– Det här ska vi göra med dig, sa dörrvakten och log.
Han visade mig bildskärmen på en mobiltelefon. Den porträtterade en man som blev så kallat “fistad”, vilket betyder att en individ tar sin näve och för in den i ändtarmen på en annan. En våldtäkt alltså.
Senare samma kväll i baren så smög sig den gigantiska dörrvakten upp bakom mig och förde sina armar runt mig. Mina fötter lämnade golvet. Han lyfte mig mot taket. Han tryckte allt vad han hade. Smärtan var obeskrivlig. Alla runt om mig skrattade.
Det skulle ta tre dagar innan jag lyckades sova genom en hel natt utan smärtstillande. Jag gick aldrig till läkaren men misstänkte sprickor på tre revben.

Veckan efter kunde jag inte hålla mig längre utan tog upp incidenterna med berörd nattklubbschef. Han skrattade och sa att X visserligen är “lite speciell” men det är inget att ta så allvarligt på. Dessutom är han ovärderlig för krogen. Det är han som motar bort MC-gängen och huliganerna.
“Ok”, tänkte jag.
Jag var ung och hungrig på framgång. Jag hade fått residentjobb som dj på en av Sveriges största nattklubbar.
Jag hade lyckats med mina drömmars mål och borde nog hålla käften.
Det skulle bli värre.