Har vi för många valmöjligheter?
Man kan ju faktiskt verkligen i princip göra precis vad man vill av sitt liv. Jag tror att allt går att genomföra med vilja och lite jävlaranamma och den som påstår nåt annat får redogöra för mig exakt hur hårt de har försökt så ska vi se om man inte kunde ha gjort liiite till för att det skulle gå vägen. Det STORA problemet är ju att veta vad man vill med sitt lilla liv. Jag var helt säker på att jag vid den här åldern skulle ha minst tre små kottar, vara gift, ha husdjur och bo i villa. Men icke.
Istället så har jag en inre kris som har kommit som ett brev på posten. Vad ska jag göra av mitt liv? Vars ska jag bo? Vad ska jag jobba med? Jag vet inte ens vad jag vill ha för hårfärg för faaan!! Ena dagen orange, andra dagen mörkt och nästa dag kan jag inte tänka mig att vara något annat än blond. Jag tycker att jag borde skärpa mig. Jag kan inte komma på någonting och det känns som att jag helt tappat förmågan att ta ett enda jävla beslut. Kan det vara så att man har för mycket att välja på? Hoja, det måste ju ha varit bättre förr i tiden.
Ei helvetti, just idag känns det som att det är nära till att jag tackar för mig, flyttar till Rovakka och blir en enstöring. Om någon av er har en annan bra idè så får ni gärna tala om för mig vad jag ska göra. Jag vet inte.
Kriser kommer och går...tyvärr...
men du SKA stanna i Sthlm och köpa dig en lgh til att börja med!!!
Ta en dag i taget, tänk inte ännu långsiktigt. Man skall inte ha bråttom. Jag trodde också att jag hade allt planerat men för ca.2 år sedan ändrades allt. Man skall inte se allt in i en tunnel, går det inte som man vill så ska man fundera om men inte planera för långt! Man lever här å nu, livet är för kort! :)
Du är absolut inte ensam om att tänka såhär, det tror jag många gör ofta. Folk vågar bara inte erkänna det för att dom är så pretto.
Testa fundera från andra hållet.. Vad vill du INTE göra, vad vantrivs du med osv. och så plockar du bort sånt ur ditt liv. Lämna kvar det som är ok och bra, så kanske det klarnar så småningom vad nästa steg framåt är. Så gjorde jag för ett år sedan när jag krisade och med ett par underbara vänner vid min sida är krisen sedan länge över..! :)
Kram på er!
Förresten om du vill gifta dig så står det folk på kö ; )
vad har hänt mellan dig och markus?
Nej, du är verkligen inte ensam! Jag tycker du ska göra som Jonta säger, eller så kan du få prata med mig när jag ska träna på utvecklingssamtal;) kram
Ok, dumt att kommentera anonymt? Taaat lugnt bara, alla krisar. Följer er blogg, kul!! Och man läser ju att inget "hänt", kvinnan är ju ogift och utan barn haha :)
Tänk positivt. Allt ordnar sig.
it will come to you Zara...
Jonta, det var nog det klokaste jag har hört på länge!
Jontta: jag gjorde exakt samma sak. Jag bröt också vänskapen med vänner som jag trodde va mina vänner. De finns VÄNNER och "vänner".
Zara: gör allt som får dej att må bra, som du njuter av och blir glad av.
Hoja vad söta och kloka ni alla är!! Det är ingen större fara, jag funderade bara lite : )