Hittills har jag spenderat min dag med mig själv. Herreguud vad fruktansvärt underbart det har varit. Vi hänger så sällan jag och min själ. Jag har knappt pratat med någon, förutom ett par söta flickor jag känner som jag träffade tidigare under en promenad jag tog i förmiddags. Vädret har ju vart helt strålande, höst, kallt i luften men ändå soligt och otroligt vackra färger ute i naturen..

Jag har promenerat, trixat lite hemma, filosoferat på livet och lyssnat på hårdrock hela dagen lång. Druckit kaffe, funderat, analyserat och kommit fram till mycket kloka saker. Jag har nog inte insett hur mycket jag saknat mig själv. En klok vän sa en gång till mig att han ibland får frågan om han inte känner sig ensam ibland? Han svarade då att han inte är ensam, han är för sig själv. Det behöver jag vara oftare, för mig själv.

I ett annat liv, i en annan tid hade jag lika gärna kunnat bo mitt i skogen. Helt för mig själv. Och trivts minst lika bra, om inte bättre, än mitt i smeten på Södermalm i sveriges huvudstad. Mitt liv som det är nu ger mig inte mycket utrymme till att vara för mig själv, men det är ju klart att jag ju valt att ha det såhär. Alltid något på gång och fullt med fina vänner omkring mig. Och det är jag tacksam över för det måste vara hemskt att vara ensam om man inte valt det själv. En annan sak jag är jäkligt tacksam över är hur roligt jag har det. Det slog mig idag att jag inte kan minnas när jag sist hade en period då jag gick runt och funderade på att livet var tråkigt, det händer ingenting, eller att jag är less på mitt jobb, bla bla bla. Ni vet såna vanliga tankar man kan ha. Vem är det som förtjänar ett stort TACK av mig? Mina vänner, jag själv, mitt öde?

Nu ska jag fortsätta ösa musik och njuta av mitt eget sällskap!