Efter en vecka fylld av sjukdom slutade den iallafall mycket bra på Kolmården tillsammans med min underbara familj.

Kl 15 ska jag på pressvisning av Baksmällan - Del III. 

Några andra roliga grejer i veckan: imorgon pressdag på Svenska Filmintitutet för sommarens svenska filmer (bland annat denna !!), pressvisning på Fotografiska på torsdag för Helmut Newtons utställning och på lördag fyller MovieZine 10 år vilket firas med middag och utgång!

Missa inte de korta filminformationstexterna jag börjat göra för Whatsup, kolla in de här:  "The Great Gatsby" och "Krigets barn". Denna vecka tänkte jag skriva om "Only God Forgives" och "Baksmällan".

Jag fick precis reda på att jag fått pressackreditering till Hultsfredsfestivalen så "nya Hultan", snart ses vi!!!



Jag har sett två riktigt bra filmer de senaste dagarna som påminner om varandra, "The Imposter" och "Compliance".

Dokumentärfilmen "The Imposter" kom i höstas och jag har verkligen velat se den sedan dess. Den handlar om Nicholas Barclay, en 13-årig kille med blå ögon som 1997 försvinner från sitt hem i Texas. Fyra år senare dyker han upp – i Spanien. Alla tecken tyder på att det är han, förutom det faktum att han är mörkhårig, har bruna ögon, väl synlig mörk skäggväxt, enbart pratar engelska med fransk brytning och är en 23-årig man vid namn Frédéric Bourdain. Fast det sista är det ingen som vet till en början, ingen mer än Frédéric själv förstås. Till och med Nicholas familj tror att det är deras son och han f år följa med dem hem till Texas.

"The Imposter" är alltså sann och besitter en riktig thrillerkänsla med många twistar. Den är också väldigt snyggt filmad och klippt med både traditionella talking heads-intervjuer (framförallt med Frédéric Borudain och Nicholas familj) och dramatiskt filmade klipp.

Denna dokumentärstrhiller är det mest fascinerande jag sett på länge och den gjorde mig både rädd, engagerad, äcklad och chockad (konstigt att den inte ens blev nominerad i dokumentärfilmskategorin på Oscarsgalan, den är minst lika bra som ”Searching for Sugar Man”).

 

"Compliance" är ingen dokumentär utan ett drama/thriller men bygger på verklighetsbaserade händelser. Den visades på Stockholm filmfestival förra året och det är också en film jag har tänkt se sedan höstas.

Det är fredag kväll. Personalen på ett sjaskigt snabbmatsställe är underbemannade, har kort om ingredienser och står inför veckans stressigaste kundrush. Chefen Sandra (Ann Dowd) är lagom jäktad när en man ringer till och utger sig för att vara polis och säger att en av hennes anställda, Becky, har stulit från en av kunderna. Enbart med hjälp av sin röst övertalar han Sandra att ta in Becky på ett rum och klä av sig för visitering. Hon behandlas som en brottsling redan utanför myndighetens förvar.Och detta är bara början på ett kvidande långt förhör... Det intressanta var att se var gränsen skulle gå, när någon skulle säga nej. Skulle föreståndaren säga ifrån, den unga tjejen som är misstänkt eller kanske en av de anställda?

"Compliance" liknar Ruben Östlunds filmer, den är lågmäld, har ett långsamt tempo och handlar om gruppens påverkan över individen. Det är en väldigt intressant och eftertänksam film om maktspel. Den är väldigt obehaglig och påminner stundtals om en light-version av "Funny Games". Ann Dowd, Dreama Walker och mannen i luren Officer Daniels (Pat Healy) är väldigt bra i rollerna. Tyvärr blir filmen för bisarr (nästan samtliga beter sig korkat) så det blir nästan komik av det hela men vetskapen att den är baserad på verkliga händelser ändrade mitt perspektiv lite.

Två väldigt bra filmer om bedragare och korkade (eller naiva) människor.

The Imposter. Betyg: ++4/5 Se filmen här.

Compliance. Betyg: 4/5 Se filmen här.

 

Daniel Craig kommer att fortsätta vara Bond i två filmer. Ryktet säger att han därefter blir utbytt (om det är hans eget val eller andras vet jag ej). Jag är inget stort Bond-fan och tycker att de varit för sexistiska samtidigt som de inte varit tillräckligt spännande och intressanta för att jag ska bry mig nämnvärt. Men så kom "Casino Royale" där karaktärsskådespelaren Daniel Craig bytte plats med den tråkiga Pierce Brosnan och filmerna blev plötsligt bra, inte minst senaste ”Skyfall”. Daniel Craig lyckas, i rollen som Bond, både vara stark och svag (psykiskt som fysiskt) – han blir mänsklig samtidigt som han är Bond med stort B. Jag sörjer dock inte att Craig antagligen inte kommer fortsätta som Bond eftersom jag är sugen på att se honom i andra typer av roller som i hans tidigare karriär (exempelvis i fina "The Mother").

Vem som blir nästa Bond är den stora frågan. Såhär ser betting-listan till Ladbrokes ut, där Idris Elba toppar följt av Michael Fassbender och Tom Hardy. Även Sam Worthington, Henry Cavill och Damian Lewis finns med på listan. Det är väldigt många intressanta namn här hela bunten, förutom Sam Worthington (har sett honom i för lite för att kunna uttala mig) och Henry Cavill (har nog aldrig sett honom i något).

Fassbender vs. Elba


 

Fassbender, Elba, Hardy och Lewis är fyra fantastiska skådespelare och särskilt den förstnämnda skulle lyckas med både den råa, kalla stilen men även ha charmen och utstrålningen för att axla rollen. Men frågan är om jag vill ha Michael Fassbender som Bond för då får jag ju inte se denna karaktärsskådespelare visa sin bredd i andra filmer? Roligast kanske vore om Idris Elba blir vinnaren, det blir i så fall första gången som en mörkhyad skådespelare axlar rollen som världens mest kände underrättelseagent. Det vore på tiden!!

Andra namn som jag skulle ha med på min lista är Jude Law och Clive Owen.


Vilka namn finns på din lista?

 

Sponsrat inlägg


Reklamikon som brinner för feministisk förändring


Lika sexistisk och konservativ som på 1960-talet. Så beskriver Cindy Gallop dagens reklambransch, som hon har gjort till sin mission att förändra. Hon gillar att få saker att explodera och är inte bara omtalad för framgångsrika affärer utan också för det okonventionella projektet – MakeLoveNotPorn.tv. Rebecca Unnerud var på hennes fullsatta framträdande på Hall of Femmes i Stockholm.


I förra veckan hade projektet "Hall of Femmes" sin final med "Design Talks" på Moderna museet. Till tvådagarsseminariet var idel världsnamn, inom design, reklam, konst och mode, inbjudna för att tala, exempelvis Cindy Gallop. Reklammakaren Gallop höll ett bejublat seminarium om dagens reklambransch som hon anser är lika sexistisk och konservativ som på 1960-talet. Och så pratade hon självklart om sitt nyskapande och omdebatterade projekt MakeLoveNotPorn!

Hall of Femmes är ett kunskapsprojekt som vill lyfta fram kvinnor inom art direction och design. Projektet består av olika delar: en bokserie, en hemsida, en blogg, podcasts och så Design Talks - en tvådagarsfestival på Moderna museet med internationella föreläsare från det absoluta toppskiktet. Projektet föddes 2009 ur en personlig önskan hos Angela Tillman Sperandio och Samira Bouabana att hitta förebilder inom design.

De arbetar själva i reklambranschen och de letade efter äldre kvinnliga förebilder eftersom de enda de kände till var män eller yngre kvinnor. De gjorde egna efterforskningar, läste böcker och tidningar för att hitta äldre kvinnliga designers i världen. På bara tre år har de gett ut åtta böcker där de lyft fram några av de mäktigaste (men ack så okända) kvinnorna inom konst och design som nu fått sin rättmätiga uppmärksamhet.

Välbesökt framträdande

Några av kvinnorna som talade under dessa dagar var konstnären Barbara Kruger, art director på Vanity Fair och Harpers Bazaars Ruth Ansel, Penny Martin, chefredaktör för The Gentlewoman, Jennifer Daniel, grafisk chef på Bloomberg Businessweek, svenska designern Ann Sofie-Back och Cindy Gallop – varumärkesstrateg. Gallop har beskrivits som en renässanskvinna; marknadsföringssnille, entreprenör, affärskonsult och en brinnande feminist.

Hon är känd som en inspirerande talare med sina föreläsningar om reklam, marknadsföring och framtidsanalys.

Cindy Gallop påbörjade en framgångsrik reklamkarriär i London under 80-talet på byrån BBH, där hon ansvarade för globala konton som Coca-Cola, Ray Ban och Polaroid. Hon startade sedan upp BBH:s kontor i Singapore och vidare BBH New York. Sedan 2005 arbetar hon som konsult, coach och entreprenör inom branding och marknadsföring. Hon jobbar i New York men resten av hennes team finns över hela världen. 2003 röstades hon fram till Advertising Woman of the Year.

Det är Cindy Gallops första besök i Stockholm och hon möts av ett fullsatt auditorium. Hon inleder med att berätta att hon är mäkta imponerad över den cocktail-lista som barchefen på Lydmar har komponerat där alla drinkarna är döpta efter talarna i Design Talks. Hennes drink innehöll gin och hon gillade den men påpekar att ”Barbara Krugers är också god”.

Pratar om porr

Cindy Gallop gjorde ett av 2009 års mest omtalade TED Talks när hon presenterade sitt nyskapande projekt MakeLoveNotPorn, grundat med syftet att krossa de myter omkring sex som skapas av pornografi. Efter det har MakeLoveNotPorn.tv startat där verkligt sex med ”vanliga” människor visas. Gallup menar att det inte är som andra porrsajter utan den vill visa hur det går till i verkligheten "in all its funny, silly, glory, messy, ridiculous human-ness”. Syftet med sajten är att ta upp hur porr har blivit dagens sexualundervisning och hur det påverkar ungas självbild. Hon vill motverka budskapen som den vanliga porren sänder ut.

– Jag vill gå ifrån porrvärlden till den riktiga världen. Jag pratar om sådant som ingen annan vågar och får epost från hela världen där unga frågar om råd angående sitt sexliv. Jag tror på en öppen, ärlig dialog om sex. Mitt budskap med sajten kan kokas ner till en sak: prata om det. Prata om det generellt och offentligt men också intimt.

Själv är hon 53 år och har blivit lika kontroversiell för sitt privatliv som för sina modiga idéer i reklambranschen. Hon har aldrig gjort en hemlighet av att hon uteslutande dejtar yngre män. Hon berättar om alla föreställningar som finns hur äldre kvinnor ska se ut, vara och vilka de ska dejta. Hon har själv aldrig varit gift och aldrig velat det, precis som hon aldrig haft en önskan om barn.

– Det finns inte tillräckligt med förebilder för hur man kan leva som kvinna.

”Be that bitch”

Det hörs att hon är väldigt hängiven när hon pratar om sitt yrke. Hon berättar att allmänheten ofta ser reklam som något de hatar generellt men älskar specifikt (”but love in particular”). Hon menar att det är viktigt att identifiera sin passion oavsett bransch, vad du älskar och vad du är bra på och identifiera förutsättningarna, vilka personer du jobbar bäst med, under vilka timmar, platser och så vidare. Sedan ska du förena detta vilket leder till att det inte känns som att du jobbar. Hon kallar sig själv en action-oriented person och ”action branding – jag är vad jag gör”.

90 procent är män i reklambranschen, ett tydligt manlighetspräglat territorium. Cindy pratar om dagens reklambransch som lika sexistisk och fundamentalistisk som på 1960-talet. Hon riktar sig under en del av seminariet till männen i publiken. Hon hade uttryckligen sagt innan Design Talks att hon hoppades att många män skulle komma och lyssna på henne för hon menar att om vi inte når männen kommer inget att förändras.

– Vi lever i en värld där mallen är en man. Det är bekvämt att arbeta, anställa och hänga med sådana som är som er själva. Men män, ni måste våga det som är obekvämt. Ni måste våga ställa tuffa frågor i era företag och i verkliga livet. Kvinnor har andra synsätt, perspektiv och tankar. Kvinnor har ett annat sätt att driva affärer som är minst lika bra som männens, säger hon och tittar ut över männen.

Hon diskuterar vidare att det handlar om att samarbeta och att förändra näringslivet ("redesign business"). Hon pratar om föräldraskap och att män inte kan ana hur mycket mer de kommer gilla att leva och arbeta i en värld där det är 50/50 lika. I den värld vi lever nu kan inte kvinnor vinna, säger hon och riktar sig till kvinnorna i publiken. Hon berättar att samhället gör att vi kvinnor känner oss osäkra. Kvinnor döms av media, populärkultur, män, andra kvinnor och oss själva. Det klankas ner på hur vi klär oss, ser ut och talar. Hon uppmanar oss att "be that bitch", om du tror att något är rätt – gör det. Som kvinna vill du kanske uppfylla samhällets krav på hur du ska vara som kvinna genom att vara charmig och feminin men att vara en bitch gör att du når längre.

Motiverande passion

Efter Cindys tal ställer samtalsledaren Christina Knight några frågor, bland annat vem som är hennes favoritbitch och hon svarar ”alla som vågar säga vad de tycker”.

– Jag gillar att spränga grejer ("I like to blow shit up"). Jag är näringslivets Michael Bay, säger hon och syftar på Hollywood-regissören som väljer action framför realistiska dramer, med ett blandat resultat. Hon förklarar att hon ”experimenterar, testar, felar och börjar om”.

Hon får frågan hur hon orkar.

– Jag har hittat min passion. Jag har en ”du ska banne mig få se”-lista på personer som jag vill visa att jag klarar vad som helst för. Det gör mig motiverad.

Hon uppmanar alla att gå tillbaka till sina företag och skapa förändring. Hon säger att vi ska våga säga vad vi egentligen vill i offentliga sammanhang.

– Om du vet att ingen kommer att lyssna, berätta inte för någon annan utan gör det själv istället, säger hon och möts av en rungande applåd från publiken.

Jag kom till Cindy Gallops seminarium alldeles uttröttad men gick därifrån fylld av energi. Hon formligen sprutar ur sig idéer och uppmaningar kring hur reklambranschen måste ta sitt ansvar för att göra världen till ett bättre ställe – men också för att få världen att tycka att reklambranschen har ett existensberättigande. Hon känns – precis som hela Design Talks– som någon som helst inte vill prata om jämställdhet utan istället gå till handling för att skapa en värld där kvinnor och män kan jobba tillsammans och på lika villkor.



FAKTA Hall of Femmes, Design Talks och Cindy Gallop

Tre frågor till Hall of Femmes projektledare Elin Trogen:

Varför valde ni att ta in Cindy Gallop som en av era talare?

– Cindy är en fenomenal kombination av businesshuvud, feminism och inspiratör. Hon använder sin feministiska vinkel i allt hon tar för sig och blir på så sätt en fantastisk förebild för alla inom reklam/kommunikationsbranschen. Hon är också en mycket bra föreläsare.

Varför är hon viktig för feminismen?

– Hon påverkar utvecklingen i affärsvärlden och förespråkar feminism och jämställdhet på ett positivt och konstruktivt sätt. Hon är också mer praktisk och mindre teoretisk, hennes vinkel är enkel att ta till sig för alla.

Vad händer nu med Hall of Femmes?

– Lyckorus efter två fantastiska dagar, efterarbetet med dokumentationen av Design Talks, arbetet med vår bokserie samt att fortsätta samtalen omkring framtidens design- och kommunikationsbransch med våra samarbetspartners och andra beslutsfattare. Vi har precis spikat att vi gör ett nytt Design Talks men mer än så kan jag inte säga just nu. Vi är som sagt fortfarande helt matta av lycka efter förra veckans inspirerande och positiva dagar.

Prenumerera på Feministiskt Perspektiv eller ge bort en prenumeration. !!!