Jonathan säger att jorden är rund och att ni där hemma står uppochner jämfört med oss här. Mycket förvirrande måste jag säga, jag får liksom inte ihop det. I min värld så är jorden platt och när man åker till världens ände så måste man passa sig så man inte ramlar ner i stupet där världen tar slut. Jag kan inte få ihop det där med fysik. Jag håller mig till att tänka på livet istället.

När man befinner sig på andra sidan jorden, långt hemifrån, i ett paradis, så står tiden liksom stilla. Jag tänker mycket på mitt liv och på hur lyckligt lottad jag är. Jag känner otroligt mycket kärlek, glädje och tacksamhet. Framförallt så känner jag att jag lever. Jag hoppas att alla jag känner också lever fullt ut precis på det sätt ni vill. Livet är på tok för kort för något annat.

Godnatt