Jag har precis kommit hem från Unga Astrid. Jag älskar när man har lägre förväntningar på en film än vad man borde ha, då blir det alltid en positiv upplevelse. Förutom att vara underhållande så är filmen om unga Astrid så rätt i tiden, och Astrid, som trots att hon är lite tokig och galen (kanske också just därför hon blir så framgångsrik) har en väldigt inspirerande historia. Jag är ju väldigt blödig när det kommer till film, så det var mer än nära till tårar fler gånger än en. I slutet, när några barn sjunger låten "Springa" till Astrid vävs allt ihop, och jag kände att filmen bidrog med både styrka, mod och sentimentalitet. Tänk att en film kan påverka så mycket, precis som böcker, därför tycker jag personligen att det är så viktigt att man ser och läser, lär sig, tar del av historia och vågar utvecklas framåt.

Springa, våga springa
Genom döden in i livet
Springa, våga springa
Genom mörkret in i ljuset

Passa på att leva, ta för dig
Känn att sommaren den är din
Passa på att leva, ta ett steg fram
Eller baklänges om du vill
Passa på att leva, stå mitt i det
Möt upp stormarna med ett skrik

Springa, våga springa
Genom döden in i livet
Springa, våga springa
Genom mörkret in i ljuset

Den här texten speglar mig och mina känslor ganska mycket, mina tankar består till stor del av mod, att gå sin egen väg, leva sitt liv, våga tro på sig själv, vara stark, vara svag, lycka, framtiden. Ane Brun sätter ord på mycket av det som försigår i mina hjärna här.