Daniel Craig kommer att fortsätta vara Bond i två filmer. Ryktet säger att han därefter blir utbytt (om det är hans eget val eller andras vet jag ej). Jag är inget stort Bond-fan och tycker att de varit för sexistiska samtidigt som de inte varit tillräckligt spännande och intressanta för att jag ska bry mig nämnvärt. Men så kom "Casino Royale" där karaktärsskådespelaren Daniel Craig bytte plats med den tråkiga Pierce Brosnan och filmerna blev plötsligt bra, inte minst senaste ”Skyfall”. Daniel Craig lyckas, i rollen som Bond, både vara stark och svag (psykiskt som fysiskt) – han blir mänsklig samtidigt som han är Bond med stort B. Jag sörjer dock inte att Craig antagligen inte kommer fortsätta som Bond eftersom jag är sugen på att se honom i andra typer av roller som i hans tidigare karriär (exempelvis i fina "The Mother").

Vem som blir nästa Bond är den stora frågan. Såhär ser betting-listan till Ladbrokes ut, där Idris Elba toppar följt av Michael Fassbender och Tom Hardy. Även Sam Worthington, Henry Cavill och Damian Lewis finns med på listan. Det är väldigt många intressanta namn här hela bunten, förutom Sam Worthington (har sett honom i för lite för att kunna uttala mig) och Henry Cavill (har nog aldrig sett honom i något).

Fassbender vs. Elba

 

Fassbender, Elba, Hardy och Lewis är fyra fantastiska skådespelare och särskilt den förstnämnda skulle lyckas med både den råa, kalla stilen men även ha charmen och utstrålningen för att axla rollen. Men frågan är om jag vill ha Michael Fassbender som Bond för då får jag ju inte se denna karaktärsskådespelare visa sin bredd i andra filmer? Roligast kanske vore om Idris Elba blir vinnaren, det blir i så fall första gången som en mörkhyad skådespelare axlar rollen som världens mest kände underrättelseagent. Det vore på tiden!!

Andra namn som jag skulle ha med på min lista är Jude Law och Clive Owen.

Vilka namn finns på din lista?

 

Sponsrat inlägg

Är hemma och är sjuk sedan i helgen. Jag skriver på två texter (så gott det går) för Feministiskt Perspektiv, en recension av Krigets barn (premiär på fredag) och ett referat av Cindy Gallops seminarium på Design Talks. Texterna kan läsas på bloggen och på Feministiskt Perspektiv imorgon.

Annars sitter jag mest och drömmer mig bort till Cannes där bland annat Edda Magnason (kolla 8:50 in i klippet) och Adam Lundgren (kolla 10:55 in i klippet) gör intervjuer, minglar och spelar för fullt. Mina intervjuer med dessa två begåvade och ödmjuka skådespelare hittar ni i MovieZines sommarnummer (finns ute juli-september).

För att få en Cannes-bevakning måste ni kolla in min kollega Eriks blogg. Han är där och kollar film, gör intervjuer för MovieZines räkning och minglar med skådespelareliten. Han verkar ha sjukt långa och intensiva dagar (7-02) men jag hade gärna bytt ut sjuksoffan mot att hänga med Kristin Scott Thomas och co.

I Cannes idag bjöd Filminstitutet in till en pressträff med anledning av 50-årsjubiléet och utlovade en utmaning till filmvärlden i stället för ett jubileumsfyrverkeri.

Mer än 1000 filmer har tävlat om Guldpalmen i Cannes de senaste 50 åren – 54 av dem har varit regisserade av kvinnor. En av dem har vunnit, och det var 20 år sedan. Fyra personer av de över 400 som nominerats till en Oscar för bästa regi har varit kvinnor. En av dem har vunnit.

I Sverige har kvinnor regisserat ca 10 % av alla långfilmer de senaste 50 åren. Åtta kvinnor har vunnit Guldbagge för bästa regi de senaste 50 åren, fem av dem det senaste decenniet.

Anna Serner, Filminstitutets VD:

– Det här duger inte. Filmen är den kanske viktigaste kulturformen, den påverkar vårt samhälle och hjälper oss att förstå oss själva och vår tid. Därför måste allas röster höras och allas berättelser berättas. Annars kommer filmen inte vara relevant i framtiden.

Efter det presenterade Anna Serner det svenska målet om en jämställd filmbransch och Filminstitutets fempunktsprogram för förändring – finns i sin helhet här  - och riktade sig sen till hela filmvärlden med frågan: Hur jobbar ni? Hur uppnår vi tillsammans förändring?

Utmaningen riktade sig till filmfestivaler, filminstitut och fonder, och alla som gör film.

– I Sverige är filmvärlden, helt berättigat, kritiserad för bristande jämställdhet. Men samtidigt framstår vi för många andra länder som föregångare och ”best practice” då vi har bättre siffror och en strategi. Vi får redan inbjudningar från hela världen för att komma och prata om hur vi gör. Därför kändes det relevant att presentera detta i Cannes.

Ytterligare en nyhet presenterades på temat film och samhälle: sajten Augmented Society – det vill säga ”förstärkt samhälle”. Här bjuds personer in att kommentera dagsaktuella händelser eller ämnen med en filmreferens.

– Alla har nog sagt "det är som på film" någon gång. Men film hjälper oss också att förstå det som händer omkring oss. I dessa tider känns det viktigt. Det är det vi vill lyfta fram med den här sajten, med både allvar och humor.

Först ut är temat jämställdhet och premiärskribenter är Benny Andersson, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och Anna Serner. Under veckan kommer bl a EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson och Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård att medverka.

Vad tror ni om det här?

Jag är så glad att Sverige ligger i framkant när det gäller jämställdhet, både i teori och praktik och det speglar självklart även det svenska filmklimatet. Men, precis som övriga världen, visar siffrorna att vi har lång väg kvar och att vi ständigt måste kämpa för att saker och ting inte ska vara "som de alltid varit".

"10 years" är en liten bagatell, något annat kan man inte kalla denna film som handlar om ett kompisgäng som tio år efter att de slutade High School ska ses igen för en gammal hederlig klassåterträff. Det är en hel hög med personer vi får möta även om de största rollerna utgörs av Jake (Channing Tatum) och Mary (Rosario Dawson). De hade ett förhållande under skoltiden och nu när de kommer med sina nya respektive till återträffen vänds saker och ting upp och ner.

Filmen gick inte upp på bio vilket jag kan förstå för den är väldigt enkel men jag tycker inte bara att det är till filmens nackdel. Många av de personligheter vi som åskådare får bekanta oss med presenteras tillräckligt omsorgsfullt för att vi ska kunna lära känna dem och få sympatier. Det finns inga dåliga skådespelare i filmen utan alla funkar bra, dels nämnda Tatum, Dawson (åh, vad jag har saknat henne!) men även Ari Graynor, Kate Mara, Lynn Collins och framförallt Oscar Isaac som spelar rockstjärnan Reeve. Som alla filmer som handlar om klassåterträffar blir det mycket stereotyper där alla kategoriseras som tönten, drömtjejen, mobbaren och så vidare.

Filmen innehåller en del temposänkningar som gör den lite småtråkig ibland och även en hel del klyschiga scener. Det är inte direkt en film som lämnar avtryck men jag rekommenderar den eftersom igenkänningen verkligen finns där och den gör mig glad och fnittrig. Den besitter också mer djup än vad liknande filmer gör. Om jag skulle beskriva filmen med ett ord skulle det vara: charmig.

 "10 years" är Jamie Lindens långfilmsdebut som regissör. Han är annars manusförfattare och har skrivit manuset till "We Are Marshall" och Lasse Hallströms "Dear John" med (just det) Channing Tatum. Och vem är han tillsammans med då? Jo, ingen mindre än ZOOEY DESCHANEL.

Betyg: -3/5

Hyr filmen på film2home!

En blek kopia av otaliga Gangsterklassiker

Eftersom jag läst en del recensioner innan jag såg "Gangster Squad" så visste jag att det inte var ett mästerverk á la "Chinatown"  som jag skulle se. Roman Polanskis "Chinatown" innehåller riktigt snygga scener, fantastiskt skådespeleri från Jack Nicholson och Faye Dunaway men framförallt - den har en riktigt bra historia med mångfacetterade karaktärer. "Gangster Squad" lyckas med det förstnämnda men det är si och så med resten.

Filmen (som är baserad på en sann historia) skildrar gangstern Mickey Cohens (Sean Penn) terror av Los Angeles på 1940-talet och hur den ärliga snuten John O'Mara (Josh Brolin), en av få icke-korrumperade inom stadens poliskår, startar en hemlig styrka för att sänka maffiabossen på uppmaning av polischefen (Nick Nolte). Med sig får han bland annat polisen Jerry (Ryan Gosling) som lämpligt nog har en affär med Cohens älskarinna (Emma Stone). En bra grundhistoria men jag hade gärna velat lära känna karaktärerna bättre för att kunna säga något mer än att det "bara" är en fantastiskt snygg film. Filmens dialog känns ibland styltig och krystad medan den stuntals lyckas vara både cool och rolig i sin träffsäkerhet.

Trots en oerhört mäktig skådespelarensemble som Sean Penn, Ryan Gosling, Nick Nolte, Emma Stone, Giovanni Ribisi och Josh Brolin är skådespeleriet ojämnt. Jag har lite problem med Sean Penns Mickey Cohen som ibland känns lite mer som en karikatyr än en karaktär. Det är svårt att avgöra om det är Penn som spelar över eller om det är en illa skriven karaktär. Eftersom jag är ett Penn-fan tror jag mer på det sistnämnda. Giovanni Ribisi, som den smarta Conway och poliserna spelad av Josh Brolin och Ryan Gosling är de skådespelarprestationer jag tycker bäst om och det är också deras karaktärer vi får lära känna, åtminstone lite.

Mireille Enos (motspelaren till Joel Kinnaman i "The Killing") gör ett fint porträtt som Johns fru Connie och äger de få scener hon är med i. Hon har en stor roll i kommande Brad Pitt-filmen "World War Z"  och det ska bli spännande att följa henne i framtiden. Emma Stones femme fatale (liknande Rita Hayworth) är ganska slätstruken i jämförelse med kända femme fatales som Kim Basinger i "L.A Confidential" , Sharon Stone i "Casino" , Michelle Pfeiffer i "Scarface"  och Faye Dunaway i "Bonnie and Clyde"  även om hennes karaktär Grace Faraday står för en viktig del i filmens upplösning. Filmen påminner för övrigt både om "L.A Confidential"  och "The Untouchables"  men blir bara en blek kopia som gör mig sugen på att se om nämnda filmer.

"Gangster Squad" är skamlöst underhållande och innehåller coola actionsekvenser, häftiga miljöer, eleganta kläder och snygga skådespelare som Emma Stone och Ryan Gosling. Tidsandan speglas i kostymer och scenografi och skapar nostalgikänslor. Regissören Ruben Fleischer (som tidigare har regisserat "Zombieland") har dock valt yta framför innehåll och substans, jag hade hoppats på en balans mellan de två, likt alla de gangsterklassiker som filmen vill efterlikna.

Betyg: 3/5

Filmen finns nu på film2home att hyra.