Haha... det är ingen konst! Vem fan uppfann "snooz"-knappen?!?! Det är helt omöjligt att gå upp. Så här lät dialogen mellan mig, min kropp och min hjärna i morse...

Jag: Upp!
Hjärnan: Far åt helvete!
Jag: UUUUUPP!
Hjärnan: Nej!
Kroppen: Öh... vem är det som skriker?
Jag: Jag! Vi MÅSTE UPP! Vi ska till jobbet!
Hjärnan: Va? Schhhh... zzzzz...
Kroppen: Zzzzzzz...
Jag: Äsch... skit ned er. Jag måste till JOBB!
Hjärnan: ...   ....   ....

Kroppen: Ska bara sova en minut till... en... minu.... Zzzzzz...
Jag: EN MINUT TILL BARA!!! Sedan MÅSTE vi dra!

Sedan drömmer jag en stund att jag är på på semester. Vaknar sedan till med ett ryck och stressar iväg till jobbet. MED min kropp som faktiskt höll sitt löfte om en minuts sömn till. Väl inne på kontoret känns det som jag glömt något...

Hemma i sängen:
Hjärnan: Hallå?! Var är ni? Fan... inte nu igen...

:D

Ursprungligen postat i min gamla blogg. Tänkte jag skulle ta med den hit ;)