Att åka till huset i Skåne över några dagar och känna på sommaren fast det bara är vår. Träffa världens bästa vän, äta glass på stranden nere i Båstad och fotografera en miljon rosa och vita blommor fast det är världens klyscha men det vackraste man sett.

Vandra en ledig vardag genom hela Stockholm tillsammans med en vän och titta på gardintoffsar lite för länge i en affär som består av ja, enbart gardintoffsar.

Vara alldeles för varm i en skinnjacka som luktar galet gott av varmt läder.

Ägna timmar åt att planera, påta och placera (tre viktiga P:n) frön och växter i diverse improvicerade krukor. Sen titta till sina nya bebisar ungefär tre gånger om dagen för att se om de växt något eller behöver vatten.

Fira sin födelsedag och inte ha önskat sig någonting av sina vänner men ändå få massa fina presenter eftersom de vet att man älskar att slita av papper och få överraskningar.

Ha en favoritkombination på handleden dygnet runt trots att klockan slutade gå efter några dagar och armbandet gav märken på kinden för att man råkade somna på den.

Inte för att låta bitter men; det var länge sedan blommorna var rosa, alldeles för många månader sedan man träffade bästa vännen, det finns inte längre tid för att ägna en vardag åt att okynnes gå omkring i affärer, tre skinnjackor gör en inte varm längre, plantorna hänger vissna över krukornas kanter, födelsedagen är ett minne blott och armbandet finns inte hur mycket jag än letar.

Blev bara lite novembertrött och ledsen när jag tänkte på det.