skådespelarna är också mycket bra som Theo (Thomas Bo Larsen), han spelar Lucas bästa vän och tillika pappan till den som anklagar Lucas. Allra bäst är nog barnen, Annika Wedderkopp (Klara) och Lasse Fogelstrøm (Marcus), båda i sina debutroller. Wedderkopp har en enormt krävande och viktig roll och lyckas med att både skapa sympati och ilska.

Filmen har en del brister som övertydlighet och flera av vändningarna ser jag på en mils avstånd. Men det spelar ingen roll, "Jakten" är fantastisk som så ofta danska filmer är.

Anklagad

Betyg: 3/5

Jakten

Betyg: 5/5

10 andra bra filmer rörande pedofili:

Happiness

Sleepers

Trust

The Woodsman

Mystic River

My Own Private Idaho

Hard Candy

Kaninmannen

Palindromes

Life During Wartime

20 favoritdramer från världens bästa filmland: DANMARK

Susanne Biers Älskar dig för evigt, Bröder, Efter bröllopet och Hämnden.

Thomas Vinterbergs Festen.

Lars von Triers Dogville, Manderlay och Breaking the Waves.

Paprika Steens Låt de små barnen...

Per Flys Bänken, Arvet och Dråpet.

Anders Thomas Jensens Adams äpplen.

Erik Poppes De osynliga och Hawaii, Oslo

Annette K Olesens Förbrytelser.

Bille Augusts Pelle Erövraren och Den goda viljan.

Simon Stahos Dag och Natt.

Nikolaj Arcels A Royal Affair.