Det var sonens sista sjukdag hemma igår, nu har hans kropp besegrat halsflussen han har dragits med sedan i fredags. Vi satt framför tv:n, slötittade, pratade och helt enkelt bara hade det mysigt. Det blev dags för nyheterna och det dras upp diverse krig och elände. Sonen funderar...

"Pappa... vuxna säger att man inte ska slåss. Att man ska lösa saker och ting lugnt och fint."

"Det är riktigt."

"Men vuxna krigar ju jättemycket! Hela tiden!"

"Ja, det har du faktiskt rätt i."

"Varför lär ni barnen det om ni inte själva gör som ni säger åt oss?"

"Erhm..."

"Det är inte rätt."

"Nej, jag håller med dig." säger jag och har plötsligt fått något stort att tänka på.

Fan. Ungen har ju tokrätt. Vad fan håller vi på med egentligen?