Det finns så många underbara männsikor i mitt liv just nu som har en bulle i ugnen. Alltså små liv i sina magar. Kära Sandra som borde få när som helst, underbara Kraako som snart kalvar den första lilla bebben i gänget, Marris, Julle och många fler och kanske några hemliga? Hur som helst så tänker jag massor på er alla gravidisaurusar där hemma. Tankarna blir väl till drömmar på nätterna och inatt så drömde jag en så sjuk dröm så jag undrar om jag på riktigt borde spärras in...

 

Överallt här finns ju dessa gekkos, alltså ödlor, och det måste väl vara dom och kombinationen av att jag tänker mycket som gör att det spökar i min hjärna på nätterna.

 

 

I natt drömde jag att jag låg på sjukan och skulle föda. Precis när jag skulle krysta ut den lilla illbattingen så bröts strömmen en sekund, och när lyset kom tillbaks så hade jag fött en grön liten ödla som sköterskan la på mitt bröst. Min kära man i drömmen som stod brevid mig undrade om vårt lilla barn inte såg lite konstigt ut? Han tyckte det var lite väl litet och med svans och att det var så grönt till färgen..? "Ingen fara" sa jag, "det är helt normalt att föda ödlor, dom blir till små barn så småningom". Han såg lite förkrossad ut och jag gav det lilla ödlebarnet till honom, (som han motvilligt tog emot), och sa att jag skulle gå ut på en cigg bara och ta en paus efter den hårda förlossningen.

 

Väl därute mötte jag en sköterska och kände att jag måste fråga henne om det är många som föder ödlor just nu? Jag såg ju några mammor som låg i samma rum som mig med stora leguaner i famnen, men min var ju lixom bara en 5 centimeters liten sprätt? Dessutom så började jag starkt misstänka att jag inte ens var gravid för jag kom på att jag inte ens sagt något om det till en endaste människa på 9 månader i så fall. Inte till min familj, eller till någon kompis. Ju mer jag berättade för henne så blev jag mer och mer säker på att jag bara haft ont i magen, och att någon lagt dit en ödlejävel medans strömmen gick, och fullkomligt lurat mig!! Då undrade hon varför i helvete (ursäkta språket, men hon sa så) jag annars skulle vara tjock som en ko??? "Kom nu så går vi och gör ett ultraljud för det verkar finnas nåt stort kvar där inne i din mage" sa hon argt och slet tag i min arm! Då vaknade jag med ett ryck och fattade att allt var en dröm..

 

Men jag har seriöst funderat på om jag håller på att tappa förståndet? Vad tror ni? Dags att komma hem kanske, haha?