Man går upp, kokar kaffe, ser sig i spegeln, slår sönder spegeln, går vidare till datorn och slänger iväg några hot-mail till dumma politiker och sen går ut med kamera, linser, stativ, ljus och en snickers. En helt vanlig dag alltså... utan som helst aning vad jag och David ska hitta på härnäst. 

Närgångne Arne var ovanligt seg den dagen så vi gick vidare till Kungsträdgården för att ta några snabba klipp med intervjuer. Vi försökte hojta upp en officer från försvarsmaktens utbildningscentrum. Han vägrade, men med stil. Gjorde en helt-om-marsch och gick vidare till sin predikan. 

Sen... mina damer och herrar. Fick jag en riktigt lysande idé.

John: David...vad tror du om att glida över till Rix FM tjosan där borta (pekar febrilt mot scenen hundra meter bort).

David:  Okej... och vad fan ska vi filma där? Artister som uppträder? Vi sa att vi ska sjunka lågt med det här men så lågt sjunker jag inte.

John: Nej nej, asså vi drar in backstage och filmar kändisar!

David:  Vi har inte ens pressleg med oss!? PLUS att vi inte har ordnat med ackreditering. 

John: Leave dat to maj, kom på något briljant att säga till kändisarna bara.

David: Eeh.. ok.

David och jag hunkar oss fram till backstage-ingången. En alldeles för stor vakt, står och glor på oss när vi försöker få kontakt. Jag går fram med orden:

John: Hallå, vi kommer från ett nätbaserat humorprogram som heter Svart på Vitt, vi tänkte kol....

Vakt: En sekund så ska jag kolla.

Jag ser väldigt förvirrad ut och trycker fram:

John: Nej, asså vi har inte bokat in oss.

(David står och grämer sig över Johns som vanligt alldeles eminenta ordval i tilltrasslade lägen,)

Vakt: Ok, vart kommer ni ifrån?

John: Ett nätbaserat humorprogram som heter Svart på Vitt, från en hemsida som heter whatsupsthlm.se. 

Vakt: Ok.. vänta här.

5 minuter senare...

En väldigt trevlig herre som visar sig vara Event ansvarig kommer fram till vakten.

Event ansvarig: Vilka är ni här för att intervjua?

David: Öhm, ja Shirley Clamp kanske?..

Event ansvarig: Det skulle gå bra.. om hon vore här. Hon är nog i ryssland just nu.

David: Eeh.. hehe.. hmm...

John: Ärligt talat har vi ingen aning vilka som är här, kan vi dra in bara så tar vi första bästa som kommer?

Event ansvarig: Visst, inga problem.

Vakten håller upp grinden.. David och John triumferar och har väldigt svårt att dölja sina breda leenden . I klippet nedan är vad vi fick fram på vår timme. John filmar och David som reporter. Enjoy!

Vanligtvis så brukar sommaren vara en ganska så mysig årstid, dessvärre så verkar herren däruppe ha åkt på diabetes den senaste veckan. Han har nämligen tömt blåsan konstant de senaste dagarna.

Lucky me doh, för jag var nämligen en av de tappra människorna som kämpade mot vädergudarna inatt. Platsen var (för ovanlighetens skull) Stureplan. Mitt senaste kvitto antyder att klockan var mer än 04.37, tråkigt nog kan inte mitt minne bekräfta detta bevis.

Vad har då detta med raggning att göra?

Stockholmare är ett folk för sig, det vet vi alla, tydligen är det ett folkslag som inte lägger ner alltför mycket pengar på förnödenheter. Såsom ett paraply t.ex. Detta blev just denna kvällen min lycka, för jag hade varit förutseende och tagit mig ett stiligt svart läckandes paraply.

Som den modiga krigare jag är, stapplade jag ut från Hells Kitchen, klev direkt ner i en av de oundvikliga vattenpölarna och log förnöjt åt alla andra personer som sprang i regnet för att skydda sig. Plötsligt blev jag och mitt fåniga leende avbutna av en söt uppenbarele som bevisligen behövde hjälp. Och som hon försökte "slicka röv" för att få det. Men det skulle visa sig att detta bara var början.

Jag har aldrig fått så många konkreta och desperata liggförslag som när jag stog där själv med mitt trasiga paraply....men då jag är en gentleman som väntar på att bli gift innan jag ger mig hän åt köttets lustar så tackade jag vänligen men bestämt nej (Eller var det så att jag tillfälligt bor hos min mor som var anledningen?).

OM det nu. i en sådan här situation, mot förmodan skulle leda till ett längre förhållande så har man dessutom en riktigt romantisk historia att berätta för barnbarnen, "Vi möttes under ett paraply i regnet.....blabla...du ska bara veta vad din farmor var desperat på den tiden".

Så om det nu, gud förbjude, skulle ösa ner regn en kväll när folk föväntas vara ute. Sätt på dig finskorna, greppa tag i paraplyet och erbjud de till fagra möer i nöd! Rädda dem från regnet, erbjud dem din famn och föreslå att man torkar ännu fortare i en taxi som leder hem till ditt varma täcke.

AB - SvD

Den 11:e juni var en stor dag för iallafall hälften av de som skriver denna blogg. Den eminenta, förträfliga och osjälvgoda David fyllde nämligen år. Såhär såg dagen ut.

00.14: David befinner sig på Café Opera, med sig har han sin trogna vapendragare John Smedberg. David påminner John att han faktiskt fyller år. John stämmer upp i sång och får med sig fyra stycken till som står runt omkring. David tycker att det är lite dåligt tryck i sången och sjunger därför med för att det skall låta bättre.

00.20: David beställer öl.

00.22: John spiller ut Davids öl.

00.28: David beställer en ny öl.

00.34: Någon spiller ut Davids öl.

00.45: David beställer en ny öl.

00.46: David tappar ut sin öl.

00.46: David inser att det inte är läge att beställa en ny öl utan låter andra beställa den åt honom,

02.00: Sällskapet beger sig för en alldeles förträfflig sittning på MAX.  David beställer lökringar, en mellan pommes frites och en dipsås.

02.30: David har fem minuters gångavstånd hem. Ändå får han för sig att det är en bättre idé att betala en taxi och satsa på en bortamatch liggandes på någons soffa.

09.00: Davids telefon ringer och David inser att han är väldigt väldigt bakfull.

09.30: David stapplar ut från en port och försöker att orientera sig. Efter ett tag inser han att han befinner sig vid Hornstull. 

09.31: David tar den sista cigaretten ur sitt paket och bestämmer sig för att detta är den sista och starten på han nya liv som rökfri.

09.36: David går in på 7eleven och köper ett paket nya cigaretter. Går därefter ut till 4:ans buss och åker hem.

10.03: David möts av sin sjungande mor i dörren. Säger att han har råkat ut för en mystisk sjukdom och måste därför gå och ta igen sig.

11.34: David får ett hårt paket kastat i ögat, kastet kom från hans kära syster som bemöts av ett högt skrik och diverse kommentarer som inte ser så bra ut i skriven text. David får ångest men lyckas somna om.

13.14: David blir återigen väckt av sin syster. Denna gången klagar hon över att det stinker sprit och fylla i hans rum. David går upp och tänder en cigarett på balkongen för att sedan stappla in i duschen.

14.30: David bjuder sin kära familj på tårta. Han har jobbat hårt för att förbereda detta genom att lämna över allt planerande till sin mor och syster.

15.45: David tittar på x antal "House"-avsnitt.

17.30: David beger sig till Strandbryggan för att njuta i solen och dricka öl med sina trevliga vänner.

18.25: Davids mor ringer och vill bjuda honom på restaurang. David hävdar bestämt att det vill han inte. Han fyller nämligen år och det enda som duger då är "Korvstroganoff med Ris". Davids mor försöker att övertala honom att det är trevligare med restaurang men han ger sig inte.

19.40: David överger sin kompisar för att gå hem och äta sin kullinariska måltid.

20.05: David knatar tillbaka till Strandbryggan för att fortsätta låta hans vänner bjuda honom på alkoholhaltig dricka.

21.45: David ljuger och säger att han är trött och måste gå hem och sova.

21.50: David kommer hem och sätter på "House".

23.35: David somnar med datorn på magen.

Att vara 15 år är svårt. Man går i skolan, har press på betyg, man festar varje helg och där budgeten endast består av studentbidraget. Man har svårt att veta sin gräns på alkohol, man har sex utan kondom, tjejerna vet inte vart pessaret ska sitta, sexualundervisning ges av en 65 årig, 150 cm lång tant som, utan att överdriva, endast haft sex med sin man och kanske ett djur (tänk er en lemur, tre meter sandpapper och en jäkla massa glidmedel så får ni fram min bild av Anna Gustavsson, lärare i sexualundervisning under högstadiet). 

Men allt var inte katastrof. Det var dagar som ibland bara kan tolkas som lögn, eftersom att berättelsen är så pass perfekt... men det är ingen lögn, det finns dagar som utspelar sig så underbart att man ibland gör något så klyschigt som att dra i lillfingret och nypa sig i armen. 

En sommarnatt i Enköping var så perfekt. Det var varmt, soligt och alla bar kort-kort. Även David. Vi hade kommit dit med min mor och hennes förträfflige sambo Åke. Åke för övrigt kan bli en ny klassiker när det kommer till att berätta skämt. Som sommartorpet med alkohol och röda byxor. Den helgen vi var där var det den årliga hamn-festivalen. Det erbjuds åk-attraktioner, sockervadd, god mat, alkohol och dans. 

Vi kom dit med Åkes båt, en Azimut 66. Så som den på bilden ungefär, samma modell men olika årtal. När mor och Åke hade gått och snuttat kudden, fick vi två ljushuvuden för oss att ha en liten privat fest på båten. Vi pimplade upp lite vitt vin tillsammans med öl och sprit och tittade ut mot vimlet. Jag tror vår allas polare Jägermeister tittade förbi också. 

Plötsligt ser vi en flock med blondiner gå jämsides med båten. Ingen vet säkert, men på något sätt fick vi upp flocken på båten och upp på flybridgen. Det blev en fest, och massa roligheter. Däremot bekymrades jag av att flocken endast bestod av blondiner så jag försökte få David att ragga upp några blandraser också. Jag tycker om en skön blandning, alltså blondiner, brunetter, rödisar, svartisar, gråisar, blåisar.. ja allihop är välkomna. David bekymras inte... inte alls faktiskt och återgår till sin mensa-portade honflock. Plötsligt ser jag en brunett sticka upp huvudet från trappen till flybridgen. Jag rätar på mig, tar min ciggarett och ett glas vitt vin. Jag traskar framåt med elegans, böjer mig ned och utbrister: "hallå där... mamma??"

Det är min mor.. jag tänker att jag borde slänga cigaretten, svälja glaset med vinet i, kasta ur alla blondiner ur båten.. men jag står bara där och ser.. ja John-aktig ut. David däremot blir plötsligt aktiv. Han kastar sig över soffan och bakom. Gömmer sig medan alla blondiner tittar oroligt. Han förstår ju dock att OM nu det är fest uppe på flybridgen, massa tjejer och John är där. Så misstänker nog Johns mamma att han är där också. David lyfter på hullet och rättar till slipsen och tittar mot min mamma med ett leende. 

Däremot slutar kvällen.. inom en OK ram. Mamma var inte sur, hon ville bara att vi skulle sänka musiken så Åke kan sluta proppa i sig valium. Däremot förpestade jag heltäckningsmattorna med rödvin från min orala öppning, jag somnar med huvudet i toaletten och David är så full att han däckar på däcket. Kul dock att David vaknade av att en hel familj står och fotograferar honom som det djur han är. 

Ajja, det var en otrolig natt. Och ALLT jag minns av den kvällen är nedskrivet här ovan. Jag hoppas alla ni 15 åringar kan lära er att aldrig någonsin dricka så mycket att ni inte mi... äh vad fan säger jag drick så mycket ni orkar, så länge ni lär er av misstagen ni gör.

Det är inte lätt att vara svensk i dessa hårda tider. Eller rättare sagt - att vara patriotisk. Ordet är nästan tabubelagt i Sverige. Annat är det i USA, är du inte en sann patriot blir du stämplad som terrorist och skickad till Guantanamo.

Och inte heller får vi någon hjälp utav våran regering att identifiera oss med vårt eget land på något sätt. Vi har iallafall ett språk (svenskan) och en nationalsång - Trodde ni ja!

Nepp, för någon nationalsång har vi nämligen inte i detta land. Detta är en falsk myt som ligger och lurar på oss precis överallt varje dag. Anledningen till att detta kallas för vår "nationalsång" är att våran käre kung Oscar II var och hälsade på nere i Lund 1893. Under middagen så spelades sången och påpassligt nog så reste sig våran kära konung upp. Detta sågs som ett "tecken" av de övriga deltagande på tillställningen att detta mycket väl kunde vara våran nationalsång. Bollen var satt i rullning.

Och alltså, fortfarande än idag är den inte officiellt klubbad som nationalsång. 

Och hur var det med språket då? Nej, inte ens där kan vi vara stolta över våran svenska. För "svenska" är nämligen inte ett officiellt språk i Sverige. Däremot så är dessa fem språk det:  Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

Men nu kommer vi till det mest sorgliga av allt. Smaka på det gamla hederliga ordet "Svea Rike", bege er söderut i sinnet, över bron och stanna till i landet där de älskar Wienerbröd och är aningen bättre än oss på fotboll. Gurgla till halsen ordentligt eller svälj en hårboll. Och så uttalar ni ordet "Svea Rike". Vad blev resultatet?

Sverige!

Av någon anledning kommer alltså inte ens namnet på vårat kära land från oss själva. Utan istället så är det de där öldrickandes vandalerna som har gett oss det.

Fotnot: Svenska blir officiellt språk i Sverige from 1 Juli 2009