Lagom tills att arbetsdagen var slut så kom det en inbjudan om middag på Bondestreet. Vad skulle man göra utan sin Stockholmsfamilj kan man ju undra? Lycka är ju att kunna masa sig över till någon av grannarna, få sig ett gott skratt, lyssna på lite bråk, eventuellt medverka i ett bråk, och äta god mat. Helt underbart.

I vår Stockholmsfamilj är det vanligt att man bestämmer över någon annan. Vem eller vilka som bestämmer varierar på olika dagar och vilket beslut det gäller. Det är inte alls säkert att man får välja fritt även gällande småsaker. Som hur man vill dricka sitt kaffe till exempel. När Tilda flyttade hit så hade hon alltid socker i sitt kaffe. Då bildade alla vi andra en pakt, som i Robinson. Vi tog befälet kan man säga. Ingen gav henne socker i kaffet, och det gick ju inte alls lång tid innan hon då självklart inte drack sitt kaffe med socker i. Hon fick ju aldrig något. Jättebra. Så idag blev jag väldigt imponerad av att familjen helt utan min vetskap hade planerat in en allderles egen maträtt till mig, utan nermalda hovar och inälvor. Man kan säga att familjen var snäll idag helt enkelt.

  Dagens middag kommer jag att minnas för alltid. Vi konstaterade bland annat att vi nu maxat på nivån om hur väl vi känner varandra. Den slutsatsen tog vi i och med att det förekom sedvanligt familjebråk innehållande ett strypgrepp redan INNAN middagen ens var klar. En helt vanlig underbar kväll med la familia. Inga konstigheter.