13/9 har "Monica Z" premiär. Läs min intervju med stjärnan Edda Magnason här.

Nu är snart sommaren slut (försöker att inte deppa ihop utan hoppas på att det blir en lång och varm höst innan den hemska vintern är här) och det är dags att summera vad jag har sett för filmer. Jag har mest flängt runt i sommar och kollat på ganska lite film och tv. När jag väl varit hemma i soffan har det varit Breaking Bad för hela slanten (är inne på säsong fyra nu) men en del filmer har det självklart blivit också. När jag ögnar genom min lista är det lätt att konstatera två saker: besvikelserna har varit få men så även topparna, många medelbetyg här! Vilka filmer har du sett på min lista?

Betyg 2

Wallander: Sveket (film2home)

En av de sämsta Wallander-filmerna jag har sett. Dåligt skådespeleri och mördaren gick att lista ut innan halva speltiden. Krister Henrikssons gestaltning av Wallanders sviktade hälsa gör att filmen ändå når en tvåa.

Hur många kramar finns det i världen (bio)

Söt och mysig film men utan handling. Per Moberg fungerar mycket bra i huvudrollen men kärlekshistorien är krystad precis som filmen i stort.

What to except (voddler)

Fånig komedi om barn som stundtals känns som en B-film men är också riktigt rolig ibland. Många kul skådespelare att titta på som Jennifer Lopez, Cameron Diaz, Elizabeth Banks och Rebel Wilson.

Betyg 3

Mördaren ljuger inte ensam (film2home)

En överraskning. Jag har inte läst Maria Lang-böckerna men tyckte att denna Agatha Christie-historia fungerade ganska bra. Filmen är snyggt filmad och 50-talsmiljöerna och kläderna är så vackra. Tuva Novotny och Ola Rapace är som alltid väldigt bra.

Kung Liljekonvalje av Dungen (film2home)

Ungefär på samma nivå som ”Mördaren ljuger inte ensam”. Linus Wahlgrens karaktär är inte med lika mycket som i förra filmen (vilket är något positivt). Det blir aldrig jättespännande men tillräckligt för att vara underhållning för stunden. Fina skådespelare som Tomas Bolme, Bengt Järnblad och Fredrik Dolk i de övriga rollerna.

Wallander: Försvunnen (film2home)

Precis som att "Sveket" var den sämsta Wallander på länge var ”Försvunnen” en av de bättre. En spännande och oförutsägbar historia med bra skådespeleri från alla håll.

Deadfall (film2home)

Oj, vilken ojämn thriller. Vissa delar av filmen fungerar bra medan andra känns som plockade från en b-film. Skådespeleriet från Olivia Wilde och Charlie Hunnam (och deras endimensionella karaktärer) är en av de negativa bitarna medan Kate Mara, Eric Bana, Sissy Spacek, Kris Kristofferson och de snygga miljöerna hör till de bättre.

Magic Mike (film2home)

Intressant film som var mörkare och djupare än vad jag trodde. Jag har aldrig brytt mig om Channing Tatum tidigare (har sett honom i för få filmer och där har han varit varken bra eller dålig) men här axlar han en huvudroll på ett övertygande sätt. Jag bekantande mig med coola Cody Horn också, ett ansikte som jag tror vi kommer få se mycket av i framtiden.

Parker (film2home)

En spännande action/thriller-historia där både Jason Statham och Jennifer Lopez fungerar bra i rollerna. Coola Miami-miljöer.

Bäst före (film2home)

Mysig och stundtals rolig film som ibland är tafatt. Den fungerar bäst i de lite mörkare inslagen. Brasse Brännström, Kjell Bergqvist och Göran Ragnerstam är alla väldigt bra.

The Secret Sense (netflix)

Såg om denna underskattade 90-talsthriller/rysare som jag inte har sett på minst 10 år. Jag har alltid älskat Kevin Bacon och i denna spännande film (som ligger på gränsen till en fyra) är han grym!

Now you see me (bio) 

Denna magikerfilm är underhållande och intressant men ganska fånig. Vissa skådespelare känns dessutom felcastade (exempelvis franska Mélanie Laurent), därför blir det inte mer än en trea.

Blondie (köpt dvd)

Marie Göranzon (giganten!!) spelar mamma till Helena af Sandeberg, Alexandra Dahlström och Carolina Gynning. Skådespeleriet är bra men historien är alldeles för kall, pretentiös och ytlig. Det finns så mycket potential men om jag som åskådare inte får lära känna karaktärerna på djupet (när det är en film som vill vara djup) blir det lite tråkigt. Roliga musikval!

Bröllop i Italien (film2home)

Jag älskar dansk film och Susanne Bier ("Älskar dig för evigt", "Bröder", "Efter Bröllopet", "Hämnden") är en av mina favoritregissörer. Jag älskar inte romcoms men just för att det är Bier som står bakom kameran blir "Bröllop i Italien" tillräckligt intressant för att att jag ska uppskatta filmen. Vackra miljöer & bra skådespelarinsatser av Pierce Brosnan, Trine Dyrholm, Kim Bodnia och Paprika Steen.

The Wolverine (bio)

Inte min typ av film direkt men jag blev underhållen, Hugh Jackman är perfekt i rollen och filmen är maxad med snygga miljöer. En stor nackdel är att två av filmens tre kvinnor spelas av fotomodeller och det märks på skådespeleriet om man säger så…

Nära och kära (netflix)

En lite annorlunda romcom med fantastiska Uma Thurman och Meryl Streep. De har en bra kemi och filmen vågar vara lite mörkare än genomsnittet för genren.

Små citroner gula (film2home)

Komedi-delarna fungerar ganska bra och den är rolig och söt. Men drama-inslagen är det värre med och många karaktärer är oerhört endimensionella (Sverrir Gudnason och Dan Ekborg).  Rachel Wärmländer är bra i huvudrollen.  

Betyg 4

The Place Beyond The Pines (film2home)

Ryan Gosling, Bradley Cooper och Eva Mendez i en riktigt bra thriller/drama av regissören bakom "Blue Valentine". Den är lite ojämn och känns inte i magen på samma sätt som "Blue Valentine" men är alltid intressant och skådespeleriet är på hög nivå.

World War Z (bio)

Åh, gillade denna zombie-film fast jag egentligen är helt ointresserad av zombies. Spännande, snygg och Brad Pitt – vad mer kan man begära? Jo, dessutom en bra kvinnokaraktär (Segen) spelad av Daniella Kertesz.

Liv & Ingmar (bio) Min recension.

Känn ingen sorg (bio)

Jag älskar denna film och det är inte bara för att jag är ett stort Håkan-fan sedan högstadiet. Älskar hur den är rolig och sorglös men samtidigt innehåller mycket mörker och allvar. Välskrivna karaktärer som går att känna för, bra skådespeleri, fantastiskt lekfull berättarstil och så en hel del bra musik. :)

Min Adam Lundgren-intervju. 

Igår var jag på Filmhuset och såg trailers/klipp ur höstens svenska filmer.

Följande filmer presenterades:

Second Class - premiär 16 augusti 
Familjen Persson i främmande land - premiär 23 augusti
Hokus pokus Alfons Åberg - premiär 23 augusti
Snabba cash livet deluxe - premiär 30 augusti
Dom andra - premiär 6 september
Monica Z - premiär 13 september
Belleville Baby – premiär 27 september
Skumtimmen – premiär 27 september
Prick och Fläck – på fläcken – premiär 27 september
I lodjurets timma – premiär 27 september
Hotell – premiär 4 oktober
Vi är bäst! – premiär 11 oktober
My Stolen Revolution – premiär 18 oktober
LasseMajas detektivbyrå – von Broms hemlighet – premiär 18 oktober
IRL – premiär 25 oktober
Efter dig – premiär 1 november
Mig äger ingen – premiär 8 november
Ömheten – premiär 15 november
Återträffen – premiär 15 november
De dansande andarnas skog – premiär 29 november
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – premiär 25 december
Sune på bilsemester – premiär 25 december
Emil & Ida i Lönneberga – premiär 25 december

Sammanfattning: En stark svensk filmhöst utan tvekan. Många filmer som på pappret ser bra ut och som säkerligen kommer vara det (exempelvis "Mig äger ingen", "Hotell", "Vi är bäst", "IRL", "Ömheten" och "Återträffen"), "Monica Z" som jag sett och tror kommer älskas både hemma och i världen, mängder av intressanta dokumentärer ("Familjen Persson i främmande land" och "Dom andra" lockade mig mest) och så alla familjefilmer som kommer locka mycket publik (exempelvis "Sune på bilsemester" och "LasseMajas Deteketivbyrå - von Broms hemlighet". Trender: Filmer baserade på böcker och filmer riktade till unga.

Om några dagar ska SFI lägga ut de korta intervjuklippen på sajten, länkar dit då. Efter presentationen gjorde jag flera kortisintervjuer med regissörer och skådespelare för MovieZine.

Först ut, min intervju med Valter Skarsgård.

Jag återpublicerar min lista över mina favovitskådespelare. Jag skrev listan för några månader sedan på min gamla Djungeltrumman-blogg och tycker den är värd att publiceras här också. Jag har lagt till och tagit bort filmer bland "bästa roller", annars har jag inte ändrat något. Jag håller fast vid min lista, även om jag är tveksam till några som jag inte tycker har presterat på länge utan är på min lista tack vare gamla meriter (exempelvis Noomi Rapace, Edward Norton, Kevin Bacon och Jennifer Connelly).

Jag har listat 30 skådespelare, 15 kvinnor och 15 män, som alla har gemensamt att de har integritet, har gjort medvetna val och sedan början av deras karriärer nästan uteslutande valt att göra kvalitativ film. De spelar så många olika typer av roller och gör det alltid väldigt övertygande. När dessa skådespelare står i rollistan MÅSTE jag se filmen oavsett regissör, övriga skådespelare, genre och historia – så mycket gillar jag de. Under "bästa roller" har jag medvetet hållit mig till max fyra roller per skådespelare (inte helt lätt) för annars hade jag nämnt hela deras filmografi!

Cate Blanchett

Upptäckte henne i: "Elizabeth" (1998) , "The Talented Mr. Ripley" (1999) och "The Gift" (2000).

Blev min favorit efter: Ingen speciell film utan det faktum att hon alltid är bra i fantastiska filmer i olika genrer. Dessutom en gudinna på röda mattan. Hon är den största filmstjärnan enligt mig!

Bästa roller: Vill nämna typ tio roller men mina personliga favoriter är Philippa i "Heaven", Sheba Hart i "Notes on a Scandal", Katharine Hepburn i "The Aviator" och Marissa Wiegler i "Hanna".

Som Philippa.

Kate Winslet

Upptäckte henne i: "Titanic" (1997).

Blev min favorit efter: På en gång efter Titanic då hon valde de smarta, udda och smala filmrollerna i filmer som "Holy Smoke", "Iris" och "Quills". Otroligt modig skådespelare!

Bästa roller: Kanske den svåraste skådespelaren eftersom jag skulle vilja säga ALLA men: Sarah Pierce i "Little Children", Hanna Schmitz i "The Reader", April Wheeler i "Revolutionary Road" och Clementine Kruczynski i "Eternal sunshine of Spotless Mind".

Som Sarah.

Julianne Moore

Upptäckte henne i: "The Hand That Rocks the Cradle" (1992).

Blev min favorit efter: Mängder av fantastiska roller på 90-talet, exempelvis i "Magnolia", "A Map of the world" och "Short Cuts". Jag vet ingen skådespelare som kan vara så trovärdig som ilsken bitch i ena rollen, och deprimerad hemmafru i andra. Jag älskar hennes sårbarhet, och hennes förmåga att alltid lyckas få en att känna med hennes karaktärer. Oscarsnominerad fyra gånger men har inte en enda Oscar och det är för mig helt obegripligt.

Bästa roller: Hon är bra i allt men… Linda Patridge i ”Magnolia”, Marian Wyman i "Short Cuts", Laura Brown i “The Hours” och Cathy Witaker i ”Far from Heaven”.

Som Laura.

Nicole Kidman

Upptäckte henne i: "Bangkok Hilton" (1989).

Blev min favorit efter: "To Die For" och "Dead Calm". Jag hejar alltid på Kidman, plastikoperationerna till trots. Läs min Best of-Nicole Kidman här.

Bästa roller: Grace i ”Dogville”, Suzanne i ”To die for”, Alica Harford i "Eyes Wide Shut" och Virginia Woolf i “The Hours”.

Som Grace.

Charlize Theron

Upptäckte henne i: "The Cider House Rules" (1999).

Blev min favorit efter: Jag har varit fascinerad av kvinnan sedan Ciderhusreglerna men annars "Monster" och "North Country". Läs varför jag älskar Charlize Theron här.

Bästa roller: Sylvia i "The Burning Plain”, Aileen i "Monster", Josey Aimes "North Country" och Mavis Gary i "Young Adult".

Som Mavis.

Naomi Watts

Upptäckte henne i: "21 Grams" (2003).

Blev min favorit efter: "The Assassination of Richard Nixon" och andra fantastiska roller i dramafilmer. Jag äskar henne extra mycket för att hon nästan bara väljer att vara med i mörkare dramer och sagt: ” You won´t find me in a romantic comedy. Those movies don´t speak to me”. Dessutom gift med en underskattad skådespelare (Liev Schrieber).

Bästa roller: Christina Peck i "21 Grams", Marie Andersen Bicke i "The Assassaination of Richard Nixon", Elizabeth i ”Mother and Child” och Maria i "The Impossible". Nästa år får hon sin första Oscarsstatyett va??!

Som Marie.

Noomi Rapace

Upptäckte henne i: "Cappricosa" (2003) och i mängder av pjäser på Elverket och Teater Galeasen.

Blev min favorit efter: På teatern var hon min stora favorit tillsammans med Mikael Persbrandt för tio år sedan. Hon gjorde redan då starka, drabbade roller i både filmer och pjäser. På film blev hon min favorit efter "Du & Jag" som jag sett flera gånger trots att filmen inte är särskilt bra egentligen.

Bästa roller: Anna i ”Daisy Diamond”, Lisbeth Salander i ”Millenium”-triologin, Anna i "Babycall" och Leena i ”Svinlängorna”. Jag gillar henne bäst i de svenska och danska produktionerna men hon gör fina insatser i "Prometheus" och "Sherlock Holmes" också. Men i "Passion" var hon usel.

Som Anna.

Michelle Williams

Upptäckte henne i: "Dawson´s Creek" (1998).

Blev min favorit efter: Relationen med Heath Ledger, Alma i "Brockeback Mountain" och det faktum att hon så smart varvar storfilmer med indiefilmer. Hon är också en kamelont som byter skepnad från film till film och visar gärna sina mindre smickrande drag. Frågan är: När får hon sin första Oscarsstatyett?

Bästa roller: Cindy i "Blue Valentine", Lucy i "Wendy and Lucy", Margot i "Take This Waltz" och Marilyn Monroe i “My Week with Marilyn”.

Som Cindy.

Claire Danes

Upptäckte henne i: "My So-Called Life" (1994-1995).

Blev min favorit efter: Angela Chase forever!! Men "Brokedown Palace" var filmen som gjorde att jag förstod att det var något extra med den där Romeo & Julia-tjejen.

Bästa roller: Min tonårsförälskelse som jag sedan började störa mig på (vet inte riktigt varför) men dessa roller gjorde att hon åter blev en av mina favoriter: Angela Chase i "My So-Called Life", Temple Grandin i "Temple Grandin", Alice Marano i "Brokedown Palace" och Carrie i "Homeland".

Som Temple.

Kristin Scott Thomas

Upptäckte henne i: "The English Patient" (1996) och "The Horse Whisper" (1998).

Blev min favorit efter: Hon spelar ofta bitska och rappa karaktärer i brittiska dramer/komedier (exempelvis "Four Weddings and a Funeral") men jag gillar henne mest i tunga, franska filmer.

Bästa roller: Juliette Fontaine i "Il y a longtemps que je t'aime/Jag har älskat dig så länge", Julia Jarmond i "Elle s'appelait Sarah/Sarahs Nyckel", Katharine Clifton i "Den engelske patienten" och Anna Cooper i "Contre toi/I dina händer".

Som Juliette.

Laura Linney

Upptäckt henne i: Primal Fear (1996).

Blev min favorit efter: För att hon i sina biroller alltid är så pass bra att hon överglänser huvudrollerna, exempelvis i "The Life of David Gale", "Love Actually", "The Truman Show" och "Mystic River".

Bästa roller: Samantha Prescott i "You Can Count on Me", Joan Berkman i "The Squid and the Whale", Constance Harraway i "The Life of David Gale" och Anabeth Markum i "Mystic River".

Som Joan.

Jennifer Connelly

Upptäckte henne i: "Requiem for a Dream" (2000).

Blev min favorit efter: "A Beautiful Mind". En av världens vackraste och mest spännande skådespelare som tyvärr är med i alldeles för få filmer.

Bästa roller: Marion Silver i "Requiem for a Dream", Alicia Nash i "A Beautiful Mind" och Kathy i "House of Sand and Fog".

Som Alicia.

Meryl Streep

Upptäckte henne i: Första minnena av Meryl Streep har jag från filmerna "The Bridges of Madison Conty" (1995) och "The River Wild" (1994).

Blev min favorit efter: nämnda filmer och "The Deer Hunter". Hon är kanske den skådespelare som jag sett mest filmer med och är en riktig kvalitetstämpel. Hon får mig att se filmerna jag annars inte hade sett (nu senast "Hope Springs").

Bästa roller: Sophie i "Sophies val", Francesca Johnson i "Broarna i Madison County", Clarissa Vaughn i "The Hours" och Syster Aloysius i "Doubt".

Som Francesca.

Tilda Swinton

Upptäckte henne: Jag upptäckte henne sent, kanske i "Thumbucker" (2005)?!

Blev min favorit efter: "Orlando", hennes coola röda mattan-outfits och att hon gör roller som andra skådespelare inte skulle våga (karaktärer som inte alltid är så lätta att tycka om). Hon förgyller ofta filmer med minnesvärda biroller i exempelvis "Michael Clayton" (Oscarsstatyett) och senast i ”Moonrise Kingdom” som en lite annorlunda socialsekreterare.

Bästa roll: Orlando i "Orlando", Julia i "Julia",  Eva Khatchadourian i "We Need to Talk About Kevin" och Karen Crowder i "Michael Clayton".

Som Orlando.

Natalie Portman

Upptäckte henne: "Léon" (1994) och "Heat" (1995).

Blev min favorit efter: Att hon gjorde tre så olika filmer och genrer under samma period (2004-2005), "Garden State", "Closer" och "V for Vendetta". Hon fick mig till och med att se en romcom ("The Strings Attached"). Hennes överjordiska skönhet tar ibland fokus från hennes talang (ja, Jude Law och Ryan Gosling..jag tittar på er också).

Bästa roll: Sam i "Garden State", Alice i "Closer", Nina i "Black Swan" och Grace Cahill i "Brothers".

Som Alice.

Leonardo DiCaprio

Upptäckte honom i: "Gilbert Grape" (1993) och "Romeo & Julia" (1996).

Blev min favorit efter: En viss ”Titanic”, likt motspelaren Kate Winslet har han gjort samma val i karriären: bara varit med i intressanta projekt, varit en kamelont och kan gå in i vitt skilda roller med absolut trovärdighet. Martin Scorsese har cementerat honom som en av de bästa skådespelarna i sin generation. Jag kan bara hålla med honom och kan nog sträcka mig till att säga att han är den mest begåvade i Hollywood.

Bästa roller: Måste nämna åtminstone sex roller. Arnie Grape i "Gilbert Grape", Tobias Wolff i "This Boy’s Life", Frank Abagnale Jr. i "Catch me if you can", Howard Hughes i "The Aviator", Frank Wheeler i "Revoulationary Road" och J. Edgar Hoover i "J. Edgar". Nu ska han ta en paus från skådespeleriet, om jag hade varit en av världens bästa skådespelare men aldrig prisades för det (aldrig fått en Oscar), då hade jag också tagit mig en välbehövlig paus. Pausen tänkte han fördriva genom att rädda miljön och hänga med vänner. :)

Som Tobias.

Joaquin Phoenix

Upptäckte honom i: ”To Die For” (1995).

Blev min favorit efter: Jag var helt fast efter hans fantastiska insats (och snygga uppenbarelse) i "To Die For" och det förstärktes efter roller i "Gladiator", "It´s All About Love", "The Village" och framförallt "Walk The Line". Han går sin egen väg och experimenterar hej vilt. Även om han ofta spelar lite samma typer av roller (kufisk/mystisk/galen) gör det inte honom mindre bra eftersom han är perfekt i sådana roller. Han har ett vemod över sig som han för över i sina roller och gör honom till en av världens bästa skådespelare.

Bästa roller: Jimmy Emmett i "To Die For", Johnny Cash i "Walk The Line", Commodus i "Gladiator" och Freddie Quell i "The Master".

Som Jimmy.

Kevin Bacon

Upptäckte honom i: "The River Wild" (1994).

Blev min favorit efter: En mängd bra filmer på 90-talet där han hade biroller och ett par huvudroller, exempelvis "Sleepers", "JFK", "A Few Good Men", "Flatliners", "Murder in the First", "Wild Things" och "The Secret Sense". Alltid bra och lika trovärdig, oavsett om han spelar skurk, offer eller slemmig. En väldigt underskattad skådespelare som borde få göra mer film.

Bästa roller: Sean Devine i "Mystic River", Walter i "The Woodsman", Henri Young i "Murder in the First" och Sean Nokes i "Sleepers".

Som Henri.

Javier Bardem

Upptäckte honom i: "Before Night Falls"(2000).

Blev min favorit efter: Fantastiska insatser i några av de senaste årens bästa filmer, alltid i vitt skilda roller, genrer och ser nästan aldrig likadan ut. En kamelont. En snygg sådan. Lika mystisk, intressant och (ful)snygg som herr Phoenix. Väldigt fascinerad av den här mannen, han är kanske den allra bästa skådespelaren på min lista?

Bästa roller: Ramón Sampedro i "Mar adentro/Gråta med ett leende", Anton Chigurh i "No Country for Old Men", Silvia i "Skyfall" och Juan Antoino i "Vicky Christina Barcelona".

Som Ramon.

Christian Bale

Upptäckte honom i: "Mio min Mio" (1987).

Blev min favorit efter: "American Psycho". Så imponerad av denna människa, en av de på listan som är mest givna eftersom han tar sitt yrke på stort allvar och är beredd att göra vad som helst för sina roller.

Bästa roller: Trevor Reznik i "The Machinist", Patrick Bateman i "American Psycho", Bruce Wayne i "Batman"-serien och Dicky Eklund i "The Fighter".

Som Patrick.

Philip Seymor Hoffman

Upptäckte honom i: Måste ha varit i "The Talented Mr. Ripley" (1999) eller "Almost Famous" (2000). Såg honom i genombrottsrollen i ”Scent of a Woman” långt senare.

Blev min favorit efter: På en gång efter nämnda filmer.. fantastisk skådespelare som är mästerlig i precis allt. Han har aldrig hamnat i ett fack utan klarar alla sorters roller. Birollsmästaren som det dröjde lång tid innan han fick axla en huvudroll och då vann han en Oscar (för Capote).

Bästa roller: Allen i "Happiness", Phil Parma i "Magnolia", Bredan Flynn i "Doubt" och Lancaster Dodd i "The Master".

Som Andy.

Sean Penn

Upptäckte honom i: Tror det var i "Dead man walking" (1995). Det tog lång tid innan jag såg honom i "She´s so lovely", "The Game", "Carlitos Way" och alla 90-talsfilmer.

Blev min favorit efter: Ingen speciell film utan det faktum att han är det största geniet och en gåva till alla filmälskare. Världens bästa karaktärsskådespelare som bara är med i bra filmer och dissar hjärndöda filmer, den senaste är ett litet undantag.

Bästa roller:  Jimmy Markum i "Mystic River", Samuel J. Bicke i "The Assination of Richard Nixon", Harvey Milk i "Milk" och Matthew Poncelet i "Dead man walking". Dessutom en fantastisk regissör till filmer som "The Pledge", "The Indian Runner" och "Into the Wild".

Som Samuel.

Mads Mikkelsen

Upptäckte honom i: ”Mordkommisionen” (2000).

Blev min favorit efter: Jag har sedan nämnda film och TV-serie varit helt förtrollad av den här mannen, dels för hans skönhet men framförallt för hans förmåga att göra roller som jag minns, som jag inte kan släppa. Han är Danmarks Mikael Persbrandt, trots sina vackra uppenbarelser väljer de i större omfattning tunga dramer som vill berätta något än actionstänkare. Trots stort motstånd som Persbrandt, Max von Sydow, Peter Stormare, Skarsgård-familjen, David Dencik, Alicia Vikander, Ulrich Thomsen, Joel Kinnaman, Noomi Rapace och så vidare så håller jag Mikkelsen högst som Nordens intressantaste och bästa skådespelare i Hollywood. Han har dock inte fått göra lika minnesvärda karaktärer i Hollywood som hemma i Danmark, ännu!

Bästa roller: Niels i "Älskar dig för evigt", Jacob Pedersen i "Efter Bröllopet", Le Chiffre i "Casino Royale" och Lucas i "Jakten".

Som Niels.

Edward Norton

Upptäckte honom i: ”Primal Fear” (1996).

Blev min favorit efter: Primal Fear. ”I’m an actor and, each time out, I’m trying to convince the audience that I’m this character. Every little thing that people know about you as a person impedes your ability to achieve that kind of terrific suspension of disbelief that happens when an audience goes with an actor and character he’s playing” sade Norton i en intervju efter sin roll i “The Score”. Integritetens mästare som tyvärr inte varit med i lika många (och bra) filmer de senaste åren som i början av sin karriär. Dock är han underbar i Wes Andersons ”Moonrise Kingdom” där han spelar scoutledare.

Bästa roller: Derek Vinyard i "American History X", Aaron Stampler i "Primal Fear", Berättarrösten i "Fight Club" och Montory Brogan i "25th Hour".

Som Aaron.

Mikael Persbrandt

Upptäckte honom i: "Beck" (1997).

Blev min favorit efter: Gunvald i all ära men det var när jag såg "Dag och Natt" och otaliga pjäser på teatern som jag blev förhäxad/förälskad/förtrollad i Persbrandt, och började således förfölja honom (!).. gör inte det längre.

Bästa roller: Roffe i "Under ytan", Gunvald Larsson "Beck"-serien, Anton i "Hämnden" och Thomas i "Dag och Natt".

Som Thomas.

Brad Pitt

Upptäckte honom i: "Thelma & Louise" (1991).

Blev min favorit efter: Redan på 90-talet med mängder av minnesvärda prestationer i grymma filmer men han har bara blivit bättre och bättre. En skådespelare som kombinerar stjärnstatus med fantastiska rollprestationer i drama, thriller, action, komedi, ja alla genrer klarar han. Innan var det Johnny Depp som gällde för mig men Pitt har efter fantastiska rollprestationer de senaste åren (medan den andra har spårat..) seglat om. Han har en plats på listan för han är en hunk men en mycket eftertänksam och begåvad sådan.

Bästa roller: David Mills i "Se7en", Tyler Durden i "Fight Club", Richard Jones i "Babel" och Benjamin Button "The Curious Case of Benjamin Button".

Som Richard.

Ralph Fiennes

Upptäckte honom i: "The English Patient" (1996).

Blev min favorit efter: Han har funnits med sedan dess och även om han sällan har huvudroller så är det något med honom som gör att han tar över filmrutan.

Bästa roller: Amon Goethe i "Schindler’s List", Count Laszlo de Almasy i "The English Patient", Harry i "In Bruges" och Francis Dolarhyde i "Red Dragon".

Som Francis.

Jonas Karlsson

Upptäckte honom i: "Tsatsiki, morsan och polisen" (1999).

Blev min favorit efter: En av Sveriges bästa skådespelare, kanske den allra främsta, som på egen hand kan rädda en film (dock har han tack och lov en förmåga att mest vara med i kvalitetssammanhang, vare sig det gället film, TV eller teater). Ett geni som förutom att vara en fantastisk skådespelare också är en hyllad författare, nu ska en av hans novellsamlingar ”Det andra målet” filmatiseras. Jonas Karlsson är en nästan provocerande begåvad människa som dessutom osar integritet.. sa jag att han var snygg också?

Bästa roller: The man in suit i "Storm", Hannes i "Den man älskar", Henry i "Kim novak badade aldrig i Genesarets sjö" och Valle i "Cockpit". Bästa prestationen för TV är Fredrik Kreutz i "Mannen under trappan" och på teater var han fantastisk som Johan i "Scener ur ett äktenskap".

Som Hannes.

Chris Cooper

Upptäckte honom i: "American Beauty" (1999).

Blev min favorit efter: För att han levererar i skymundan, han är birollsmästaren som alltid gör mig så sjukt imponerad. Han spelar trovärdigt känslotrubbade karaktärer som ingen annan.

Bästa roller: Col. Frank Fitts, USMC i "American Beauty", Sam i "Lone Star", John Laroche i "Adaptation" och Robert Hanssen i "Breach".

Som Robert.

Ryan Gosling

Upptäckte honom i: "The Notebook" och "Murder by Numbers".

Blev min favorit efter: "Half Nelson" gjorde mig fast för all framtid. En kameleont som är lika spännande och begåvad som snygg.

Bästa roller: Driver i "Drive", Dean i "Blue Valentine", Dan Dunne i "Half Nelson" och Lars Lindstrom i "Lars and the Real Girl".

Som Dan.

Av mina 30 skådespelare på listan är de här åtta de absolut bästa: Nicole Kidman, Cate Blanchett, Julianne Moore, Kate Winslet, Meryl Streep, Philip Seymor Hoffman, Leonardo DiCaprio och Sean Penn.

Och de här var VÄLDIGT nära listan... Tim Robbins, Kevin Spacey, Michael Fassbender, David Strathairn, Ethan Hawke, Liam Neeson, Jeff Daniels, Jeff Bridges, Michael Douglas, Jude Law,  John C. Reilly, David Dencik, Jennifer Lawrence, Catherine Keener, Olivia Williams, Charlotte Rampling, Gwyneth Paltrow, Vera Farmiga och Bette Davis.

VILKA ÄR DINA FAVORITER AV NAMNEN PÅ MIN LISTA? VILKA SKULLE VARA MED PÅ DIN LISTA?

Nu finns "Eskil & Trinidad" att hyra. Min recension publicerades i Feministiskt Perspektiv 15/2.

Rebecca Unnerud har sett barnfamiljen "Eskil & Trinidad" som just nu tävlar på Berlins filmfestival. Hon ser en film som passar vuxna lika bra som barn och som besitter två starka kvinnoporträtt: en ensling spelad av Ann Petrén och tioåriga Mirja som är en fantastisk hockeymålvakt – i smyg.

Nu är filmfestivalen i Berlin igång och "Eskil & Trinidad" av Stephan Apelgren är uttagen till tävlan i barnfilmssektion "Generation Kplus". Samma kategori som "Isdraken" tävlade i förra året. "Isdraken" fick bra kritik hemma i Sverige men inte särskilt stor massmedial uppmärksamhet medan den utomlands prisades och blev en internationell snackis (den fick dock senare en Guldbagge på årets gala för ”Bästa visuella effekter”). Det är dags att höja den något marginaliserade barnfilmens status – jag tänkte börja nu.

Eskil (Linus Oscarsson som gör sin filmdebut) är elva år och flyttar runt mellan kraftverken i övre Norrland med sin pappa Roger (Torkel Petersson) som lagar turbiner. Det spelar inte längre någon roll vart Eskil flyttar för varje ny by innebär samma sak:

"Det heter något på finska o ligger vid älven. Där finns ett kraftverk och ett hockeylag där jag måste spela. Det finns det alltid…".

Denna gång flyttar de till stället där hans pappa en gång i tiden var en framgångsrik ishockeymålvakt och Roger vill självklart att Eskil ska gå i hans fotspår. Eskil är i själva verket totalt ointresserad av allt som har med hockey att göra och bryr sig mer om båtar. Hans danska mamma Mette (Iben Hjejle som nu är aktuell med teveserien Dicte) har flyttat tillbaka till Köpenhamn och hans slits mellan lojaliteten till sin pappa och längtan efter att få träffa sin mamma. Med två frånvarande föräldrar tyr han sig till klasskompisen Mirja (Saga Midfjäll) och Trinidad (Ann Petrén), en särling som bygger en båt för att kunna segla till Karibien.

Rookien Linus Oscarsson är verkligen ett fynd, han bär filmen på sina späda axlar och spelar lillgamla Eskil som om han inte gjort annat. Saga Midfjäll påminner utseendemässigt om en blond Madicken och har fått en väldigt intressant roll som påminner mer om Pippi än Madicken. Det jag gillar med karaktären Mirja är att hon ser typiskt "flickig" ut med långt, ljushårigt hår och är vän till sättet, det vill säga hon är ingen karikatyr av en pojkflicka. Hon är helt enkelt ett barn som har hockey som sitt största intresse och visar sig vara en stor talang.

Hockeytränaren (Jonas Inde) och Eskils nya lagkamrater hoppas att Eskil ska vara den nya frälsaren som ska rycka in och rädda laget som inte vunnit på evigheter. När de blir varse om att Eskil är dålig på hockey tar Mirja hans plats vilket Eskil är tacksam över (resten av byn, däribland pappan, tror dock att det är Eskil som står i målet). Inde står för flera roliga scener på och runtomkring hockeyrinken och det är synd att han inte är med i fler filmer, senast kunde vi se honom i underskattade "Någon annanstans i Sverige" och i UR-dokumentärsserien "Jonas Löfte" som handlar om hans erfarenheter av att leva med alkoholproblem och bipolär sjukdom.

Eskil söker sig till Trinidad, en ensling som är ökänd på byn för att hon sägs äta barn. Hon bor i ett skjul där hon bygger en båt, sedan några år tillbaka, som ska ta henne till Trinidad. Hon är alkoholist och kristen, hennes förhoppning är att få med byns församling på båten eftersom hon tror att Guds vilja är att lämna Sverige och Norrland för Karibien. Trinidad går inte att sätta in i ett fack: hon känns i ena stunden galen medan hon i den andra är vettigare än de flesta. Hon spelas trovärdigt av en genialisk (som alltid) Ann Petrén.

Kuf/särling är en roll som annars inte tillskrivs kvinnor och det är oerhört befriande att denna karaktär får så stort utrymme i filmen. Jag tror att det här är en roll som Petrén kan få en guldbaggenominering för, men då måste vi (kritikerna) ta barnfilmen på allvar för att juryn överhuvudtaget ska beakta filmer som denna. När jag var 14 år så kom "Tsatsiki, morsan och polisen" , en underbar film som älskades av publik och kritiker, vuxna och barn. Den vann en mängd priser, bland annat de tyngsta guldbaggarna som bästa film, bästa regi och bästa manus, så bra är inte Eskil & Trinidad men jag tror att den har potentialen att nå en stor och bred publik. Filmen har djup och tar upp viktiga ämnen samtidigt som den är ett visuellt äventyr med många spännande scener. Den är, som nämnts, fylld av djuplodade karaktärer men Torkel Peterson och Iben Hjejle har, som de ganska osynliga föräldrarna, inte fått så mycket material att spela med och blir ointressanta i periferin.

Att barn- och familjefilmer inte har samma status som annan spelfilm är inte något unikt för just filmen. I litteraturen, teatern och andra konstformer är det samma sak: det skrivs och pratas generellt inte om sådant som först och främst har barn som målgrupp. Det är fint när människor i alla åldrar kan mötas genom en film, det är ju genom möten över gränser som film verkar allra bäst. Jag tänker se filmen igen när den har premiär, denna gång med mina sexåriga syskonbarn som jag tror kommer bli hänförda när de ser "Eskil & Trinidad".

Lycka till i Berlin!

Betyg: 4/5

Filmens finns att hyra här: