Häromdagen när jag städade bland mina saker hittade jag en broschyr från ett barnhem jag och mina kära resekompisar besökt i Kambodja. Ett minne jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv, med hopp om att kunna återvända en dag.
Jonta och Tobbe var stora favoriter hos kidsen : )
Detta barnhem blev ett samtalsämne idag på lunchen. Jag berättade att jag önskar att jag i framtiden har möjlighet att göra livet fint för ett eller två barn från Kambodja. Vilken dröm det vore att både få föda egna barn och också ha möjligheten till att adoptera! Det som förvånade mig väldigt mycket var att jag verkligen fick väldigt oväntad respons på mitt uttalande. De andra runt bordet hade barn allihopa och jag möttes av åsikter som "adopterade barn har det aldrig lätt", "det är nog inte en så bra idè med tanke på all mobbning som sker", "jag tror aldrig dom mår så bra de där adopterade barnen", "varför skulle du det om du kan få egna?"... osv...
För mig känns det helt sjukt! Herregud!!! Det finns ju en anledning till att barnen bor på ett barnhem, det är ju inte som att dom har ett bättre liv där!! Hur ser ni på saken? Ni som redan fött egna barn, ändras tankesättet på något vis? Det verkar så himla olika med hur människor tänker kring adoption? Jag kan inte se att man skulle skilja på ett barn man fött själv och ett barn man adopterat. Inte på något sätt alls.
Kärlek är ju kärlek.
Är det inte föräldrarna till de barn som gör att livet blir svårt för adopterade barn som borde se till att uppfostra sina egna lite bättre i såfall?
Ja men jesus kristus... det är ju såna där tankar som gör att det blir orättvisor.
Adoptera på bara! Det blir då inga skillnader eller jämförelser bland våra barn och bekanta, det lovar jag!
Lena, precis så tänker jag också!!
Jennie <3
Hundra år sen jag var här ,, ser att jag har ganska så mycket att läsa i kapp.
Men jag personingen tyckte innan att klart att vi skulle kunna ha några med vårt eget dna och någon med ett annat dna.
Sen så är det ju självklart en bra sak att adoptera men jag personligen skulle inte heller ha råd eller prioritera att ha ett lån på banken för att få ett till barn
Men nu när jag har mitt facit i hand så har jag svårt att tro att jag själv skulle kunna ge lika mycket till någon som inte genat ut eller ploppat ut från mig. Det skulle säkert inte handla om en stor procentuell skillnad. men dock en skillnad ??? jag vet inte och tänker inte lägga nå mer tanke på det för vi har 4 unika barn som förgyller vårat liv och vi är mer än nöja , iband kan man ju fundera på hur man eg tänkte när man för vidare sitt dna , men det är ju upp till oss att förvalta det på bästa sätt.
Hundra år sen jag var här ,, ser att jag har ganska så mycket att läsa i kapp.
Men jag personingen tyckte innan att klart att vi skulle kunna ha några med vårt eget dna och någon med ett annat dna.
Sen så är det ju självklart en bra sak att adoptera men jag personligen skulle inte heller ha råd eller prioritera att ha ett lån på banken för att få ett till barn
Men nu när jag har mitt f... Show full »
Det är väldigt synd att det är så dyrt ja.. Jaa kanske det är så att man ändrar sitt tankesätt när man fått barn då? Vad vet jag? Men tror du ändå inte att du skulle älska ditt adoptivbarn lika mycket? Man kan ju känna så mkt kärlek för syskons barn etc, och då skulle det ju vara ens "eget" ändå..
nä helt ärligt så tror jag inte att jag skulle göra det man det har väl att göra med att jag inte har det tankesättet eftersom jag inte ska ha ett adoptivbarn?
Mina gudbarn är högt upp i mitt hjärta men det är ändå mil från mitt eget kött och blod. men alla heder till folk som adopterar som gör det för barnets skull och inte egoistiskt för att dom bara vill ha ett barn för att det "hör" till
nä helt ärligt så tror jag inte att jag skulle göra det man det har väl att göra med att jag inte har det tankesättet eftersom jag inte ska ha ett adoptivbarn?
Mina gudbarn är högt upp i mitt hjärta men det är ändå mil från mitt eget kött och blod. men alla heder till folk som adopterar som gör det för barnets skull och inte egoistiskt för att dom bara vill ha ett barn för att det "hö... Show full »
<3
Man känner samma kärlek med sina "egna" barn som med styvbarn och adopterade, särskilt om man "haft" dom sedan dom var små... Kärlek är kärlek.
Ja det kan jag tänka mig!!! Finns det något lättare att älska än barn!!!?
Håller med julle!!! <3
Härligt!
Som sagt jag behöver ju inte tänka i dom tankarna, men Julle du är den första som jag hör av alla jag känner som säger att man känner samma för andras barn. skillnaden brukar vara liten men den finns ju där.
All heder till dig och lilla S är lyckligt lottad som har en "mamma" som är du.
För mig skulle det ju vara en självklarhet att bor det fler i ett hus ska dom behandlas lika absolut , man är ju en familj om man bor tillsammans, med jag tror ändå att jag skulle ha en procentuell skillnad? nu ger jag mig för som sagt det är ju inte aktuellt med fler barn i det här huset vi har 4 st unika barn som tankar kärlek av oss i massor.
Som sagt jag behöver ju inte tänka i dom tankarna, men Julle du är den första som jag hör av alla jag känner som säger att man känner samma för andras barn. skillnaden brukar vara liten men den finns ju där.
All heder till dig och lilla S är lyckligt lottad som har en "mamma" som är du.
För mig skulle det ju vara en självklarhet att bor det fler i ett hus ska dom behandlas lika absolut , man är ju e... Show full »
Jag har inte varit inne här på länge men måste bara kommentera eftersom vi just adopterat ett barn. För det första brukar man inte tala om"egna" barn och jämföra med adopterade barn. Ens barn är ens egna, oberoende om de har samma gener eller inte. Nu har inte jag biologiska barn, men kan helt enkelt inte tro att det finns någon skillnad i kärleken till barnet. Kärlek är kärlek och kärleken till det egna barn måste nog vara den absolut största kärleken av dem alla! (oberoende gener) Många kramar från en lycklig adoptivmamma
Jag har inte varit inne här på länge men måste bara kommentera eftersom vi just adopterat ett barn. För det första brukar man inte tala om"egna" barn och jämföra med adopterade barn. Ens barn är ens egna, oberoende om de har samma gener eller inte. Nu har inte jag biologiska barn, men kan helt enkelt inte tro att det finns någon skillnad i kärleken till barnet. Kärlek är kärlek och kärleken till det egna barn... Show full »
Vad härligt att höra Anna!!