Jag skrev om "Only God Forgives" för Whatsup tidigare i veckan. Jag kan väl säga att jag är inte särskilt sugen på att se filmen på bio efter ha kollat in recensionerna men kommer så småningom att se den eftersom Ryan Gosling och Kristin Scott Thomas är med. Och så har ju Nicholas Winding Refn en förmåga att göra väldigt snygga filmer med fantastiska soundtrack! Så länge njuter jag av dessa låtar ett tag till.
"Baksmällan del III" (som jag däremot har sett) har också fått dålig kritik men den filmen hade kanske inte lika höga förväntningar att leva upp till. Den är som man kan förvänta sig, det vill säga lagom löjlig och en snygg Bradley Cooper med isblå ögon!
Sebastian (Martin Wallström) är en självupptagen glidare som lever på pappas pengar och dricker skumpa med polarna på Spy Bar där han plockar upp diverse bystiga engångsligg som han snabbt avfärdar morgonen därpå. Drömmen är att slå igenom som musiker men hela hans liv raseras när han efter en olycka tappar synen. Efter en omgång misslyckade personliga assistenter klickar han med den rättframma, karismatiska Mia (Mylaine Hedreul) - en tjej han vanligen aldrig intresserat sig för.
"Ego" är Lisa James-Larssons långfilmsdebut och jag tycker att den funkar både som drama och som romcom. Den innehåller trovärdig dialog och riktigt fint samspel mellan Martin Wallström och Mylaine Hedreul. En nedtonad Sissela Kyle är väldigt bra i birollen som Sebastians mamma.
Första halvan av filmen är tveklöst bäst, i slutet flyttas fokus till Sebastians musikkarriär och det blir alldeles för klyshigt med kändisar i cameoroller.
"Ego" påminner om "Darling", fast mindre mörk och något sämre.
Några andra roliga grejer i veckan: imorgon pressdag på Svenska Filmintitutet för sommarens svenska filmer (bland annat denna !!), pressvisning på Fotografiska på torsdag för Helmut Newtons utställning och på lördag fyller MovieZine 10 år vilket firas med middag och utgång!
Jag har sett två riktigt bra filmer de senaste dagarna som påminner om varandra, "The Imposter" och "Compliance".
Dokumentärfilmen"The Imposter"kom i höstas och jag har verkligen velat se den sedan dess. Den handlar om Nicholas Barclay, en 13-årig kille med blå ögon som 1997 försvinner från sitt hem i Texas. Fyra år senare dyker han upp – i Spanien. Alla tecken tyder på att det är han, förutom det faktum att han är mörkhårig, har bruna ögon, väl synlig mörk skäggväxt, enbart pratar engelska med fransk brytning och är en 23-årig man vid namn Frédéric Bourdain. Fast det sista är det ingen som vet till en början, ingen mer än Frédéric själv förstås. Till och med Nicholas familj tror att det är deras son och han f år följa med dem hem till Texas.
"The Imposter" är alltså sann och besitter en riktig thrillerkänsla med många twistar. Den är också väldigt snyggt filmad och klippt med både traditionella talking heads-intervjuer (framförallt med Frédéric Borudain och Nicholas familj) och dramatiskt filmade klipp.
Denna dokumentärstrhiller är det mest fascinerande jag sett på länge och den gjorde mig både rädd, engagerad, äcklad och chockad (konstigt att den inte ens blev nominerad i dokumentärfilmskategorin på Oscarsgalan, den är minst lika bra som ”Searching for Sugar Man”).
"Compliance" är ingen dokumentär utan ett drama/thriller men bygger på verklighetsbaserade händelser. Den visades på Stockholm filmfestival förra året och det är också en film jag har tänkt se sedan höstas.
Det är fredag kväll. Personalen på ett sjaskigt snabbmatsställe är underbemannade, har kort om ingredienser och står inför veckans stressigaste kundrush. Chefen Sandra (Ann Dowd) är lagom jäktad när en man ringer till och utger sig för att vara polis och säger att en av hennes anställda, Becky, har stulit från en av kunderna. Enbart med hjälp av sin röst övertalar han Sandra att ta in Becky på ett rum och klä av sig för visitering. Hon behandlas som en brottsling redan utanför myndighetens förvar.Och detta är bara början på ett kvidande långt förhör... Det intressanta var att se var gränsen skulle gå, när någon skulle säga nej. Skulle föreståndaren säga ifrån, den unga tjejen som är misstänkt eller kanske en av de anställda?
"Compliance" liknar Ruben Östlunds filmer, den är lågmäld, har ett långsamt tempo och handlar om gruppens påverkan över individen. Det är en väldigt intressant och eftertänksam film om maktspel. Den är väldigt obehaglig och påminner stundtals om en light-version av "Funny Games". Ann Dowd, Dreama Walker och mannen i luren Officer Daniels (Pat Healy) är väldigt bra i rollerna. Tyvärr blir filmen för bisarr (nästan samtliga beter sig korkat) så det blir nästan komik av det hela men vetskapen att den är baserad på verkliga händelser ändrade mitt perspektiv lite.
Två väldigt bra filmer om bedragare och korkade (eller naiva) människor.
