Det tar på krafterna att träffa en massa folk. Även om det såklart är svinroligt! Eller det som egentligen tar på krafterna är väl att gå ut både fredag och lördag. I fredags hann jag parta med lite kusiner från den ena sidan av släkten och igår med den andra : ) Det roliga är ju också att många av mina kusiner känner varandra fast dom inte är kusiner. Så blir det i en ganska liten stad. Ja, eller snarare med en sjukt stor släkt kanske.

Har kommit hem för en stund sen efter ett ganska sent häng hemma hos familjen Luttu. Jag hade turen att få träffa moster och henns man och alla tre kusiner som var där ikväll. Efter några koppar kaffe och av att ha sovit nästan hela dagen så blev jag såklart ganska pigg nu mitt i natten. Typiskt.

Det är längesen jag hann vara här uppe i norr och faktiskt träffa mina kusiner och vänner. Oftast blir det bara en snabb visit över helgen och då hinner man knappt landa med planet innan man åker hem till stan igen. Varenda gång jag har lite mer tid här så slås jag av hur mycket enklare livet känns här. På alla sätt och vis. Jag saknar att bara kunna glida över till en moster eller mamma eller faster eller kusin på middag eller en kopp kaffe.

Vars hör jag hemma egentligen? I en stad där jag bor för vaddå? Till vilket pris är det värt att bo i Stockholm? Och vad är det med stan som egentligen gör att jag vill bo där? Just nu kan jag inte komma på något annat som får mig att trivas i Stockholm än mina fina vänner och såklart syster nummer 1 som också bor där. Det är ju dom som gör mitt liv där så fint. Fast jag har ju faktiskt precis samma sak här också.

Nåniin. Det är vad det är.