Snart är det dags att gå för dagen. Då kommer en kollega in på mitt kontor och säger:

"Jag kommer inte åt nätverket."

"Öh. Va?"

"Ja, jag kommer inte åt xxx's brevlådemapp (Mac)"

"Har det fungerat innan?"

"Jadå. Senast igår."

Här gör jag en snabb fundering. Ska jag spendera tid på att felsöka? Bara för att upptäcka att de själva har pillat runt i inställningarna? Sedan korrigera det? Nejnejnej, säger hjärnan och munnen säger snabbt:

"Hmm... det kan vara routern. Jag körde en nod-uppdatering precis för att kompensera din och alla jävla besökares iPhones mega-fuck-up på routerns ip-allokering. Det kan ta lite tid men du kan testa och starta om era maskiner."

"Öh... du kan inte... öh... ok. Tack."

Fråga mig inte om vad det jag sa till honom betyder för jag har inte en aning. När hjärnan bestämmer sig för att "jagharintetidlåtmigvaramederaidiotproblem"-ljuga så sker det liksom utan mitt medvetande.

Extra kul är det när kollegan, efter ett tag, sticker in huvudet och ger tummen upp. Nu fungerar det tydligen igen.

Win!