Vore det inför för er kära bloggläsare, och för min oroliga mors skull så hade jag aldrig loggat in. Hehe. Nu när jag är här så ska jag självklart berätta för er hur jag har det : ) Jag vet inte vars jag ska börja!! Sri Lanka påminner väldigt mycket om Venezuela på något konstigt sätt. Samma surfarvågor och lika härliga människor, här får man inte se något annat än ett leende vars man än tittar. Flygresan gick hur fort som helst, jag sov som en liten kulting nästan hela vägen. Som två hippiesar klev vi av planet med våra stora ryggsäckar och hade ingen aning om vars vi skulle. Det mina vänner, kan vara den bästa känslan jag vet. Det är frihet på riktigt.

Jonta var rolig och fyllde i mitt arriwal card medans jag låg och sov på planet.

Glöm sprit och cigaretter på taxfreen i Sri Lanka. Här köper man kylskåp!!

Vi sökte oss in till huvudstaden Colombo som har 2,2 miljoner invånare. Mycket trafik och ösregn var vad vi möttes av. Tredje hotellet vi vandrade in på hade ledigt med rum och vi fick tak över huvudet och kunde torka våra blöta tassar. Dock så upptäckte vi lite senare att det var ett väldigt kristet hotell som hade förbud mot ungefär allt. Nåväl, vi spenderade en dag i Colombo och märkte snabbt att det inte var något nytt för oss, mest avgaster, trafik och en massa människor. En helt vanlig storstad.

Ja, en helt vanlig bar i en smoggig stad.

Vi tänkte ta tåget söderut men ångrade oss och tog taxi istället.

Blöta av regnet i en tuktuk.

Frukt, frukt! Här var det frukt!!

Vi hoppde in i en taxi och åkte till Aluthgama som är grannstaden till Beruwela, dit syster och Björn kommer på måndag. Vi hade spanat in ett boende där som vi läst om i Lonley planet och åkte dit. Tyvärr så var stället nedstängt på grund av renovering. Som tur var så hade regnet bytts ut mot sol så vi slängde på oss våra ryggsäckar och vandrade iväg bland de små vägarna där det låg kossor lite här och var. Ganska snart hittade vi ett gulligt litet hem med utsikt över havet. Hotellet vi hittade ägs av en enarmad man, hans familj och deras 14 år gamla och jättetjocka hund. Perfekt för oss.

Alltså seriöst så låg det kossor även på refugen på en väldigt vältrafikerad väg.

Det känns som att vi redan varit här i en evighet. Vi har hajkat runt på några små öar, sett konstiga djur, solat och badat, besökt en sköldpaddefarm och ett tempel, ätit god mat och åkt tokiga tuktuk färder. Nyfikenheten tog över och vi drog till Beruwela en dag, till hotellet som syster och Björn har bokat in sig på. Vi blev varmt välkomna där och för 20 kronor så fick vi spendera en heldag vid polen med en egen solstol, handduk och servitris. Vi fick fundera rätt länge på om vi hade råd men beslutade oss för att köra på! Det kändes jättekonstigt att hänga där och veta att dom ska bo på stället i två veckor och att vi snart ses. På andra sidan jordklotet.

En kameleont. Precis som jag kan vara. Jag passar jättebra in både här och där.

Sri Lanka är ett härligt land. Folk är vänliga och ingenting känns uttjatat som det kan göra i många andra länder. Vad vi sett än så länge, så finns det inga gäng med svenskar som festar till fem på morgonen för att sedan avsluta kvällen med att spy i en gränd. Det är faktiskt svårt att ens hitta en butik där man kan köpa öl här. Lankeserna är pigga och glada och jobbar hårt. Det är inte som i Thailand där man på många ställen bara ser stekta bartenders som är totalt nerdekade och har rökt fjorton kilo marijuana innan lunch.

En mulen dag och ändå blev man bränd. Vars är tattargenerna när man behöver dem?

Det märks att det har varit krig i Sri Lanka. Det är nästan sorgligt men samtidigt vackert att se hur det finns ett hopp i ögonen på invånarna här. Ett hopp om att kriget äntligen är över och att landet är fritt. Fritt för dem själva men också fritt för att turismen ska blomstra igen. Jag mötte en man idag som var kring 40-års åldern. Han berättade att han aldrig hade varit i norra delen av sitt eget land för att det har varit krig här i hela hans vuxna liv. Det går inte att föreställa sig hur det varit hur mycket man än försöker.

Ååååh, gissa om man ville ta hem flera små sötnosar!!

Flyttfåglar som vi är så har vi nu dragit ännu längre söderut för att stilla vår nyfikenhet. Dagen har varit helt fantastisk, men det får ni höra om en annan gång.

Kram